BIG HERO 6

Jag tror alla har sett teasern för denna film när den vita badbollsfluffiga robotgrejen Baymax ska försöka nå en fotboll med händerna. Han böjer sig ner men magen är i vägen, ho-ho-ho, han är alldeles för tjock och istället för att ta upp bollen sparkar han den framåt istället. Det är en liten rolig scen. Charmig. Kul. Hela trailern är för övrigt väldigt skön, den ger mersmak.

Big Hero 6 är baserad på MARVEL-serien med samma namn. Handlingen är förlagd till en fiktiv stad med det ypperliga namnet San Fransokyo och handlar om den 14-åriga superklipska pojken Hiro. Han är en 2010-talets Oppfinnar-Jocke kan man säga, fast yngre och med fluffigare hår.

Hiro har kommit på en uppfinning som får honom att komma in på ”nördteknikskolan” han så gärna vill gå på, en framtidsskola för folk som tänker extremt utanför lådan. Uppfinningen kan i all sin enkelhet förändra världen och blir såklart en tacksam ”grej” att sno, Hiro har liksom inte lärt sig det viktiga med patentskydd än. I en sedvanlig ”tillsammans-är-vi-starka”-historia får vi sen följa Hiro, Baymax och Hiros nördkompisar när dom ska rädda världen.

När Disney ska försöka närma sig manga-animationen blir det med en bismak av ”ska-falla-alla-i-smaken” men det gör inte så mycket. Det är färgglatt och innovativt och charmiga karaktärer. Jag hade en trevlig filmstund men när filmen är slut är den borta. Det enda lilla jag tar med mig från filmen är den positiva känslan jag fick för skolarbete, jag blev sugen på att plugga, att göra experiment, att komma på saker. Jag hoppas att alla barn som ser filmen kommer känna detsamma. DÅ har filmen verkligen lyckats.

[JO! Sitt kvar i biofåtöljen under eftertexterna. Den som väntar på nåt gott väntar nämligen inte förgäves.]