Fredagsfemman #262

5. Bonusfamiljen

S å OTROLIGT bra alltså! SVT levererar – igen! Snyggt jobbat Clara Herngren, Felix Herngren, Calle Marthin och Moa Herngren som skrivit ett manus som är så obekvämt och tragikomiskt att jag ler och vrider mig som en daggmask i soffan samtidigt. Och samtliga skådespelare är castade in perfektum!

.

.

.

4. Nu har SF plockat bort en fin film igen

Loving skulle ha haft premiär i dagarna men är nu borttagen från SF´s hemsida och glädjen över att allmänheten för EN GÅNGS SKULL skulle kunna få se en Jeff Nichols-film på bio grusades – IGEN. Vad är problemet, SF? Jag fattar inte. Loving är dessutom Oscarsaktuell, det borde väl vara anledning nog att åtminstone låta den gå några veckor? Närå. Inte det inte (Min recension av Loving kan du läsa här på måndag).

.

.

.

3. Mellon är igång!

Imorgon är det årets andra deltävling i Melodifestivalen och som alla andra år tycker jag det här är fantastisk lördagsunderhållning. Jag blir glad när det är bra, jag blir fanimej lika glad när det är dåligt och jag tycker det är MYS mest hela tiden. I´m a svennebanan and I´m proud.

.

..

.

2. Filmspanarna fyller 5 år!

Imorgon smäller det, imorgon är det fem år sedan Filmspanarna tog sina första stapplande steg mot en biograf och såg en film tillsammans. Fem år, det är kaxigt! Det är lång tid! Och det är SUPERKUL att det här lilla filmbloggargänget fortfarande är alive and kicking både på våra bloggar och ute i den riktiga världen.

.

.

.

1. Brynolf & Ljung!

Nu har jag varit beroende av Brynolf & Ljung sedan juldagen. Jag har sett samtliga klipp som går att hitta på Youtube och jag har sett avsnitten på TV4Play på repeat. Men nu, nu jävlar får det vara nog, nu orkar jag inte längre. JAG VILL FATTA HUR DOM GÖÖÖÖÖR!!! Så nu i helgen är min förhoppning att jag, sittandes i orkesterdiket på deras föreställning, ska klura ut hur fan det går till! Jag ska tvätta glasögonen, slipa linserna och ta med kikaren för jag inser att det här kan bli kvällen då jag antingen får lugn i själen eller hamnar på psyket.

.

.

Fredagsfemman #209

5. What´s the catch med Domhnall Gleeson?

Okej, om vi ser till enbart dom tre senaste åren så har vi sett Domhnall Gleeson i dessa filmer: About Time, Frank, Calvary, Unbroken, Ex Machina, Brooklyn, Star Wars: The Force Awakens och The Revenant. Inga små fjösfilmer direkt. Men hur kommer det sig att denna – i mina ögon – måttligt habile aktör lyckas ro hem både huvudroller och tongivande biroller gång på gång på gång? Nån som fattar grejen med honom? Storheten? Alltså jag tycker inte han är helt usel, det är inte det jag säger, jag tycker bara han är alldeles för blek jämfört med rollerna han förväntas axla.

.

.

.

4. Chelsea Does

En riktigt skön komma-hem-från-jobbet-och-titta-med-ena-ögat-men-snart-sitter-man-i-soffan-med-en-kopp-kaffe-serie som finns på Netflix. Komikern Chelsea Handler testar grejer och ifrågasätter både det ena och det andra. Ytligt och djupt samtidigt – och roligt!

.

.

.

.

3. Nostalgifest med Arkiv X anno 2016

Det räcker att höra introt så är jag hemma. Jag tyckte så MYCKET om Arkiv X när det gick ”förr” och jag tycker om det nu också. Det är som om tiden stått…..still. Himla himla härligt!! Och synd att det bara är sex avsnitt.

.

.

.

.

2. Rocky Balboa

En sån superfin filmkaraktär han är egentligen, Rocky Balboa! Och vilken resa han startade 1976, Sylvester Stallone, när han skrev manuset till Rocky, lyckades få några snubbar med stålar att fatta grejen, vägrade se Burt Reynolds i rollen och stod på sig. Fick han inte spela rollen själv blev det ingen film. Fyrtio år har gått. Rocky är gammal nu men i filmen Creed är han inte bara äldre utan även BÄTTRE än någonsin! Det finns INGENTING som tyder på att NÅGON kan slå Stallone på fingrarna på Oscarsnatten. När han vinner ska jag liveblogga och dricka skumpa samtidigt och kanske gråta en skvätt. Så det så.

.

.

.

1. MELLOOOO!!!

Ett år går så fort, imorgon börjar det igen, Melodifestivalen! Årets sex bästa lördagar och dom radas upp som ett discoblinkande pärlband under årets mörkaste tid. Himla himla mysigt!!

.

.

.

 

Fredagsfemman #157

5. Bloggpanelen är i farten igen!

Fram med maraccas och tomtebloss, Bloggpanelen är på plats igen! Idag är det Rörliga bilder och tryckta ord-Sofia, Filmitch-Johan och Movies-Noir-Christian som är redo att dryfta sina åsikter om tre aktuella ämnen. Länk till panelen läggs upp här när den är up and running framåt eftermiddagen.

.

.

.

4. JAAHURRAAAAA!

Det finns vissa filmer, vissa snackisar, som liksom hamnat lite på sidan om, filmer som förtjänar att gå upp på bio men på något underligt vänster släpps direkt till DVD. Snowpiercer är ett sånt exempel. Jävlariminlillalåda vad jag hade velat se den på bio. En annan film som glidit in från kanten men samtidigt förpassats till nåt läbbigt hörn av distributionskanalen är The Babadook, filmen som verkar vara ständigt återkommande här på listan. NonSTop Entertainment har nämligen beslutat sig för att ge den BIOPREMIÄR. Hurraaaa! Och dessutom SNART! Hurraaaaa! Nästa fredag närmare bestämt. Och söndagen den 15:e är den frukostfilm på Bio Rio. Boka biljett nu. Upp till kamp mot gråskalan!

.

.

.

3. Poesi för fiskar

I måndags var jag och filmspanar-Cecilia på baluns när det förhandsvisades nya filmer av det som med ett samlingsnamn kallas Poesi för fiskar. Hela Filmhuset kokade av engagerat folk som kommit till denna specialvisning och jag måste säga att det gjorde gott för filmsjälen att vara där. Svensk film behöver det här gänget, Crazy Pictures gör filmer som inga andra och Christoffer Nordenrot kommer bli vår nästa stora skådisstjärna. Alla filmerna läggs upp på Crazy Pictures youtubekanal och här är den nyaste – Vaskduellen. Ge filmerna en chans, du kommer bli förvånad. Positivt förvånad.

.

.

.

2. MELLOOOOOOON!

En av årets allra bästa dagar närmar sig. När Melodifestivalen drar igång, när jag hör bakgrundsmusiken, ser loggan, vet att jag har sex lördagar att se fram emot, alltså det är så jääääääävla mysigt! Och den där bästa dagen är redan imorgon. Peppen alltså. Obeskrivlig. Och likadan år efter år.

.

.

.

1. Lyckliga gatan

Till min från-hjärteroten-stora glädje känns det som en om snällisvind blåser in över Sverige. Jag vet inte om det är en motreaktion på utröstnings-och-mobbnings-TV, ångestframkallande nyheter från jordens alla hörn och allt det inskränkt kalla som växer likt analsvamp bakom folkhemsrassedörrarna. Hur som helst är det fint att det snälla får plats, att det ges plats. Trevligt folk går på bio och på TV har vi sett snällisprogram som Jills veranda, Så mycket bättre, Sommarpratarna, Stjärnorna på slottet och nu Lyckliga gatan. Jag tycker väldigt mycket om Lyckliga gatan. Ett mysigt, smart, bra och varmt program som visar att vi människor inte är så jävla olika varandra egentligen oavsett hur vi ser ut eller hur gamla vi är.

.

.

Fredagsfemman #109

5. Fredagsskräckisarna är tillbaka

Jag har saknat Jason Vorhees så mycket på fredagkvällarna att jag tänker dra igång ett språjlans nytt skräckistema ett gäng veckor framöver. En ny otäck snubbe är i fokus, en snubbe som kanske inte dödar fullt lika många som Jason men han är betydligt mer kreativ med sina baktankar och mordmetoder. Framåt kvällen kommer första filmen. Det finns sju.

.

.

.

4. Äntligen biopremiär för Dallas Buyers Club!

Många har väntat länge på den här helgen, jag har redan sett filmen och förstår peppen. Gå och se den, gå och se Matthew McConaughey och Jared Leto briljera och om du är frisk – njut av det och sluta leta problem! (Här är min recension)

.

.

.

3. Jag var astronaut i 90 minuter!!

I onsdags var jag en av tolv personer som fick se Gravity i 3D i tyngdlöst tillstånd, det vill säga i totalt mörker, liggandes i saltvatten i en floatingtank. Jag undrar om jag kommer få vara med om en mer annorlunda filmvisning – någonsin. Jag vill verkligen även här på bloggen tacka Warner Home Entertainment för denna inbjudan, denna chans att få vara först att se film på ett nytt, kreativt och supercoolt sätt. Hela arrangemanget var väldigt påkostat och besöket avslutades med den kaxigaste goodiebagen jag någonsin fått. Jag kommer minnas den här dagen resten av mitt liv så mycket är säkert.

.

.

.

2. Mellofinal

Melodifestivalveckorna går så fort, för sex veckor sedan började hela tjottafräsen och nu är det alltså final. Jag skulle ljuga om jag sa att årets Mello har bjudit på nån större komik mellan låtarna men det har funnits många mycket sämre år rent musikmässigt och det är det som räknas, väl? Det är ändå en MUSIKtävling vi pratar om, ingen mänsklig rättighet att HELA Sveriges befolkning ska känna sig oavbrutet underhållna mellan 20 och 21.30 på lördagarna? Eller? Jag har dessutom bestämt mig för vem jag tror vinner. Jag känner mig ap-säker faktiskt. Sanna Nielsen med Undo. Jag förtränger att jag är balladintolerant.

.

.

.

1.ÖÖÖREBROOO BÄJBYYY!

Äntligen är det dags för en av vårens stora höjdpunkter. En skam för Sverige med Soran Ismail och Magnus Betnér ska ses, skrattas och funderas över och sen är det mellofinal. En mysig helg i mina favoritörebroares sällskap och en helg som känns väldigt välbehövlig för oss allihop.

Fredagsfemman # 104

5. von Triers Ben-Hur

Ben-Hur brukar användas som exempel och ”skällsord” när det pratas om extremt långa filmer. Ben Hur är 212 minuter lång. Idag har Lars von Triers Nymphomaniac biopremär. Fyra timmar och tjugo minuter lång! Det torde vara den längsta film jag kommer att ha sett på bio under mina år här på jorden. Att se den känns mer som att åka på en liten resa eller vara med om ett äventyr än att ”bara” gå på bio.

.

.

.

4. True Detective

Jag undrar när man sprang på en twittersnackis som TV-serien True Detective sist. Efter första avsnittet twittrades det hårdare än under det sämsta av SVT Debatt-program och det vill inte säga lite. Jag upphör aldrig att förvånas att över hur många som faktiskt SER Debatt, live, på TV. För det första är det det sämsta diskussionsprogram världen skådat, till och med sämre än Kvällsöppet på TV4, för det andra trodde jag det var ute med realtids-TV om det inte är sport som visas. Tänk så fel man kan ha och tänk så rätt twitter hade om True Detective. Matthew McConaughey OCH Woody Harrelson i samma serie. Gud hör bön ibland.

.

.

.

3. Jills veranda

Jag var skeptisk, gosh jag var skeptisk och jag vet inte ens varför jag var det. Men bara tanken på en countryprogramserie från Nashville med Jill Johnson och hennes veranda i centrum kändes ganska *gäsp* – men som det INTE är det. Det är supermysigt! SVT visar IGEN att gammal inte bara är äldst, gammal kan vara bäst också. Jag har dessutom fått en ny musikfavvo: Linda Martell. (SVT1 onsdagar kl 21)

.

.

.

2. Mellofest!

Det känns som det var två månader sedan det var Melodifestival sist men det var det inte. Det var ett år sen och nu är det dags igen. Jubel i busken, putsad discokula och brutalmys – imorgon drar hela tjottaballongen igång igen och årets roligaste sex TV-veckor börjar. 

.

.

.

1. SHERLOCK!

Jag läste Baskervilles hund som bänkbok i tredje klass, det är min enda närkontakt med den litterära figuren Sherlock Holmes. Sir Arthur Conan Doyle inspirerade mig liksom inte vidare, inte när Stephen King lurade runt hörnet. Jag har gått förbi 221B Baker Street i London många gånger, sist frågade jag barnen om dom visste vem Sherlock Holmes var och fick ”han som spelar Iron Man” till svar. Nu sitter vi som fastklistrade framför TV-serien Sherlock och jag fascineras av varför. För att det är bra? Självklart är det det. Serien är FÖR bra. Det är såna kluriga men ändock banala gåtor att det knappt går att hänga med, ändå är det nästan aldrig spännande, bara….intriguing. Efter åtta säsonger med House känns det helt rimligt att jag fastnar för ännu en överintelligent man med antisocial personlighetsstörning. Å andra sidan finns det bara tre säsonger av Sherlock. Fast man kan se dom nio avsnitten igen. Och igen. Och igen.

.

Apropå störning.

Fredagsfemman # 58

5. Molanders på SVT

Jag vet inte varför, men nånting får mig att titta på SVT-serien Molanders. Med sina 43-minutersavsnitt är dom perfekt sällskap under en lunchtimme och visst är det ganska småmysigt men det är också halvkonstigt. Vilken är egentligen målgruppen? Är det nån mer än jag som tittar på detta? Är det nån som blir klok på vad seriens syfte egentligen är?

 

4. Mellobajstwitter

Visst, Melodifestivalen är slut för denna gång och nu blir det inget musikaliskt fyrverkeri förrän i maj när Eurovison drar till Malmö. Men det är inte festivalen som sådan som hamnar på veckans fjärde plats, det är fenomenet mellotwitter. Det här är första året jag tittar på programmet med twitterfingret redo och jag har varit väldigt förvånad varenda lördag över hur många som säger sig avsky/hata Melodifestivalen men som ändå uppenbarligen tittar eftersom dom twittrar i realtid om allt dom ser. Bajstwittrar alltså. Snabba poäng om hur dåligt allting är. Aldrig någonsin något positivt. Jag tycker det är en väldig skillnad mellan att bajstwittra och att twittra om BÅDE ris och ros, det som handlar om engagemang, tyck och smak. Men ett tips till nästa år: Byt kanal. Det är inte 1956, det finns fler kanaler!

 

3. Våren är på väg!

Nu är det slut med lyxen att kunna titta på film på dagtid utan att behöva dra ner persienner och få smutsiga-fönster-panik. Men det är lugnt, alla årstider har sina plus och minus men vad gäller våren så är det värt allt jox i världen. Välkommen! Du är efterlängtad!

 

2. Girls

Jag som alltid säger att jag inte tittar på TV-serier får nog tänka om. Jag tittar ju på TV-serier, bara inte så ofta. Men Girls är en serie jag kämpat en del för att kunna ta till mig men efter tredje avsnittet damp poletten ner och nu är jag fast. Men maken till serie-hype var det länge sedan jag såg och kanske var det den som gjorde att jag var så skeptisk till en början. Däremot fattar jag inte grejen med TV-Cirkeln alls, programmet där Johanna Koljonen, Nour El Refai och Linnea Wikblad diskuterar veckans avsnitt av Girls direkt efter att det sänts på SVT. Tjejsnack om en tjejserie, eller vadå? Jag tycker att det skulle vara betydligt mer intressant om en kille OCKSÅ blandades in i gänget. Å andra sidan behöver jag ingen analys så det där extraprogrammet kanske inte är för mig i alla fall.

 

1. Vad härligt! Nu ska det pratas film igen!

Imorgon är det dags för mars månads filmspanarträff. Bio, middag och härligt filmsnack hela kvällen lång. Har du en filmblogg och är nyfiken på vad Filmspanarna är för något? Mejla mig (fiffi@fiffisfilmtajm.se) så ska jag förklara mer.