Etikett: Håkan Hellström

Publicerat

Fredagsfemman #281 – JAG ÖNSKAR DIG EN MUSIKALISK OCH GLAD MIDSOMMAR!

5. Nu börjar sommaren!

Nu börjar sommaren, ska vi enas om det? Ljusare än såhär blir det inte, inte grönare heller. Sommaren och semestrar ligger framför oss och med det förväntningar på denna årstid som ska tanka oss för mörkare och dystrare tider. Vi börjar därför dagens fredagsfemma med den ULTIMATA partylåten, en låt som kan få vilken dansfobiker som helst att rycka på benen och en låt som många många måååånga kommer få ynnesten att se live i sommar runt om i Sverige. Jag vet att jag är tjatig men bättre än Håkan Hellström live blir det inte på svenska (och klippet är en lång variant från förra sommaren men jag kan inte låta bli, börjar fan grina när jag ser det)

.

.

4. Får du chansen på en andra generation – ta den!

Ett av mina svenska favoritband är Andra Generationen. Att sitta i en varm bil och lyssna på balkanmusik med nerdragna rutor DET är verkligen sommar för mig. Det här bandet brukar spela lite här och där (speciellt runt Göteborgsområdet) och får du chansen att se dom live – ta den! Jag har sett dom fyra gånger och det är verkligen fyra konserter som gjort mig fullproppad på energi OCH jättesugen på att se alla Emir Kusturicas filmer.

.

.

3. Sommar = Synthkärlek!

Ett av banden jag ska få se lite senare i sommar är Erasure och det är med sån kärlek, glädje, lycka och spring i benen jag kan konstatera det. Jag trodde det var kört, jag trodde att det skulle bli en gång och aldrig mer (och den gången var i slutet av 80-talet, i Eriksdalshallen i Stockholm av alla ställen på jorden) men om en månad är det dags igen. Jag vill fira det med denna lilla sång som även är min absoluta Singstar-favorit. Fy fan vad jag prickar tonerna när jag tar i allt vad jag har! Andy Bell, hör du det! <3

.

.

2. När Robbie kallar kommer man!

För några år sedan hade jag en av mitt livs mysigaste semesterveckor när jag och barnen åkte på en en-veckas-roadtrip från Stockholm till Göteborg och målet var Robbie Williams på Ullevi. En vecka av äventyr, stopp på konstiga ställen, hotell, vandrarhem, bruna vägskyltar, glass, bad och knasigheter och sen hamnade vi i princip ända framme vid scenkanten när det väl var dags för konsert. Vilken vecka alltså, jag tror inte en vecka på vilken söderhavsö som helst hade slagit den. Sommar för mig är alltså väldigt mycket förknippad med Robbie Williams, både live och på diverse spellistor i bilen och så även denna sommar (även om jag inte behöver åka så värst långt eller länge för att se honom just denna gång. Och med Erasure som förband är konserten banne mig fulländad redan på förhand!).

.

.

1. En episk kväll i juni

Jag har en känsla av att det kommer bli en episk kväll just ikväll, min magkänsla säger mig det. Kanske den finaste junikvällen och definitivt den mysigaste midsommaraftonen på många år. Och alla som känner mig vet vad jag tycker om Lasse Berghagen. Han får därför kröna veckans lista med en av dom finaste sommarsånger jag vet. Glad Midsommar till dig! Hoppas du får en fin dag!

.

.

 

Publicerat

Fredagsfemman #253

5. Felicity Jones i rymden

På onsdag smäller det, då är det premiär för Rouge One: A Star Wars Story. Min pepp är sval men jag kommer givetvis att se filmen. Dock kommer jag inte kunna se den på pressvisningen på tisdag som för övrigt hade den längsta lista av vaktinformation/konfiskera mobiler/embargo/lova att inte skriva på sociala medier förrän 14/12 kl 00:01 som jag sett sen Skyfall. Men om jag säger såhär….ju mer embargon och tystnadslöften som filmbolag kräver – ju mindre litar dom på filmens kvalitéer. Det är i alla fall min erfarenhet. En riktigt bra film har allt att tjäna på att recensenter skriver/pratar/buzzar om en film, en dålig…ja…då vågar dom kanske inte chansa? Nåja. Det lär säljas biljetter som smör oavsett vad vi recensenter tycker och tänker.

.

.

.

4. Snart är det Lucia

Ville bara påminna om det ifall nån nu missat det? Dessutom, apropå att vi har så fjuttiga problem i Sverige att vi gör en jättegrej av en reklambild från Åhléns, 2008 fick en bäver i Karlstad vara Lucia utan att internetdrevet gick helt twistat bärsärk. Bävern blev vald med motiveringen: ”Jämställdhetsfrågor är alltid aktuella. Det är viktigt att föra fram dem i alla led. Bara för att någon har fyra tassar, päls och enorma kindpåsar betyder det inte att de är mindre värda än en blond ung vacker flicka. Jag tycker det känns som en självklarhet att man inte ska skilja på gnagare och människor i någon fråga”. Läs mer om bäverlucian här. För övrigt tycker jag att alla som vill vara lucia ska vara det. Klä ut er i nattlinne, lys upp tillvaron för dom runt omkring er, sjung en sång. Behöver det vara svårare än så?

.

.

.

3. Insiativet

Vanligt fölk som leker superhjältar för att försöka få fason på skit som händer i samhället, bli symboler för nånting gott. SVT´s senaste tillskott i mys-skoj-serie-facket är Insiativet, typ 15-minuters avsnitt som med lätthet kan avsmakas kvällstid när man vill se nåt lagom hjärndött men ändå snällt. Christoffer Nordenrot, Happy Jankell och Madeleine Martin har stora roller och Thobias Hoffmén och Christoffer Sandler är regissörer. Och jag är mest bara glad för det här gillar jag skarpt! Här finns avsnitten.

.

.

.

2. Jorden runt på 6 steg

Ibland kan jag känna ett sug efter Äventyr så det nästan blir en fysisk längtan. Jag kan vilja sätta mig i en taxi ut till Arlanda, köpa första bästa biljett ut i världen och se var jag hamnar. Det är nåt speciellt med att inte ha allting superbokat och färdigpacketerat från hemmaplan utan att ta varenda minut som dom kommer. Snacka om att man lever i nuet dessa stunder och snacka ännu mer om att man (dvs jag) gör sånt alldeles för sällan nuförtiden. Att se Filip och Fredrik kuska runt världen i TV-serien Jorden runt på 6 steg är en sån jävla YNNEST. Dom här programmen kokar ihop allt det där härliga med resor, slumpen, möten med människor, upplevelser, känslor, värmeslag, turbulens och undermåliga toaletter. Dom första tre avsnitten kan ses på Dplay redan nu (här) men vill du hellre se dom på TV med ännu mer reklam så börjar det på tisdag kl 21 i Kanal 5. Jag kan speciellt rekommendera avsnitt 3 när killarna ska hitta Pamela Anderson. Världsklass-TV, så mycket kan jag säga!!

.

.

.

1. ♥ H Å K A N ♥

2016 är året då jag kommer att se Håkan live TVÅ gånger! Och jag kräks på mig själv för att jag sammanlagt lagt en rejäl månadslön med extra allt på biljetter till dessa två konserter av andrahandsbiljettförsäljningsföretag men vad gör man inte för att ge sig själv exakt det man vill ha (plus dottern både studentpresent och julklapp). Imorgon smäller det, det gör det. Min tid kommer! Håkan i Globen och det bubblar i magen!

 

(Nä jag har inte ätit kålpudding. Kom igen.)

.

.

Publicerat

Fredagsfemman #226

5. Million Dollar Listing New York

Säsong fem av mäklarserien från New York tickar på och Fredrik, Ryan och Luis säljer lyxlägenheter som om det inte fanns vare sig en morgondag eller nåt limit på bankkontona. Jag kan inte låta bli att finna serien otroligt intressant. Det är som att titta på ufon som ska köpa perfekta lägenheter som knappt verkar vara anpassade till ett vanligt liv MEN som gör sig väldigt bra på bild. Att jobba på provision är kanske inte så dumt ibland, i alla fall inte för dessa tre herrar.

.

.

.

4. Game of Thrones såhär långt

Inte SÅ pjåkigt väl? Jag känner mig i alla fall rätt nöjd såhär långt, betydligt nöjdare än med förra säsongen. Ramsay Bolton är en frisk fläkt, han får Joffrey att kännas som en söndagsskoleelev och det är alltid uppiggande att känna geniunt HAT när man tittar på TV.

.

.

.

3. En vecka till matchstart!

(Tilläggstext fullkomligt onödig)

.

.

.

.

.

2. Lisa Langseth

Jag kan inte riktigt smälta det här, jag tycker bara det är SÅ JÄVLA BALLT! Den svenska manusförfattaren och regissören Lisa Langseth har alltså skrivit tre långsfilmsmanus varav hon castat Alicia Vikander i huvudroller samtliga tre. Den första filmen var Alicia Vikanders första roll i en långfilm – Till det som är vackert – och den andra filmen var fantastiska Hotell. 2017 kommer film nummer tre, Lisas första engelskspråkiga film, Euphoria, med Alicia och Eva Green i huvudrollerna

.

.

.

1. HÅKAN PÅ ULLEVI!!

För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

Så avslutade jag min recension av dokumentären som gjordes av Håkans förra spelning på Ullevi, 7 juni 2014. Jag och min dotter satt på bion och såg filmen och förbannade att vi inte varit där på plats och sett konserten live. Håkan på Hovet var fantastiskt men Håkan på Ullevi är något heeelt annat. Idag tar min dotter studenten och på söndag cashar hon in presenten som egentligen är till oss båda. Hej Göteborg! Hejhej Håkan!

Det finns en plats
Jag vet att ingen bryr sig om den
den är bara min
Bakom ögonlocken
skulle tatt dig dit
Om vägen var rak, men vägen är skruvad som en psykopat min vän
Stig till toppen av världen
Där änglar leker
Res dig efter varje smäll
Du har en ängel på din axel
Din tid kommer
Din tid kommer

.

.

Publicerat

KÄNN INGEN SORG

Som av en händelse befinner sig jag och mina barn i Göteborg när Känn ingen sorg har premiär. Vi köper biljett till första visningen för dagen och promenerar till Bergakungens stora salong 1 (otroligt fin biograf för övrigt) i gassande solsken. Vi är lagom pepp alla tre fast av olika anledningar. Sonen för att det alltid är kul att gå på bio, jag för att jag gillar Håkan Hellströms musik OCH tycker det är en spännande idé att göra film på det här sättet och dottern för att Adam Lundgren är så jäääääääla snygg.

Min son är – vad jag kan se – ensam av manligt kön i salongen. Nu är det inte fullsatt på något sätt men det är slående att det bara är unga/ganska unga tjejer i publiken. Fler som tycker Adam Lundgren är snygg eller är dom Håkan-fans? Jag behöver inte fundera så länge. Filmen börjar och jag kan konstatera att KOMBINATIONEN Lundgren&Hellström är helt klockren. Tjejerna skrattar högt åt ALLT denne Adam säger – eller Pål som han heter i filmen. Dom skrattar även när det inte är tänkt att vara roligt. Det är ett sånt där enerverande skratt som tjejer (ja, oftast tjejer) tar till för att ”imponera” på killar dom vill ”imponera på” genom att få dom att tro att dom har en skön humor som tjejen i fråga förstår genom att skratta lite för högt på helt fel ställen. Står man bredvid och lyssnar känner man mest för att skaka på huvudet för killen är oftast torr som fnöske och fattar inte alls att tjejen bara vill ligga, inte skratta åt hans ”skämt”. Precis så känns det att sitta i salongen, som att bevittna nån form av masspsykotiskt wannabe-ragg. Några gånger vänder jag mig mot dottern för att se om hon skrattar hon med (och om det är jag som bara inte fattar komiken) men det är alldeles tyst. Det kanske är göteborgshumorn jag inte greppar? Jag vet inte. Jag vet bara att filmen är väldigt lite komisk i mina ögon.

Vad är då filmen? Mmmmmm. Första halvan av filmen är en studie i scenografi och poser. Det är ett sammelsurium av prylar, kläder, bostäder, situationer som ger mig hintar från väldigt många tidsepoker, så många hintar att jag kollrar bort mig själv. Är det ens nödvändigt att tidsbestämma filmen? Kanske inte, men i mitt huvud är det det. Kläderna känns 20-30-40-tal men dottern säger att det ”ju bara är vanliga hipsterkläder”. Kan så vara att hon har rätt. Pål bor hos sin farfar (Tomas von Brömssen) i en lägenhet som andas Söderkåkar, med tidningspapper på väggarna och utedass. Påls bästa kompis Johnny (Jonathan Andersson) bor i en flådig våning som utstrålar nån form av påkostad, hemtrevlig cirkusinredning. Påls andra bästis Lena (Josefin Neldén) boxas men träningslokalen känns mer som nåt ur Rocky/Million Dollar Baby än atletmodern a-la-SATS.

Men den underligaste karaktären är ändå Eva (Disa Ostrand) som skrider omkring som en Ava Gardner med obeskrivligt höga byxor och knallröd putmun. Mig veterligen finns det inte en hipster i världen som klär sig så, men jag kan ha fel. Pål har en mobiltelefon, en gammal Nokia (typ), som får mig att tänka att det är början på 2000-talet men så hissar Eva upp en Iphone som hon filmar med i en scen och då är jag borta igen.

Sånt tänker jag på hela första timmen. Jag tänker att scenografen måste ha haft julafton och att regissörerna Måns Mårlind och Björn Stein har skapat en hittipåkänsla i filmen som är rätt skön. Underlig – men skön. Sonen skruvar på sig, han har tråkigt det känns lång väg och ja, jag håller med honom, det är snyggt men segt. Jag säger som indianerna: fyra posörer gör ingen film.

Men, sen kommer det ett men. Det kommer ett ganska stort men. Ett MEN helt enkelt. Det händer en grej i filmen, en scen på ett tåg och med ens får filmen en nerv, en puls, en personlighet och jag känner att jag ler. Jävlar alltså, nu börjar filmen, NU fattar jag grejen. Dom skrattande tjejerna skrattar inte längre, jag hör snor rinna, det hulkas, det låter både det ena och det andra och jag tycker om Håkan Hellström kanske mer än jag nånsin gjort. Jag känner värmen i bröstet, den där goa filmiska värmen och jag får svälja både en och två gånger för att faktiskt inte gråta.

Trots en svag början är eftersmaken god så nej, jag känner ingen sorg, inte för filmen, inte för Håkan Hellström och absolut inte för Göteborg.

Mitt betyg:

Sonens betyg:

Dotterns betyg:

Publicerat

Fredagsfemman # 76 – Götelabååååårj, here I come!

5. Alla heter Glenn i Göteborg

Mysiga Söderstadion finns inte längre och det är både tråkigt och skönt. Tråkigt för att det var nåt speciellt med den där knepiga lilla arenan, skönt för att Tele2 Arena blir så HIMLA FIN. Här är ett klipp som får mig att le med hela ansiktet – och tänka på Göteborg.


4. The Boxtrolls

Det känns hux flux jättelångt till nästa höst. Skitlångt faktiskt. Men det finns nåt riktigt ballt att se fram emot, det här fantastiska gänget kommer nämligen till en biograf nära dig. Trailern kan du se här. Så himla fin! (Och nej, det här har absolut ingenting med Göteborg att göra men med lite tur kan Jojjenito komma på en riktigt passande göteborgsk ordvits i ämnet)


3. Haven Tattoo Parlor

Har man som jag en bror som är tatuerare och som nyligen öppnat en studio tillsammans med två kollegor i Göteborg så måste jag såklart passa på att göra lite reklam för stället. Han har lovat bjussa mig på en cigarr medans han hackar sönder mig med dom där nålarna men jag vet inte om det hjälper. Ska man va fin får man lida pin sa alltid mamma när vi var små men jag undrar om det var det här hon menade? Eller jo, jag tror faktiskt att det var det.


2. Känn ingen sorg

Idag har Känn ingen sorg premiär, filmen baserad på Håkan Hellströms låtar. Rätt fränt det där, det skulle ju gå att göra med fler artisters alster. Veronica Maggio till exempel. Jag skulle vilja se den där festen i hallen på film.

 

 

1. Robbie Williaaaaaams!!

Imorgon är det dags igen. Göteborg, Ullevi, ståplats, Robbie Williams, ren och skär LYCKA! Sist var scenen ett stor knallgult rymdskepp, jag undrar vad vi ska få se den här gången? Hey ho here she goes either a little too loud or a little too clos, there’s a hurricane in the back of her throat and she thinks she’s made of candy