BLIND

Om all reklam är bra reklam så har Blind lyckats bli en buzz-film trots att den egentligen inte förtjänade det. I USA har det nämligen skrivits en massa om det ”kontroversiella” i att Alec Baldwin spelar huvudrollen som den blinde mannen Bill Oakland. En seende som spelar en blind, det är i det uppretade handikappförbundets ögon lika illa som att en vit spelar en svart (mer att läsa om detta här).

Personligen håller jag inte med. Var inte Al Pacino bra i En kvinnas doft? Gestaltade inte Jamie Foxx den blinde Ray Charles i filmen Ray alldeles toppen? Funkade inte Gary Oldman som Beethoven i Min odödliga kärlek även om han inte är döv? Jag tycker helt enkelt frågan är trams och här är mina tankar om filmen.

Att se Demi Moore och Dylan McDermott som äkta par i den här filmen får mig att tänka på alla som jobbar med restylaneinjektioner och hur dom glider yr soffan. Det är inte många millimeter naturligt åldrad hud i dessa två fejs men, suck, det är så det ser ut nuförtiden och det är bara att hacka i sig. Demi Moores ögon är i alla fall intakta och hon har en fin närvaro här.

Istället är det Alec Baldwin som den grinige sanningssägaren utan skrupler som är filmens behållning. Han är naturligt skäggig, rynkig och jättefin och bevisar verkligen att det finns skådespelare som bara blir bättre och bättre med stigande ålder.

Suzanne Dutchman (Moore) är alltså gift med Mark Dutchman (McDermott), även han skrupelfri men inte inom lagens märken. Han är en storfifflare av Guds nåde och har genom dom nitton år dom varit gifta jobbat sig till väldigt mycket pengar och ett lyxigt och glassigt liv. Suzanne har hela tiden varit hemma, naivt ovetandes om makens olagliga affärer men samtidigt glad för svindyra presenter och ett vackert hem.

När Mark åker fast för sina brott visar det sig att den dumma blondi….brunetten….Suzanne mot sin vetskap står med sitt namn på kontona och hon blir dömd till samhällstjänst, en dom som innebär att hon i hundra timmar ska läsa högt för denne blinde elake man (och före detta författare).

Det här är en film som inte påvisar någon nytt under solen men som ändå funkar som den charmiga bagatell den är. Lite romantik, lite drama, lite aggressiv alfahanne, lite otrohet, lite hitan och ditan och det är inget spoiler att filmen slutar som man tror. Det finns liksom inget annat i den här typen av film.

I avsnitt 105 av Snacka om film pratar Steffo och jag mer om det här med ”blindfrågan” och om skådespelare som inte ÄR som den karaktär de ska gestalta.

Fredagsfemman # 290

5. Blind-gnäll

I filmen Blind (2017) spelar Alec Baldwin en man som blivit blind efter en bilkrasch och nu har en handikapporganisation i USA gått ut och gnällt på detta, att det är lika illa att en seende spelar en blind (som gör en ”crip-face”) som att en vit spelar svart (gör en ”black-face”). Varför kunde inte en blind skådespelare få den rollen? I Variety kan du läsa mer om detta ”kontroversiella” val av skådespelare. För egen del vill jag bara skrika LÄGG AV! Handlar inte yrket skådespeleri om att kunna sätta sig in i och förmedla en annan persons liv? Om man ska dra detta till sin spets så kan inga vackra skådespelare spela ”average joes”, inga gående spela rullstorsburna (hej Lieutenant Dan!), inga friska spela sjuka, inga sjuka spela friska och så vidare in absurdum stjärnstopp. Finns det inte lite FÖR mycket att gnälla på nuförtiden eller är det jag som är för snäv i tanken för att kunna se Alec Baldwin-problemet?

.

.

.

4. Följetongen med Veckans Matiné på SF

Det är inte superlätt att få information från SF gällande deras egna kampanjer. Förra veckan skrev jag om Veckans Matiné och den stora reklamskylten gällande detta som jag sett på Filmstaden Söder i Stockholm. Jag tweetade SF och efter många om och men fick jag svar. Svaret löd att jag skulle förflytta frågan till direktmeddelande på Facebook istället för det behövdes mer utrymme för att kunna svara. Sagt och gjort, klart jag gör det dom ber om och här är svaret jag fick: ”Tyvärr så har vi provlem med att publicera information om matiné-priset på hemsidan. Men det som gäller på just FS Söder så gäller erbjudandet på fredag kl 13-15 och söndag från öppning till kl 15:00. Priset är 85 kr och gäller för en utvald film per vecka, alltid en så kallad familjefilm och filmen är från den aktuella repertoaren. Återkom om du har fler frågor!”
Jättebra svar. Utförligt. Mitt svar tillbaka känns dock rätt rimligt. ”Tack för svaret. Som sagt, idén är toppen och jag tror säkert många skulle nappa på det MEN hur vet man vilken film det gäller om det inte står på hemsidan eller i appen? Måste man fråga i kassan på bion?” Något svar på detta har jag i skrivande stund inte fått. Återkommer säkerligen i frågan.

.

.

.

3. Vilken svensk kanal/streamingtjänst köper in Mr Mercedes?

När David E. Kelley skapar en TV-serie av Stephen Kings bok Mr Mercedes och castar Kelly Lynch och min skäggige mys-gubbe-favvo Brendan Gleeson  (hej Calvary, båda två!!) och serien går för fulla muggar i USA så undrar jag såklart när den kommer hit?? Jag vill se den NU! Kom igen alla streamingtjänster som vill ha våra pengar, nu har ni världens chans att stå på plus för evigt!

.

.

.

2.  Game of Thrones säsong 7

Bästa säsongen hittills? Bland de bästa i alla fall säger jag! Alla dessa timmar av avsnitt där det inte hänt så mycket har varit mödan värt. Ett avsnitt kvar innan jag sammanfattar det hela i ord ordentligt här på bloggen men hittills måste jag säga: STÅPÄLS!!!

.

.

.

1. Ruben Östlund

Med tanke på mediahajpen kring The Square är det ett måste att tjonga upp Ruben Östlund högst på veckans lista. Strax efter lunch idag är det min tur att se filmen och en recension kommer självklart både här och i podden. För egen del är det inte snacket kring filmen i sig som får mig att vilja se den, inte heller Guldpalmen som han fick och inte gorillan, att jag vill se – och ser fram emot – The Square beror på att Ruben Östlund är skaparen bakom en av dom bästa filmerna i svensk filmhistoria. Så vad han är gör så vet jag att han kan och även om jag inte alltid förtjusas till max av hans filmer så är dom alltid intressanta. Och lyssna gärna på hans sommarprat. Speciellt om du är filmintresserad. Extremt spännande frågeställningar han sätter fingret på. Så Heja Ruben säger jag.

 

BLIND

Den där rädslan för att bli blind har nog alltid funnits hos mig, även sådär påtagligt hardcore. Nu är det ett tag sedan men det var några vinterveckor för några år sedan när mitt ena öga var riktigt illa däran och jag tvingades fejsa det faktum att jag faktiskt kunde bli blind, eller garanterat hade blivit det OM inte medicinen jag fick hade hjälpt. Nu gjorde den det och I CAN SEEEEE igen men jävlar alltså, jag är tacksam för alla mina fungerande sinnen varenda dag sedan dess. Man kan inte ta någonting för givet.

Ingrid (Ellen Dorrit Petersen) har precis genomlidit dessa helvetes kval, hon har blivit blind, ser inte ett endaste dugg. Ensam i lägenheten sitter hon i fåtöljen vid fönstret med endast sina tankar som sällskap och hemmet känns som en fiende. Alla skrymslen hon borde känna till har blivit fiender. Allt är ett enda stort…mörker.

Norrmannen Eskil Vogt har skrivit och regisserat denna film men han är kanske mest känd för att ha varit med och skrivit manus till Joachim Triers filmer Louder than bombs och Oslo, 31 augusti. Han är dock en finurlig manusförfattare för Blind är ingen konventionell film på något sätt. Det är en udda liten fågel och jag är inte säker på att jag förstod den alls. Men jag gillade den på nåt vis och jag tyckte jättemycket om Ingrids voiceover. Det kändes som att jag lyssnade på en kompis som pratade i telefon.

Uppdatering tre dagar senare.
Jag minns inte filmen, jag minns den inte alls. Den kan omöjligt få en trea då.

[Filmen finns att hyra på triart.se]

Fredagsfemman # 119

5. Saltade Sigge Sandra?

Inför premiären av Gravity åkte Sigge Eklund till London för att intervjua Sandra Bullock för Mix Megapols räkning. Han pratade en hel del om mötet med Sandra i podcasten men jag vet att en del upplevde det som att historien saltades en aning. Vad tror du?
.

.

.

.

4. Conchita takes it all!

Det känns omöjligt att göra en fredagsfemma utan att uppmärksamma vinnaren från Eurovision Song Contest i lördags. Conchita Wurst, låten, rösten, vingarna av eld, jag vet inte om jag sett något så helgjutet framträdande någonsin i detta sammanhang faktiskt. Det gräts friskt i soffan när hen vann. En verklig värdig vinnare på alla sätt och vis.
.

.

.

.
3. Sov gott Malik

Det är nåt så överjävla sorgligt när unga människor dör, människor som inte är klara med sina liv. Malik Bendjelloul blev bara 36 år. Han borde ha haft lika många år till kvar, det borde blivit fler Searching for sugermans.
.

 

.
.

.
2. Sju minuter TV-historia

Hon ska byta en drake mot 8000 i princip lobotomerade soldater, mördarmaskiner på två ben. Hon heter Daenerys Targaryen och hon är en av dom coolaste påhittade karaktärerna jag vet och definitivt min favorit i Game of Thrones-världen. Jag vill vara som hon. Jag vill också ha drakar som sprutar eld när jag ropar Dracarys. Det finns alldeles för få drakar och alldeles för få Daenerys i världen.

 

.
.

.
1. Grattis Norge!

Imorgon är det Norges nationaldag. Även om det inte är en dag vi svenskar firar så väldans hårt så kan det kanske vara en dag då vi bemödar oss om att titta på en bra norsk film? Norge är väldigt duktiga på att göra film och det finns jättemånga filmer jag gärna skulle vilja tipsa om. Huvudjägarna, Max Manus, Död snö, Trolljägarna, Rovdyr, Oslo 31 augusti, Next door, Fritt vilt, Kon-Tiki för att nämna några som har funnits ett tag men 2014 känns fortsatt starkt för vårat grannland. Håll koll på Blind, Kraftidioten och The Sleepwalker eller varför inte Liv Ullmans variant av Fröken Julie, Miss Julie, med Jessica Chastain och Colin Farrell i huvudrollerna.