KUNGENS HOLOGRAM

Jag hyrde Kungens hologram på Itunes. Var sugen på Tom Hanks. Är ofta det, i alla fall på att höra honom prata. Skulle vilja ha ett kassettband (om det fanns) med Tom Hanks som läser sagor, precis som Tomas Bolme när han är Tintin. Sånt mår jag bra av. Trygga mansröster rätt in i öronen.

Jag hade feber när jag hyrde Kungens hologram på Itunes. Började titta på filmen men snart såg jag dubbelt, trippelt, konstigt, skevt. Det var som att jag drömde om Tom Hanks i öknen, i en bil, med en stor jävla utväxt på ryggen. Knepigt. Jag vaknade. Jag hade alltså sovit. Började om. Härligt med Tom Tykwer bakom spakarna. Gillar honom. Undrar hur han låter när han pratar?

Tom Hanks fortsatte vara i öknen, i en bil och utväxten var där, precis där jag drömt eller sett den. Och han var på sjukhus. Homeland! Homeland säsong 5 har jag ju inte sett än. Jag saknar Homeland ju, Carrie, Saul, Jessica, Nicholas, Peter och hon, vad heter hon, Sauls fru? Mira. Mira heter hon ju. Men vad gör Mira med slöja på ett sjukhus med Tom Hanks? Dags att vakna igen kanske?

Jag vaknar. Mira ÄR på sjukhuset, det var igen dröm. Fan va snurrigt. Men Mira heter inte Mira, hon heter Zahra (Sarita Choudhury) och är ledsen och Tom Hanks pratar med henne och då känns hon med ens lite gladare. Jag säger ju det! Tom Hanks röst alltså! Vem behöver Ipren eller skavsårsplåster eller Sobril, låt snubben snacka lite bara!

Sen somnar jag igen. Och vaknar. Och spolar tillbaka. Och börjar om. Och ser vissa scener på repeat för jag hänger inte med, fattar inte baktanken med det som sägs, vill förstå. Spolar fram. Tänker att nu – NU – är jag klar med filmen men vill se mer så börjar om å om å om å om å om å om igen.

Hyrtiden på Itunes är 48 timmar. När det stod att jag hade tre timmar kvar fick jag panik. Ville se filmen en gång till från början till slut utan avbrott, så jag gjorde det och med femtio minuter tillgodo fick jag ihop allt. Jag är dock inte helt säker på att filmen egentligen är så bra som jag tycker just nu men jag tycker jättemycket OM den. Filmen är speciell och sättet jag såg den på, alltså, det här var en once in a lifetime-upplevelse, jag både tror och hoppas det.

I SAW THE LIGHT

Hank Williams. Vad har vi på honom? För egen del känner jag till namnet och ett par låtar men inte så mycket mer än så. Filmen om hans liv känns därför kanske inte riktigt så intressant på pappret som filmen om Johnny Cash gjorde. Walk the line alltså.

Här är det alltså Tom Hiddleston som porträtterar Hank och tämligen porträttlikt också vad jag förstår efter att ha bildgooglat en del. Han sjunger själv låtarna i filmen och det är nåt som jag alltid tycker är ett plus i denna typ av film. Att se missprydande läppsynk av nån mimande skådis förtar så himla mycket av känslan. Tycker jag. Kanske är det därför jag tycker så mycket om just Walk the line.

I saw the light tar avstamp i en 23-årig Hank Williams liv där han lever med Audrey (Elizabeth Olsen) som är hans blivande fru. Han har några hits i bagaget och det går väl rätt okej men han envisas att sjunga duetter med Audrey och hon har inte riktigt en sammetslen countryröst om man säger så. Men Hanks karriär tar fart och Audrey blir gravid och historien upprepar sig som sååååå många gånger både före och efter denna med en frånvarande make och far som lever livets glada dagar på vägarna och hemma väntar en kvinna som bara blir bittrare och bittrare och argare och argare. Och ensammare.

Det finns egentligen inget nytt med den här historien annat än att fans av Hank himself antagligen tycker det är härligt att se en film om honom. Tom Hiddleston och Elizabeth Olsen gör fina insatser i sina roller men för övrigt finns det ingenting som stannar kvar hos mig annat än bismaken av denna JÄVLA MANSCURLING som pågått i hundratals – tusentals – år.

Som BOATS betraktad hamnar den nånstans mittemellan, inte underkänd men heller inget jättewow. En halvsvag men stabil trea får det bli för Tompa och hans hatt.

Här kan du se en fin intervju med Tom Hiddleston där han pratar om filmen samt sjunger och spelar lite.

Filmen finns att hyra på Itunes.

BRÖLLOP I ITALIEN

På svenska heter dagens film Bröllop i Italien. Den engelska titeln är Love is all you need. Den danska originaltiteln är dock Den skaldede frisør, alltså – på svenska – Den skalliga frisören. Det intressanta är att alla dessa tre titlar tillsammans beskriver filmen alldeles på pricken rätt.

Filmen handlar nämligen om Ida (Trine Dyrholm) som är frisör och under sin fina peruk är hon skallig. Hennes cellgiftsbehandling av bröstcancern är avklarad, hon är för tillfället friskförklarad och hon tackar nej till att återskapa det borttagna bröstet då hennes man Leif (Kim Bodnia) ”mest ser till insidan och antagligen inte ens märker att det är nåt som saknas”.

Med dessa höga tankar om sin man är det klart Ida blir överraskad när hon kommer hem efter en koll på sjukhuset bara för att hitta mannen i doggystyle-position på soffan med sin blonda (typ) 22-åriga ekonomiassistent. Va fan! Dom skulle ju börja leva nu! Dom skulle börja blicka framåt och framförallt skulle dom ju åka till Italien tillsammans och se dottern Astrid (Molly Blixt Egelind) gifta sig med sin Patrick (Sebastian Jessen)!

Mitt i alla dessa kaosochpaniktankar ska Ida backa ut från en parkeringsplats och kör rakt in i sidan på en betydligt flådigare bil som precis skulle passera. Ut kommer en man i kostym, jäktande, skrikande, irriterad. Philip (Pierce Brosnan) är chef för ett stort frukt-och-grönsaksföretag och har annat att göra än att lösa försäkringsfrågor och parkeringsskador med en vimsig medelålders kvinna. Han ska ju till Italien. Han son ska ju gifta sig!

Hur jag hamnade framför Bröllop i Italien i förstaläget har jag ingen aning om, jag zappade väl på Itunes som vanligt och bytte från den skräckfilm jag tänkte hyra till den här. Bara sådär. Och ibland blir ”bara sådär” så himla bra! Det här var nämligen en otroligt fin film!

Visserligen är det JU en saga att en tiopoängare som Pierce Brosnans Philip skulle finnas i verkligheten – och än mer saga att han då skulle bete sig som han gör – men man kan väl drömma? Trine Dyrholms Ida är inte lika mycket av en sagofigur men hon är en komplex person och ingen ”vuxen Askunge” eller så. Det händer skit i alla rollfigurernas liv, ingen är perfekt, alla är lite trasiga, lite rassliga och samtidigt lite underbara.

Det här är en film som kan muntra upp den gråaste av dagar!

Fredagsfemman #201

5. Me and Earl and the dying girl

Idag har den här lilla fina filmen biopremiär. Jag hoppas den hittar sin publik, det är den värd! (Mina tankar om filmen finns här)

.

.

.

4. Kill Bill-dubbel

Om det är någon som inte sett Kill Bill 1 och 2 på stor duk så finns värsta bästa chansen imorgon när Cinemateket visar båda efter varandra på Filmhuset, endast med en halvtimmes paus emellan. Låter det spännande? Läs mer om visningen här.

.

.

.

3. A very Murray Christmas

Har du en timme över i julfixandet? Har du Netflix är denna timme lätt spenderad med Bill Murray och vänner i en julspecial som i alla fall jag skulle kunna tänka mig ha på som bakgrundsbrus hela julhelgen. Eller kanske inte förresten, jag ångrade mig. Chris Rock är ju med, fast bara en liten stund som tur är. MEN det är Sofia Coppola som regisserat och då känns det direkt som en Lost in translation-reunion och DET är ju trevligt om nåt.

.

.

.

2. Gör vågen för Vågen på Itunes!!

Bølgen, The Wave, Vågen – kärt katastroffilmsbarn har många namn. Och vet du, nu finns den att HYRA PÅ ITUNES! 39 kr. Som hittat. Himla bra film det där. Himla bra! (Här är min recension)

.

.

.

1. Årets sista filmspanarträff

Imorgon är det dags för filmspanarna att ses igen och förutom att det blir årets sista träff och en slags filmisk luciavaka så är det också årets i särklass SÄMSTA premiärhelg. Jag avundas inte Cecilia som ska välja månadens film men å andra sidan känner jag mig inte så värst kräsen. Det kommer – som vanligt – att bli trevligt vilken film det än blir. Vi ses imorgon, filmspaners!

Fredagsfemman # 170

5. Hockey-VM

Sportdags igen. Okej, hockey-VM går inte att jämföra med fotbolls-VM, inte på en fläck, men ändå….det är bra kul ändå.

.

.

.

4. Aktuella biofilmer på Itunes?

Jag kan inte låta bli att drömma. Tänk om det gick att hyra aktuella biofilmer på Itunes, undrar hur mycket piratnedladdningen skulle gå ner då? Jag skulle utan att tveka det allra minsta LÄTT betala en hundring om jag kunde hyra en ny biofilm direkt in i min TV – och då bor jag ändå i Sveriges största stad där det kryllar av biografer. Hur skulle jag inte resonera om jag bodde i en mindre stad eller i en ort kanske i total avsaknad av biomöjligheter? Det känns som det börjar bli dags att tänka utanför lådan nu.

.

.

.

3. Från djupet av mitt hjärta på söndag

På söndag visas den nya svenska dramathrillern Från djupet av mitt hjärta på Klarabiografen (mer info finns här) och regissören Magnus Hedberg finns på plats. Jag är riktigt nyfiken på filmen speciellt eftersom Felice Jankell har huvudrollen, den enda skådespelaren i TV-serien 100 Code som kan vara nöjd med sin insats. Mitt enda aber just nu är att jag läst den lilla informationen som finns att tillgå på ImdB: ”Four friends are fatefully thrown into a veritable hell in this ambient and sometimes truly poetic Swedish genre drama.” Nåja. Det kan vara vettigt att sänka förväntningarna.

 

.

.

.

2. Alena

Apropå Felice Jankell, är det nån mer än jag som ser fram emot den svenska skräckfilmen Alena med nämnda Felice i rollistan (samt Helena af Sandeberg, Molly Nutley med flera), baserad på Kim W. Anderssons skräckseriebok?

.

.

.

1. Glädjen över knasbollsmanus

Idag har Big Game premiär. Det är en film som handlar om när Air Force One blir nedskjutet nånstans ovanför Finland och USA:s president (Samuel L Jackson) hittas i skogen av den 13-årige pojken Oskari (Onni Tommila) som gett sig tusan på att överleva ett dygn i vildmarken alldeles ensam. Nu hamnar han i en helt annan situation med terrorister i hälarna och presidentens överlevnad på sina axlar. Alltså, jag gillar det här!! Jag gillar det alldeles osett. Idén är så knasig och skön att jag jublar bara av att filmen blev gjord. Det känns noll procent säkert att filmbolaget kommer gå ens plus på det här men NÅN trodde på manuset och denna NÅN ska ha SÅ mycket cred tycker jag i dessa remakes-boats-och-blockbustertider. Jag ska se filmen så fort jag kan och jag HOPPAS att den är svinbra!

.

.