DÖDLIGT VAPEN 3

Tre år har gått sedan Dödligt vapen 2 kom, tre år som känns som tre veckor. Både styrkan och svagheten hos Dödligt vapen-filmerna är att dom lider av ”Beck-syndromet”, känslan av att dom är filmade direkt efter varandra och att scenerna är instoppade via post-it-lappar där dom passar bäst. Tvåan fick inte många av dom bättre lapparna, trean desto fler. Trean har dessutom en kvinnlig karaktär, Lorna Cole (Rene Russo), som jag tycker lyfter filmen en stor smula från den där macho-man-smörjan som kletades ut i film nummer två.

Annars känner man igen sig både i Danny Glovers tveksamma agerande, Joe Pescis okejokejokej och Mel Gibsons galna ögon och välborstade lockiga frisyr. Som vilken TV-såpa som helst i långfilmsformat alltså.

Murtaugh (Glover) ska gå i pension om några dagar och försöker hålla sig borta från stridens hetta men han vet lika bra som oss andra att han har helt fel partner om det ska gå vägen. Riggs (Gibson) är en vandrande krutdunk och så långt ifrån en mysfarbror man kan tänka sig. Vad själva storyn handlar om är egentligen oväsentlig, även där är filmen väldigt lik vilken Beck-film som helst. Man struntar i vad som händer, man vill se karaktärer man känner igen som beter sig som dom alltid gjort och som vinner på slutet. Martin Riggs eller Gunvald Larsson, vem bryr sig?

Trean är mer mysig än spännande men också betydligt mindre dum än tvåan. Sen gillar jag asfaltsscenen av nån anledning. Den är episk (i brist på bättre ord), lika episk som toalettscenen från Dödligt vapen 2.