Etikett: Filip och Fredrik

Publicerat

Fredagsfemman #223

5. Ska vi göra slut?

Nu är säsong 2 igång av Filip och Fredriks serie om helt vanliga svenska par som är på randen till att bryta upp sina relationer. Om jag tyckte att första säsongen var bra så är det ingenting mot hur säsong 2 startat. Det här är inte bara bra TV, det är OTROLIGT bra TV. Det är så varmt, så genuint och så (tyvärr) annorlunda mot allt annat som visats i denna kategori TV-program. Jag skrev (tyvärr) för jag tycker det är skit att det visas så många program med totala knäppgökar som blir kändisar på kuppen och role models för hur människor ”ska va”. Ska vi göra slut? handlar om människor som människor är i det stora hela runt om i små städer och byar i Sverige och jag tycker det är en ynnest att få följa med in i deras familjer. Tack Filip och Fredrik för att ni är så sjukt bra på det ni gör! Och tror du mig inte, titta på första avsnittet här.

.

.

.

4. Hajfilmslängtan

Efter att ha sett trailern kan jag bara säga att JAGÄRSÅSJUKTPEPP
PÅDENNAFILMSÅDETÄRINTEKLOKT!

 

.

.

.

.

3. Homeland

En självklar, solklar, given plats på veckans lista måste Homeland ha och få. Jag har levt med den här serien under i princip alla mina lediga stunder de senaste veckorna men nu är snart alla fyra säsongerna sedda och jag väntar med spänning på en femte. För det kommer en femte väl? När säsong tre tog slut ville jag inte fortsätta titta, jag var lite…chockad…kan man säga. Carries (Claire Danes) och Brodys (Damian Lewis) kärlekshistoria var ju så himla fin. Vad ska jag se nudå? Kanske ingen serie alls på ett tag. Nattsömnen skulle uppskatta det.

.

.

.

2. Filmspanarträff

Imorgon är det maj månads filmspanarträff och av naturliga orsaker hamnar den ”bara” på plats två denna vecka. Det är nämligen en STOR dag imorgon, det KROCKAR rejält för mig och jag vet ännu inte hur mycket/lite jag kan vara med på träffen. Men det är Jennifer som väljer film och det ska bli spännande, det är hennes premiär, inte som filmspanare men väl som filmväljare.

.

.

.

1. EUROVISIONFINAAAAAAL!!!

Imorgon är det dagen D som egentligen inte är D utan ESC! Eurovisionfinalen går i Globen och det är stor fest i Tele2 Arena alldeles intill och DÄR ska jag vara, precis som så måååånga andra som inte vill och kan punga ut med femsiffriga belopp för att få tag i en biljett på tredje etage med skymd sikt. The Eurovision Party kommer duga alldeles perfekt, det är ändå musik-Europas näst hetaste spot. Och om jag ska gissa kommer nästa års final gå i Paris. Fast det gör inget om Frans vinner, då kanske NÅN högt uppsatt filur fattar att finalen MÅSTE gå i en större arena än Globen eller den i Malmö.

.

.

Publicerat

TREVLIGT FOLK

Jag har sett många filmer på sistone som fått mig att gråta. Alltså inte bara gråta sådär gulligt som det kan se ut när en enkel liten kristallklar tår sakta rullar sig nedför kinden, nej nu snackar vi fulgråt med snorränder ända ner i munnen. Föga attraktivt och ganska jobbigt.

Igår satt jag i en biosalong på Söder i Stockholm tillsammans med 68 andra människor. Exakt 68 för det fanns (och finns) 69 platser i salongen, fullsmockat in till sista stol. Det är kaxigt att en dokumentär om sjutton somalier från Borlänge som börjar träna bandy för att kunna åka till bandy-VM i Sibirien drar så mycket folk. Nej kaxigt är fel ord, det är FINT. Jag blir glad, jag blir genuint jätteglad.

Jag tycker om Filip och Fredrik. Jag gillar det dom står för, att dom ser den lilla människan, frågar riktiga frågor som dom på riktigt vill höra svaren på. Dom är dessutom svenska mästare på social skills, borde vara drömgäster på vilken stel finmiddag som helst.

Att det skulle vara just Filip och Fredrik som sätter tänderna i sagan om det somaliska bandylandslaget kan knappast förvåna någon. Vem skulle annars göra det? Det är dom eller ingen tänker jag, det finns inga andra som bemästrar kombinationen av värme och sociala medier på samma sätt som dom. Filip och Fredrik når ut och det är därför det sitter 69 människor av 69 möjliga i en biosalong på Söder och tittar på en film som heter Trevligt folk.

Trevligt folk är en film alla borde se. Inte alla utan A L L A. Det är det som är filmens enda problem. Trevligt folk är en film om trevligt folk för trevligt folk. Jag känner mig hundraprocentigt säker på att alla som betalar för att se Trevligt folk är trevligt folk, dom otrevliga typerna, dom som skulle behöva se filmen kommer aldrig att göra det. Det är precis samma sak som att föräldrarna till klassens jävligaste unge aldrig dyker upp på föräldramöten, det går liksom inte att nå fram.

Trevligt folk fick mig att skratta, le, fingråta och fulgråta. Så jävla snorigt alltså. Tjejen bredvid mig tittade snett, fnös lite och lutade sig ap-hårt mot grannen på andra sidan men när eftertexterna rullade satt hon där med näsduken hon med. Och alla klappade händerna när filmen var slut. A L L A. Och ingen störde under filmen med lysande mobilskärm. I N G E N.

På nåt skönt sätt fick jag en känsla av att det inte är kört. Det finns så mycket positiva krafter i vårat konstiga land, det gäller bara att sätta fingret på det och synliggöra det. Det är det Filip och Fredrik har gjort nu – med den äran!

Publicerat

Fredagsfemman #155

5. Bradley & Clint

Idag har American Sniper premiär, en film med något så ovanligt som en exceptionellt bra trailer. Sjuuukt bra är den och det ska inte förringas i en dyster värld där trailers oftast inte är nåt annat än spoilergalna miniversioner av hela filmen. Kolla bara Unbroken. Totalt värdelös trailer. Jag kan nästan LOVA att det skulle gå att recensera filmen enbart genom att se trailern. Vad är det från filmen man inte fått se, mer än eftertexterna? Nåja, back to the sniper. Bradley Cooper gör sällan mig besviken och Clint Eastwood som regissör är i 9 fall av 10 högklassig. Jag har redan sett filmen (här är min recension) men nu har även du chansen att se den på bio. Är den värd sina oscarsnomineringar, vad tycker du?

.

.

.


4. Bloggpanelen

Det är fredag och därmed dags för andra Bloggpanelen på MovieZine. Idag är det The Nerd Bird-Cecilia, Flmr-Steffo och jag som diskuterar nåt så härligt spretigt, aktuellt och intressant som svensk film, Guldbaggegalan och TV-serier  – bland annat. Klicka här (länken fungerar när inlägget är uppe) för att komma direkt till panelen. Vill du läsa även den första paneldiskussionen så finns den här.

.

.

.

3. Trevligt folk

På onsdag har den premiär, Filip och Fredriks film om det somaliska bandylandslaget som tog sig hela vägen från Borlänge till VM i Sibirien fast dom aldrig stått på ett par skridskor. Jag har sett fram emot den här filmen länge, jag tror den är bra, annorlunda och snäll och då har jag inte ens sett trailern. Kanske inte dom vanligaste adjektiven att använda när man hajpar en film men dom känns relevanta just nu. Bra, annorlunda och snäll. Kan inte bara alla vara det, hela tiden?

.

.

.

2. Untitled Cameron Crowe Project

Det är som att veta att det finns en jättestor present gömd nånstans men man vet inte när man kommer få den, man vet inte vad som är i, men man vet att det är värt att vara förväntansfull tills den dagen kommer. I år kommer Cameron Crowe med sin nya film, den som just nu inte har någon titel men som först skulle heta Deep Tiki. Bradley Cooper, Emma Stone, Rachel McAdams, Alec Baldwin och Bill Murray är kontrakterade och presenten känns liksom heeelt sprängfylld nu. Och Bradley fick vara med på både plats 5 och 2 i militärmundering. Måste vara nåt slags rekord.

.

.

.

1. The Babadook-boken

Jag tror dom allra flesta som sett filmen The Babadook är sugna på att ha en alldeles egen Babadook-bok. Ja, om man inte satte hjärtat i halsgropen och kissade ner sig av rädsla såklart. Men annars. Typ alla. Jag som gillar barnböcker över lag och kan sitta och bläddra i såna i timtal (det finns så många otrooooligt coola och fina barnböcker som även vuxna kan njuta av. Fina färger, härligt naiva bilder, lättförståeligt, mysigt, nostalgiskt) och pop-up-böcker är nåt riktigt speciellt, såna jag minns från när jag var liten, såna man var tvungen att vara extra rädd om så man inte drog sönder nån pappersflärp. Grejen är den att nu kan du förbeställa ditt alldeles egna exemplar av Mister Babadook från filmens finfina hemsida. Klicka här och läs mer. Dook! Dook! DOOK!

 

Publicerat

Fredagsfemman # 112

5. Den första vadå?

I onsdags hade den andra Captain America-filmen premiär, den som i resten av världen heter Captain America: The Winter Soldier men som i Sverige fått titeln Captain America: The Return of the First Avenger. Är det bara jag eller finns det nån mer som tycker detta blir aningens för övertydligt? Jag får lite samma känsla som av radioprogrammet Klartext, nyheter på lätt svenska, som om nån bestämt sig för att det är nåt viktigt vi riskerar att inte förstå om originaltiteln behålls. Ett tips. Vi förstår.

.

.

.

4. Film av Fjärilseffekten?

Att Karin Alvtegens böcker inte redan blivit filmer fortsätter vara en gåta för mig. Nu har jag läst ut hennes nyaste bok Fjärilseffekten och detsamma gäller den. En otroligt välskriven berättelse. Och hennes morfars syster var Astrid Lindgren, bara en sån sak!

.

.

.

3. Svenskar i Indien

Jag som väldigt sällan, ja i princip aldrig, följer TV-serier på reklamkanaler har hamnat i nåt slags udda men ändå behagligt soffpotatisläge där jag hittar mig själv i soffan på tisdagkvällar SKRATTANDES åt en humorserie som inkluderar reklamavbrott. Jättebästisar med Johan Glans och David Batra är verkligen jättekul.

.

.

.

2. En amerikan i Sverige

Det värsta med punkt 2 är att jag intagit samma skrattande soffläge som i punkt 3 fast på fredagkvällarna OCH framför samma TV-kanal. Welcome to Sweden är en humorserie som känns väldigt amerikansk sett till känsla och tajming och den liknar ingen annan svensk serie (i alla fall ingen som jag kan komma på). Josephine Bornebusch träffade sin kille, Greg Poehler, i USA och nu har dom flyttat till Sverige. Det spelas på kulturkrockar såklart men det är knivskarpt gjort och framförallt är det härligt att se Claes Månsson som snäll pappa och Lena Olin som mycket bitsk morsa.

.

.

.

1. Klockrena roadtrips X 2

Okejokejokejokej, jag erkänner. Jag sitter bänkad framför TV:n även på torsdagkvällar när Christine Meltzer och Carina Berg bilar genom USA och på måndagkvällar när Filip & Fredrik gör detsamma i La Bamba. Dessa båda program är otroligt lika vid första anblicken men skiljer sig rätt mycket åt om man ids analysera en smula. Promillehalten är dessutom betydligt lägre hos tjejerna. Är det nåt bra jag missat på onsdagkvällarna?