Asiensommar: HOTELL LYCKAN (XING FU SHI GUANG, 2000)

Zhang Yimou är en kinesisk regissör som det är svårt att inte ha koll på. Nu senast såg jag – och gillade – hans film The Great Wall med Matt Damon i spetsen men jag har även sett Flying Daggers, Hero, Den röda lyktan samt invigningen av OS i Peking som regisserades av honom. Han är en visuell mästare  lite på samma sätt som min favvis Danny Boyle då dom båda jobbar mycket med färg och kameravinklar för att få till en helt egen stil.

Då flera av hans filmer varit samurajaction (och just denna genre inte tilltalar mig för fem öre) har medelbetyget kanske inte blivit SÅ högt sett till filmerna jag betat av men det säger antagligen inte så mycket vare sig om min smak eller om hans filmografi i sig. Till detta tema har dock tema önskaren/fixaren Daniel tagit fram en film av Herr Yimou som han tror att jag ska tycka om. Hotell Lyckan fick den heta på svenska, Happy Times i västvärlden och Xing Fu Shi Guang/幸福时光 på kinesiska.

Zhao (Benshan Zhao) letar desperat efter en kvinna att gifta sig med – och då menar jag desperat. Utan minsta urskiljningsförmåga verkar han dejta det mesta med puls men det skiter sig alltid. Nu har han sprungit på en färgstark kvinna med en personlighet det är omöjligt att inte få klåda av (Lifan Dong) som inte vill nåt hellre än att gifta sig. Kruxet är att hon vill ha ett flådigt bröllop och Zhao är så rädd att hon ska backa ur att han ljuger ihop en historia om att han är rätt tät, han behöver bara jobba ihop liiiite mer pengar.

Saken är den att han har knappt några pengar alls men han är rätt kreativ så han fixar en buss som han målar ”all-night-long-red” på insidan, väggar, golv, fönsterglaset, allt. Tanken är att han ska hyra ut bussen per timme till par som vill ha en stunds avskildhet men när det kommer till kritan tycker han det är obehagligt om dörren skulle vara stängd så inkomsterna blir inte riktigt lika höga som beräknat. Han kallar dock bussen för Happy Times Hotel och blev hux flux hotellmanager på kuppen.

Hans nya kvinna är mamma till en jätteöverviktig son, även han med ett grisig attityd så man vill typ slå honom, plus att hon har hand om hennes förre snubbes blinda tonårsdotter Wu Jing (Jie Dong). Pappan stack efter en massa bråk och lämnade dottern i styvmammans händer, något som säger precis lika mycket om hur han är som pappa som styvmammans beteende säger om henne. Hon är rent hemsk mot flickan, fy alltså vilket as. Men Zhao har lite mer ett hjärta av guld och han försöker hjälpa Wu Jing så gott han kan, till en början genom att ge henne jobb som massör på buss-hotellet.

Det är en svår film att gilla. Jag mår mest dåligt när jag ser den. Denna totalt utelämnade unga flicka, det gör ont i hela kroppen att sätta sig in i hennes situation. Och den vidriga styvmamman, hon får Askungens dito att kännas som Mary Poppins. Benshan Zhao i huvudrollen utstrålar inte charm eller värme heller direkt, det blir klurigt alltihop. Historien däremot, den är välskriven och håller ihop från början till slut. Jag hade verkligen inte tråkigt när jag såg filmen, jag var mest bara…irriterad.

Idioter finns verkligen precis överallt. Även i Kina.