Svensk söndag: JALLA! JALLA!

När jag skriver den här texten är det sommar, det kan vara bra att ha det i bakhuvudet.

Jag har precis sett klart Jalla! Jalla!, sätter mig för att skriva ner mina tankar, öppnar fönstret litegrann och hör ”If I uuuuuuuused to love you baaaaaabyyy ain’t nothing like I’m, I’m loving you nooooow”. Daniel Lemma håller konsert i parken hundra meter från min lägenhet och hela situationen känns som ett mindfuck. Ett mysigt mindfuck.

Om man kan kalla Daniel Lemma för en one-hit-wonder så har han ALLT att tacka denna film för sin framgång. Alla vi som såg filmen när den kom känner till denna låt, alla vi som såg filmen när den kom fick upp ögonen för Fares Fares, Torkel Peterson och Tuva Novotny i huvudrollerna, alla vi vet att det är Josef Fares första långfilm, alla vet att det är hans och Fares pappa Jan som spelar pappan som buffar andra med sin tjocka mage och alla vi som såg den då kommer ihåg den söta tjejen vid namn Laleh Pourkarim i rollen som Yasmin. För att vara en film med fjorton år på nacken känns den väldigt NU. Jag minns i princip varenda scen i hela filmen och jag tycker precis lika mycket om den nu som jag gjorde då.

Jalla! Jalla! är en romantisk komedi som lyckas ta upp en hel del tämligen svåra frågor utan att tappa fart. Tvångsgifte, erektionsproblem, kulturkrockar, det äckliga med hundbajspåsar, för Josef Fares är inget ämne tabu ändå är det en film som får mig att må så himla bra. Det som står på postern stämmer, det här ÄR en ”skön rulle” och en av dom mest lyckade svenska romcoms som finns. Lekfullt, begåvat och charmigt.

Jag öppnar fönstret lite till. Det är dags för extranumret. ”If I uuuuuuuused to love you baaaaaabyyy ain’t nothing like I’m, I’m loving you nooooow.”