Sista dagens duo: GINGER & ROSA

Ginger (Elle Fanning) och Rosa (Alice Englert) är riktiga BFF:s, sådär som man tänker sig två tjejer som alltid varit bästa vänner. Man tänker att det kommer vara så för evigt, att ingenting kan komma emellan en vänskap som är så pass stark.

I 1960-talets London demonstrerades det mot och för både det ena och det andra, det var viktigt att ha en åsikt och våga stå för den. Ginger och Rosa vågar, speciellt eftersom Gingers frispråkiga pappa Roland (Alessandro Nivola) är en stor och stark förebild.

Jag vet inte om det här är manusförfattaren och regissören Sally Potters självupplevda historia men det stämmer i ålder, i uppväxtområde samt i hårfärg. Att Sally Potter är Ginger alltså. Fast här är Elle Fanning Ginger, hon ÄR Ginger och för mig är det hon som är filmens stora behållning.

Det tog mig tre kvällar att se filmen, jag somnade obönhörligen men inte på grund av att filmen var tråkig eller dålig utan för att jag var så sjukt trött. As simple as that. Och varje gång när jag började om från början tänkte jag ”satan vad bra hon är Elle Fanning”. Ingen på jorden kan skratta lika naturligt sorglöst som hon. Det är nästan så hon ser lite….korkad….ut när hon skrattar men å andra sidan, vem gör inte det? Men att bjussa på sitt eget naturliga skratt sådär på film, det hör inte till vanligheterna.

Ginger & Rosa är helt enkelt en BRA film, en film som man knappt tänker på är en film, den bara flyter på och ger mig en inblick i en helt annan värld.

Jag måste säga att Ginger och Rosa är en stark duo. Skådespelarmässigt glänser den ena medans den andra är helt okej men tillsammans, tillsammans är dom… Nej, jag tänker inte spoila nåt alls av handlingen här. Se filmen istället.

Det här var den sista duo-filmen i detta tema, i alla fall för den här gången. Här kan du hitta alla tidigare Dagens duos.

.