Fredagsfemman #165 – Filmiska TV-tips i påsk

5. The tale of Despereaux

Precis NU när denna bloggpost kommer upp, alltså kl 06:00, börjar denna film på TV3. Upp, upp! Så slå på TV:n, duka fram lite frulle, det är långfredag, kom igen! Den är svinmysig, handlar om en mus med jättestora öron! Recension finns här.

.

.

.

4. Handen som gungar vaggan

Ikväll kl 01:00 psykar Rebecca DeMornay loss totalt på Kanal 5. Minns du den, minns du hur ruggig hon var? Det där med barnvakter alltså…..huuuua.

.

.

.

3. Mystic River

Sean Penn, Kevin Bacon och Tim Robbins i en film av Clint Eastwood efter en roman av Denis Lehane. Gubbigt så det förslår men gubbigt på ett bra sätt. Mörkt och spännande. Påskafton kl 00:05 på Kanal 5. Recensionen hittar du här.

.

.

.

2. Sommaren med Göran

Jag tror inte att det bara är jag som börjar längta rätt rejält efter sommaren nu. Imorgon kl 20:00 på Kanal 7 kan du få en försmak av den ljusa årstiden genom Görans (Peter Magnusson) ögon. Roligt, lättsamt och mysigt och det kan vara den enda filmen i världshistorien som prickade mer rätt med en Björn Skifs-låt i soundtracket än vad Guardians of the Galaxy gjorde. Recensionen finns här.

.

.

.

1. Dagboken (The Notebook)

Nu är det som så att för dom flesta av oss väntar en lång ledig fyradagarshelg. Det är fint och skönt på alla sätt. Men det vore väl själva fan om vi bara satt på våra rumpor, käkade chokladkaniner, kokta ägg och mådde bra? Det måste väl ändå till lite bitterljuvt kärleksdrama för att allt ska bli totalmaxat? Ryan Gosling, Rachel McAdams, James Garner och Gena Rowlands knackar på på Påskafton, kl 23:50 på TV4. Recensionen finns här.

.

.

Fredagsfemman # 37

5. Torka aldrig tårar utan handskar

Jag minns hur det var på 80-talet, jag minns pratet om HIV och AIDS (fan, jag minns när det hette HTLV3), jag minns rädslorna, tankarna, paniken och känslan av att det inte var nån idé att ha sex överhuvudtaget, i alla fall inte om jag ville leva och bli äldre än typ arton år. Så gick tankarna för mig, en tonårig hetrosexuell tjej. Hur det var för dom homosexuella förstod jag aldrig riktigt, inte förrän nu. Jonas Gardells bok Torka aldrig tårar utan handskar går som TV-serie på SVT och det är ett stycke nutidshistoria som ALLA borde se och läsa. Klicka här för att komma till SVT.

 

4. Josephine Bornebusch

Jag är inte en av dom som hyllar Solsidan till skyarna även om jag gärna tittar på det. Jag kan fnissa åt det, visst kan jag det, men oftast tycker jag det är mer ångestladdat än riktigt roligt. Många pratar om Henrik Dorsins Ove Sundberg, om Felix Herngrens Alex eller Johan Rheborgs Fredde men personligen tycker jag att Mickan i Josephine Bornebuschs tolkning är den bästa karaktären. Det finns (tyvärr) så väldigt många Mickans där ute, så vääääldigt många och Josephine gör henne så på pricken klockrent.

 

3. Ryan Gosling-snyftare på TV ikväll

Klockan 19.30 på Sjuan. The Notebook – Dagboken.

 

 

 

2. Andreas Öhman

Jag tycker att den här mannen är Sveriges mest intressanta regissör just nu.  Han är så begåvad att det nästan är läskigt och han är ett levande bevis för att det går att komma väldigt långt utan fina diplom och utbildningar, det gäller bara att vara tillräckligt bra på det man gör.

 

 

1. Ju mer vi är tillsammans

När jag gick ut från biografen den där tisdagen i augusti efter att ha sett Bitchkram så bestämde jag mig för två saker. 1. Att aldrig någonsin skämmas för att säga bra saker till någon jag egentligen inte känner och 2.  Att jag skulle försöka få ihop min dotters tjejkompisar och alla deras mammor för att gemensamt gå och se filmen när den har premiär. Ikväll är det dags. Massor med platser är bokade och vi ska se den tillsammans. Tillsammans är ett fint ord.

THE NOTEBOOK – DAGBOKEN

Det är nåt så sjukt jävla sorgligt med gamla människor som väntar på döden.
Jag har så lätt att tänka mig in i den situationen, att känna ”jaha, var det inte mer än såhär” och ”det var mitt liv det…nu är det slut och jag kan inte göra ett skit åt det”.

Att se gamla människor som väntar på döden och som samtidigt har levt ett helt liv ihop och den ena är gravt dement och den andra desperat försöker komma innanför skalet och få se/prata med sin käresta en sista gång, DET är så sorgligt att hela kroppen bara ångestfulskriker alldeles tyst med öppen mun, fast på insidan.

Dagboken handlar om Noah (James Garner) som är i just precis den situationen. Han bor på ett äldreboende fast han egentligen inte behöver vård, men hans fru Allie (Gena Rowlands) har alzheimer och behöver hjälp dygnet runt.

Noah har skrivit ner hela deras liv, hela deras kärlekssaga, i en anteckningsbok och läser ur den dagligen för henne för att kanske kanske ett par minuter här och där få henne att minnas honom, deras barn och deras liv.

Parallellhistorien till Noah och Allie på hemmet är Noah och Allie som unga (Ryan Gosling och Rachel McAdams). Hela historien som Noah läser visas upp och vi får följa med hela vägen från första ögonkastet till det sista och alla turer däremellan.

Jag erkänner, jag var skeptisk som fan till den här filmen. Jag tänkte länge att det bara var nåt romantiskt massproducerat bös, men jag erkänner gärna när jag har fel och i det här fallet hade jag det.

Dagboken är inget dravel. Det är en välgjord, fin och kärleksfull film om livet som det faktiskt ser ut för dom flesta. Det är sällan man får en biljett till en VIP-rälsbuss från vaggan till graven, nej, det är ups, det är downs och det blir kanske inte riktigt som man tänkt sig alla gånger.

Som med den filmen till exempel. Min plan var att se en jaha-film och kanske somna lite men det var en plan som sket sig rätt brutalt. Jag somnade inte, jag grinade floder och har snutit sönder området mellan näsborrarna. Men samtidigt inser jag att utan min brutala dödsångest hade filmen inte varit lika gripande. Filmen är bra men kanske inte sååååå gråtframkallande för normalblödiga som den var för mig.