CAPTAIN FANTASTIC – EN ANNORLUNDA PAPPA

Som förälder händer det ofta att jag tänker ”det spelar ingen roll hur jag gör så blir det fel”. För så är det. Det blir fel, det är bara att hacka i sig.

Sen får man liksom resonera med sig själv och försöka tänka logiskt. Hur vill jag göra som förälder? Vad är det bästa för mitt barn? Känner jag mig trygg med mitt beslut även om barnet ifrågasätter det? Även om omvärlden ifrågasätter det? Är det här nåt som blir bra även i framtiden?

Svaren är ofta superenkla när jag pratar med mig själv men kanske aningens klurigare när dom ska förankras i en småtting. Ben (Viggo Mortensen) vet garanterat vad jag pratar om. Hans och hans frus vision av barnuppfostran är nämligen att bo i skogen, långt ifrån civilisationen och hemskola sina barn till att bli kloka, vetgiriga, vältränade och funktionella individer som klarar sig galant i skog och mark. Han har en stor buss som han kan forsla hela barnaskaran i när dom måste ner till stan men annars håller dom till i det välorganiserade skogshemmet.

Utan att spoila handlingen för mycket så är Bens fru, barnens mamma, inte med dom i skogen. Man förstår att något hänt men till en början inte vad och det är ingenting jag kommer skriva om här, ingenting mer än att Ben på väldigt många olika sätt får erfara det jag skrev i textens början, hur man än gör så gör man fel.

Filmen är 1.58 lång och den känns lång, men på ett bra sätt. Det hinns med osannolikt mycket i filmen, det är en känslomässig berg-och-dalbana och även om filmen stundtals är jättejobbig så mår jag väldigt bra av den. Den får mig att börja tänka efter, den får mig att börja ifrågasätta mig själv och mina idéer om vad en bra förälder är. Det är inte så dumt faktiskt.

Det känns som att jag svalt en luftrenare. Det här är mys!