Det finns en TV-serie som heter Jersey Shore. Den började sändas 2009 och handlar vad jag förstår det som om New Jerseys varianter på stekare, i alla fall om man ser till mängden hårvax i backslicket. Dessa mäns fokus ligger på bilar, brudar, familjen, gymmet, brudar, hemmet, kyrkan och…brudar (google bjussar på lite bilder).
Så när Joseph Gordon-Levitt skriver manus och gör sin regidebut så har jag aaaaningens svårt att sjunga med i han-är-så-nyskapande-och-härlig-kören. Eller jo, han är härlig men det enda nyskapande med filmen Don Jon är att han lägger till ett stort fokus bland bilarna, brudarna i kortkort, familjen, gymmet, hemmet och bilen, nämligen – porrsurf.
Det är ett sjujävla porrsurfande filmen igenom. Don Jon (Levitt själv) har kommit på att ingen tjej i världen går upp mot brudarna han kan klicka fram på datorn men ingen kan säga att grabben inte försöker bevisa motsatsen. Med nya erövringar i princip varje kväll känner han starkare och starkare att han har rätt. Porrsurfning is da shit. Verkligheten is not.
När en urping i knallröd miniklänning dyker upp på kvartershaket (eller hämtlagret om man ser det genom Jons ögon) händer något. Han blir kär. Barbara (Scarlett Johanson) är varken lättflirtad eller lättlegad, hon är inte enkel på nåt sätt och antagligen är det tack vare detta som Jon inte kan släppa henne. Han ger sig inte. Barbara är tjejen för honom, tjejen som ska få honom att sluta porrsurfa. Eller är hon inte?
Don Jon är en nästan makabert grabbig film. Den är så grabbig att jag hörde killar i biosalongen sucka surt åt klyschor som inte stämmer, åt det överdrivna, åt synen på både män och kvinnor som inte känns särskilt fräsch. Fram tills att Julianne Moore gör entré i filmen är den mer överdriven än en tecknad serietidning och marginellt mer intressant än ett reklamblad från Jula. Samtidigt är den inte dålig. Jag har inte tråkigt när jag ser filmen, jag förstår nog helt enkelt inte meningen med den, om det nu finns nån? Det är trots allt en smula komplext med en film om killar, för killar som många killar inte verkar köpa. Å andra sidan vet jag både tjejer och killar som tycker bättre om filmen än jag gjorde. Å tredje sidan – det är en lättviktare. Den bör nog inte analyseras i sömmarna. Den bör ses. Kanske. Eller inte. Gör som du vill. Jag hade definitivt klarat mig utan den.
Fy fan så flummigt det blev. Läs gärna mina filmspanarvänners texter om filmen. Kanske har dom vettigare saker att säga om filmen. Kanske inte. Sofia, Jojjenito, Henke och här pratar Har du inte sett den-podden om filmen.
