DEN FÖRDÖMDE – Fjärde kriminalfallet

I det fjärde kriminalfallet beger sig Sebastian Bergman (Rolf Lassgård) till Skåne då en barnamördare har hittats död och nedgrävd i en åker.

Sebastian fortsätter att lägra kvinnor och har fortfarande ågren efter allt som har med dottern Vanja att göra.

Jag skriver helt enkelt som jag gjorde redan efter det andra fallet: jag hoppas att den här ”serien” slutar i och med detta FJÄRDE kriminalfall.

.

Här kan du se Den fördömde – Fjärde kriminalfallet (till och med 2014-01-25) och här kan du läsa vad jag skrivit om del ett, två och tre.

DEN FÖRDÖMDE – Tredje kriminalfallet

Eftersom jag skrivit om Den fördömde förut, både första och andra kriminalfallet och eftersom jag skrivit ”jag hoppas på att den här ”serien” slutar i och med detta andra kriminalfall” och eftersom den precis gick på SVT känner jag att det skulle vara ininordensjättekul att se även det tredje fallet och kanske även skriva lite om det. Varför det känns just ininordensjättekul vet jag inte, ibland känner man känslor som inte går att förklara, psyket är helt kockobello ibland vilket kriminalpsykologen Sebastian Bergman borde kunna skriva under på.

Den här gången är det tre unga flickor som hittas döda i en nedlagd silvergruva i Ludvika och gärningsmannaprofileraren (ja, ja…. kriminalpsykologen) Sebastian Bergman (Rolf Lassgård) ångar fram som en övremedelålderscasanova i stickad tröja och flirtar med allt som har bröst. Ingen skillnad mot i fall ett och två alltså. Den enda skillnaden mot denna tredje del är kanske att har man inte sett dom två första så är huvudkaraktärerna i det närmaste obegripliga. Men å andra sidan, vem börjar följa en serie mitt i alltihop? Det kanske bara är en larvig synpunkt från min sida? Hur som helst tycker jag att en mer ingående resumé borde ha varit på sin plats innan avsnittet började, det var i alla fall två år sedan det förra kriminalfallet kom och jag tvivlar på att det kryllar av Sebastian Bergmanska hardcorefans därute som har stenkoll på allt som varit.

Men vad är det här med att alla tjejer vill ligga med Sebastian Bergman? Vad bottnar det i? Att han har ett sexmissbruk, javisst,jag fattar grejen men betyder det att alla kvinnor han träffar har det också? Han är stor, varm, mysig (plus egoistisk, kontrollerande och manschauvinistisk) men är han verkligen så liggvänlig som han porträtteras?

Precis som i dom övriga avsnitten är själva brottet sekundärt och det är synd. Det funkar att göra så när det är kriminaldrama med extremt välskrivna karaktärer (skulle funka i Bron till exempel) och/eller ett polisgäng som man känner väldigt väl (Beck). Men här blir det liksom inte riktigt…bra.

Här kan du se Den fördömde – Tredje kriminalfallet (fram till 2014-01-24)

DEN FÖRDÖMDE – Andra kriminalfallet

”Han kan ju bara ha plockat dom på Facebook, på Eniro eller var som helst.”

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag hyrde fortsättningen av Den fördömde, kanske har jag fått en släng av masochism på äldre dar.

Sebastian Bergman i Rolf Lassgårds skepnad, han som tar fram gärningsmannaprofiler åt polisutredningar och däremellan sätter på halvtrasiga medelålders kvinnor, är tillbaka och den här gången har han en seriemördarvåldtäktsman på halsen, en man som handplockar sina offer på ett rätt udda vis. Mördaren har alltså inte gjort som citatet här ovan säger (sagt av Christopher Wagelins polisman Billy) vilket är så dumt att klockorna stannar. Sen när blev ENIRO ett socialt medie? Är manus skrivet av en åttioåring i total avsaknad av datorvana? Nej just det, manus är skrivet av Hans Rosenfeldt och Michael Hjorth och därför är mina krav rätt höga. Jag förväntar jag mig inte blaj som citatet ovan, jag förväntar mig inte dom torftiga dialoger som denna film presenterar, jag förväntar mig inte att bli SÅ besviken som jag blir på det här.

Bara det att Niklas Falk spelar elaking – igen. Suck. Han är en bra skådespelare men återigen, snälla, för faaaaan, kan inte du/ni/dom som jobbar som rollbesättare tänka liiiite utanför lådan och ge skådespelare en chans att byta fack och och att få oss som tittar en chans att inte redan till förtexterna kunna klura ut slutet och eventuell twist.

Jag hoppas på att den här ”serien” slutar i och med detta andra kriminalfall. Han jag såg filmen med hoppas på tio avsnitt till och pratar om Lassgård i sömnen. Tänk så olika det kan bli.

Här finns filmen.

DEN FÖRDÖMDE – Första kriminalfallet

När den här filmen ramlade ner i mitt brevinkast, fint förpackad i ett Lovefilmkuvert, då blev jag väldans perplex. Vad är det här? Har jag klickat fel eller vadå? En film om den sextonårige försvunna Roger, en film om Västerköpingspolisen med Torkel Höglund (Tomas Laustiola) i spetsen och den trasige kvinnotjusaren och gärningsmannaprofileraren Sebastian Bergman (Rolf Lassgård) som filmens absoluta huvudperson.

Rolf Lassgård + svensk polisfilm = varför har jag velat hyra denna? Jag minns inte och det är jobbigt men jag stoppar ändå filmen i spelaren och DÅ minns jag. Regi Daniel Espinosa. DÄR var orsaken.

Jag la upp den här på hyrlistan efter att jag sett Safe house på bio. Daniel Espinosa är en intressant regissör och med tanke på det lyckade Snabba cash-resultatet tänkte jag (nog?) att vem skulle kunna göra en ordinär polisfilm spännande och sevärd om inte han. Så hamnade Den fördömde i min brevlåda och vidare in i mitt medvetande, lite långsökt kan man tycka men långsökt i dessa sammanhang behöver inte vara fel – OM det nu inte är så att Rolf Lassgård är ett fejs på fodralet vill säga.

Jag fastnar lite i den grejen tyvärr. Filmen puttrar på och det är inte SÅ pjåkigt, Hans Rosenfeldt och Mikael Hjorth har skrivit manus och dom är gamla duktiga rävar om sällan misslyckas (hallå, Rosenfeldt skrev Bron!) men varför varför varfööööör måste det gå sån tråkig inflation i skådespelare, varför MÅSTE samma gamla uvar vara med jämt? Rolf Lassgård som huvudrollsinnehavare gör inte att filmen hamnar på mitt pluskonto och jag är tämligen övertygad om att det finns många svenska gladtjocka svettiga män i övre medelåldern som hade kunnat få Lassgårds roll men nejdå, ICKE, det ska vara som det alltid har varit, punkt och amen på det (jag måste dock tillägga att mitt filmtittande sällskap inte höll med mig om detta, för honom var och är Lassgårds närvaro en ren njutning men jag väljer att skriva detta inom parentes då jag inte tar så allvarligt på just DEN åsikten).

Så för mig är manuset okej och skådespelarna har överlag en hel del övrigt att önska (en del typ JÄTTEMYCKET). Daniel Espinosa då, räddade han den halvsega flintasteken? Nej, jag tycker faktiskt inte det.

Daniel Espinosa har ett sätt att framåt-och-bakåt-klippa/filma som gör mig skitirriterad. Om en scen börjar och saker händer så klipper han in skeenden från nästa scen i den just pågående scenen och det gör att all eventuell spänning/fokus från aktuell scen försvinner. Det blir bara hattigt. Jag trodde att det var en barnsjukdom, något som skulle växa bort ju fler filmer Epinosa fick göra men istället verkar han ha gjort detta till sitt signum. Sen ÄR det svårt att göra en mumsig mysig lördagmiddag av en flintastek alldeles oavsett såser och andra tillbehör.

Filmen finns att hyra här.