Z FOR ZACHARIAH

Jag tycker väldigt mycket om TV-serien The last man on earth. Will Forte spelar Phil Miller, mannen som när serien börjar på riktigt tror att han är den sista överlevande på jorden. Men sen kommer det några till, inte många, men tillräckligt med människor för att det ska bli ett mycket skruvat komiskt relationsdrama av det hela. Man skulle kunna säga att Z for Zachariah är dramaversionen av The last man on earth, med en svag doft av The Road.

Ann (Margot Robbie) tror att hon är ensam kvar, i alla fall på sin del av jorden. Vattnet är otroligt förorenat, alla är typ döda och hon kämpar på för att överleva i sin ensamhet. Sen möter hon John (Chiwetel Ejiofor), en skäggig stilig man som inte verkar vara i närheten av lika sexuellt frustrerad som hon. Så hon biter ihop, visar inget och han fortsätter verka ointresserad.

Sen kommer Alfahannen Caleb (Chris Pine) in i bilden och DÅ fattar John hela prylen, både vad han själv känner för Ann och vad som kan hända om Ann börjar kuckilura med Caleb. Svartsjukedramat kan ta sin början.

Tre duktiga skådespelare gör denna anspråkslösa film intressant ända in i mål. Det kunde ha blivit ett rejält magplask men filmen höll. Den höll inte lika bra som första säsongen av The last man on earth men å andra sidan är det få saker som gör det.

COMPLIANCE

Det finns inte ett uns av skräck i den här filmen, inte ens en antydan till thriller och ändå är den bra jävla obehaglig.

Människors okritiska handlande kan vara bland det läskigaste jag vet. Att aldrig ställa frågan varför. Att aldrig säga nej. Att alltid vilja vara till lags. Att inte våga säga hörru, jag fattar inte vad du menar, jag måste få tänka över det här en stund. Det kan bli så rackarns tokigt när hjärnan är satt på paus.

Jag har sett det förr på film (Jakten) och historieböckerna vittnar ofta om brist på ifrågasättande (nazismen) men här är det en kvinnlig arbetsledare på en snabbmatkedja som får ett samtal från en polis och tar ett gäng dåliga och konstiga beslut efter det. Baserad på en verklig händelse – såklart. Historier som denna går inte att hitta på. I tio fall av tio överträffar verkligheten dikten, det är därför det finns superhjältefilmer. Det behövs liksom en filmisk genre som twistar runt verkligheten ordentligt annars skulle hela filmvärlden bestå av biografier och sånt som är based on a true story.

Compliance är en film som inte gör nåt väsen av sig. Det är en film som inte drar uppmärksamheten till sig när du letar bland omslag efter kvällens filmiska underhållning. Men räds inte. Hyr den. Se den. Den är mer intressant som tankeväckande fenomen än som film men det gör den inte dålig, inte på något sätt.