WIDOWS

Det här med att använda hämnd som katalysator för en filmisk historia, alltså det finns ingen HEJD på kreativiteten när det kommer det det. Oavsett om filmens huvudperson blivit utsatt för brott, sett familjen bli mördad, frun bli våldtagen, något hemskt har hänt barnen eller själv blivit illa behandlad så kan vi inte få nog av hämnd. Det ligger i människans natur, i vårat DNA, att ge tillbaka för gammal ost.

I Widows är det några kvinnor som allesammans blir änkor när deras kriminella män dör i en gemensam stöt som går åt helvete. Kvinnorna känner inte varandra och hade dom inte förenats i samma (taskiga) smak gällande män hade deras vägar säkerligen aldrig korsats. Men nu, nu har dom något att kämpa för gemensamt. Som en framtid. Som ett jävlaranamma då snubbarna försatt dom i en situation dom verkligen inte bett om själva.

Viola Davis, Michelle Rodriguez,  Elizabeth Debicki och Connie Coon är fyra balla kvinnor jag gärna ser på film, Colin Farrell, Liam Neeson, Jon Bernthal och Robert Duvall är inte heller helt oävna. Lägg därtill att detta är en originalmanus skrivet av Lynda La Plante, omskrivet av Gillian Flynn och filmens regissör Steve McQueen.

I mina ögon är det här en ”Film-Film”, en ”riktig film”, välgjord in i minsta detalj, en bra historia, sevärd, underhållande och i vissa scener riktigt känslomässigt jobbig att se. Helt klart ett måste att sätta tänderna i om du gillar filmer som vill berätta en ordentlig historia från A till Ö.

FAST & FURIOUS 8 (IMAX)

Fast & Furious 8 eller The fate of the furious, oavsett titel så är det här den ÅTTONDE delen i franschisesagan vars primära mål är att krascha så många bilar som möjligt på kortast möjliga tid till ball musik och guppande rumpor.

Jag är inget hardcorefan av filmerna egentligen MEN jag ÄLSKAR den sjunde filmen så jävla otippat mycket. Det var en superhärlig upplevelse att se den med alla over-the-top-actionscener som fick mig att sitta på biofåtöljskanten och göra raketen med händer och fötter.

Efter att ha sett trailern till film nummer åtta ett antal gånger samt följt inspelningen via Dwayne Johnsons Instagram fanns det ingenting som tydde på att denna film skulle göra mig besviken. En biljakt med fucking UBÅT! Hallå, kom igen, man smäller ju aaaaav!!

Jag skulle ljuga om jag sa att pulsen inte var högre än vanligt när jag satt på min favoritplats i IMAX-salongen i Solna. Det var pressvisningsdags, jag hade en stor Starbucks-kaffe med mig och kände uppriktig glädje över att kunna känna mig bio-pepp bara dagar efter terrordådet på Drottninggatan. Så filmen börjar och filmen pågår och efter tre fjärdedelar tänker jag att njääää, det HÄR var väl inte så vidarevärst kul va? Det är nåt så inihelvete dumt bara. Actionscener som är så välkoreograferade och påkostade att det dels gör mig förbannad och dels får mig att längta tillbaka till sjunde filmen som till råga på all over-the-top-action var sååååå läckert snygg! Åttan är inte snygg. Den är mer gritty. Mer ojämn. Mer korkad liksom.

Men.

Men.

Meeeeeeen. Så drar sista halvtimmen igång och med den kommer ståpälsen som ett brev på posten. Fasiken alltså, nu är det plattan-i-mattan-tempo! Nu är det så överdrivna och galna actionsekvenser att jag fnittrar som en skolflicka. Högt också. Haha, jag känner mig som en crazy person. Wohoooooo! Vin kommer flygande och nån surfar på en bildörr och där kommer ubåten – UBÅTEN!!! – och det bara MÖRSAS in en massa svindumma lösningar som ingen jävel tror på och typ ALLA hade varit döda redan i första filmen om dessa bilar och förare hade funkat som vanliga bilar gör. Men ingenting funkar som det ”ska” i Fast & Furious-filmerna, fan, inte ens JAG funkar som jag borde. Jag borde ju hata den här skiten men det går inte, jag gör inte det.

Sista halvtimmen gör att filmen går från en ganska svag tvåa till en trea och det är ju okej MEN det är inget jämfört med sjuan som slutade på en stark fyra hos mig. Regissören F. Gary Gray må vara duktig på det han normalt gör men den här typen av filmer kanske han ska strunta i framöver. Charlize Theron lägger inte två strån i kors för att göra något extra med sina screentimeminuter, dock är hon aldrig någonsin dålig så jag kan inte klaga på henne alls. Det är långt från Mad Max-kvalitéer bara, that´s all I´m saying.

Dwayne Johnson är pumpad och charmig, Vin Diesel fortsätter se lågintelligent ut men det funkar, Jason Statham är cool, Michelle Rodriguez är tyst, samlad och förstående, precis sådär som kvinnor ”ska” vara i filmer som denna. För det är ju så att om man inte lyckas skicka hjärnan på semester så går man mentalt sönder av att se en film som Fast & Furious 8. Om man däremot lyckas (och vill) ge sig själv en hjärndöd paus så är den här filmen kanske precis det man behöver?

FAST & FURIOUS 6

Den sjätte filmen om rejsinggänget tar vid där den femte slutar. Ja den sjätte börjar faktiskt med att den femte filmen visas ungefär som en trailer under förtexterna så det var tur att jag såg filmerna i ”rätt” ordning och inte som jag först tänkt, helt baklänges.

Nu befinner dom sig i London och ska hjälpa polisen Hobbs (Dwayne Johnson) att få fatt på en riktig bad-ass-man vid namn Owen Shaw (Luke Evans).

När/om man har sett den sjunde filmen vet man vad som hänt denne Shaw och man vet också hur en RIKTIG bad-ass-man ser ut och beter sig. Jag tänker på Owens bror Deckard Shaw nu, spelad av Jason Statham. Jason Statham är allt Luke Evans inte är. Luke Evans är en sån okarismatisk skurk att jag var tvungen att ImdB:a honom och kolla om han var släkt med Chris. Det var han inte konstigt nog men han är definitivt brother from another mother eller nåt.

Det som gör plotten i sjuan rent av spännande är att Deckard Shaw är så over-the-top-stenhård. Han upplevs nästintill odödlig, han känns som Robert Patricks flytande-metall-T-1000-terminator i T2 ungefär. Jag blir lite rädd för honom, han är arg, gränslös och spränger saker inte bara lite utan all the way baby, helt utan konsekvenstänkande. Brorsan Owen, hmmmm. Det pratas mycket om vilken skithög han är men jag märker inte så mycket. Han känns kanske inte om en soft snubbe men han är ingen jag får kalla kårar av. Den andre Shaw däremot, jag hade inte velat möta hans blick ens, blodet hade frusit till is.

Som underhållande actionfilm betraktad är Fast & Furious 6 helt okej. Precis som femman och sjuan klockar sexan in på strax över två timmar och här, precis som i dom andra filmerna, känns det aningens för långt. Det blir för utdraget på slutet. Det känns som att regissören Justin Lin fått 130 minuter film att spendera och då tänker han banne mig inte använda 117 eller 120 – eller, Gud förbjude, 98.

Nu börjar jag komma in i det här machogänget lite mer känner jag, jag gillar dom skarpt allihop och kan verkligen förstå tomheten många av fansen känner i och med att Paul Walker är död. Brian O´Connor är ju hans paradroll, denne harmlöse och är ständigt leende tjomme som behövs för att tuffa gänget ska bli komplett. Det behövs en blondin helt enkelt.

Sen tänker jag såhär. Om den ska göras spin-off-filmer på Star Wars-karaktärer som Yoda, Han Solo och Boba Fett (det kommer sääääkert en Jar Jar Binks-film också…gäsp), varför inte ge Hobbs en egen film – och Dominic? Jag tror det skulle funka fint.

Frågan är nu, ska jag ge mig på tvåan, trean och fyran också eller strunta i dom? Nånting säger mig att släppa taget nu, att det räcker. Både femman och sexan känns som ett halvtrist barnkalas jämfört med sjuan i både tempo och actionscener, hur ska då dom tidigare filmerna vara?

Det finns sju filmer. Jag gav den första en etta och den sjunde en fyra. Jag tror faktiskt att jag stannar här. Det känns smartast.

FURIOUS 7 (IMAX)

Jag börjar från början.

Det är fjorton år sedan den första The fast and the furious-filmen hade premiär. En hjärndöd bagatell som inte föll mig det minsta i smaken. Av delarna två till sex har jag sett sporadiskt av tvåan, trean och femman och ingenting av fyran och sexan. Den här vuxenfranschisen av Disneyfilmen Cars har helt enkelt inte lockat mig alls.

Men nu befinner jag mig i New York och det var min tur att bestämma kvällssysselsättning. Med promenadtrötta trampdynor och en glödhet kärlek till IMAX-visningar fanns det liksom bara en sak att göra: passa på när chansen fanns! Att filmen ifråga kändes rätt trist var inget att göra åt, vi fick helt enkelt se den film som visades och erfarenhetsmässigt brukar det vara värt biljettpengarna bara att få se trailers på megastor duk.

Sonen såg fram emot sitt första IMAX-besök, dottern längtade efter att få sova i två timmar och jag….jag satt mest och sprattlade med fötterna och gjorde raketen om vartannat. Tittade mig runt omkring, kände doften av alla korvar, tacochips med dip och alla medhavda pizzaslices som åts med god aptit i salongen och kunde inte slita blicken från våra ”small sodas” som stod i läskhållaren. En liten läsk är alltså 1,2 liter. Sådärja.

Vad jag än hade väntat mig av Furious 7 så blev ingenting som jag trott. James Wan regisserar, det bådar gott, han har haft koll på prylarna i Saw, The Conjuring och Insidious. Men skräckfilm är en sak, det här är action, ren action, pojkaction, mansaction, gubbaction om man så vill. Furious 7  är en film som – om man vill vara spydig – hade platsat som handen i handsken 1989. Det är genustrist så man smäller av, kvinnorollerna är extremt få (om man inte räknar in stringbimbos med inzoomade stjärtskåror) och mansrollerna är som huggna i granit. Snubbarna är anabolapumpade och pratar i oneliners, även om viktiga saker. Och när dom pratar så läggs en hög pumpande bakgrundsmusik på för att verkligen förstärka det där tuffa/coola/viktiga/machoaktiga som sägs. Trist, som sagt, men också alldeles….alldeles….(jag blir fan tårögd nu) UNDERBART!

Vilken jävla resa alltså! Vilken sjukt underhållande film! Visserligen kan IMAX-formatet rädda vilken skräprulle som helst från ett underkänt betyg men här snackar vi en film som verkligen gör sig på stoooor duk. Flera av actionscenerna är så spektakulära att dom hade platsat i vilken James Bond och/eller Mission Impossible-film som helst och DET trodde jag faktiskt inte att jag skulle få se. Jag trodde på däckbrännande scener med närbild på gasande fötter, perfekt  polerade karosser och värstingfälgar och visst, jag fick det med men jag fick det i kombination med hundraprocentig hjärndöd tokaction från början till slut.

Vin Diesel är cool som alltid och jag kan inte sluta tänka på hur lik han är Adam Sandler i sitt sätt att agera. Och den där Groot-hesa rösten är så mysig. Paul Walker är som bekant död och det var intressant att se hur dom löst det problemet i filmen. Snyggt jobbat säger jag, slutet var väldigt fint och det snyftades lite i salongen (dock var jag inte en av dom skyldiga för EN gångs skull). Dwayne Johnson har överarmar som ser ut att vara på sprängningsgränsen och hur han lyckas uttala sina manusrader med hedern i behåll är en gåta men jag köper det även om jag fnissar till några gånger för att det han säger låter så jävla korkat.

Kurt Russell har en ganska stor biroll och det är alltid kul att se honom och Jason Statham spelar Bad Guy och jävlariminlillalåda vad han är BAD. Och BRA. Perfekt castad för rollen!

Filmens sista jakt-del hade kunnat kortas en hel del men förutom detta finns inte mycket att klaga på. Påkostat och helt jävla galet tokigt härligt kreativt och en väldig positiv överraskning sett till mina förväntningar. Betygsmässigt känns en lagom-trea alldeles för snålt och trots att jag vet med mig att det är IMAX:en som gör att filmen stjälper över på en redig stadig fyra så är det så det är, det är min upplevelse av filmen och den upplevelsen går inte av för hackor.

Om sonen var nöjd med IMAX-visningen? Oh yes! Nu förstår han äntligen vad jag tjattrar om. Om dottern var utsövd efter filmen? Nej, inte direkt. Hon sov inte en blund. Hon försökte men det gick inte, filmen var ”alldeles för bra”.

FILMSPANARTEMA: KVINNOR SOM SLÅSS

Nåt som gör mig riktigt glad är vuxna människor som inte tappat förmågan att leka. Tyvärr är lekande vuxna ganska ovanliga. Det finns många som inte vågar visa sin barnsliga sida även om dom skulle vilja, många som som inte vill visa den, som bara tycker det är larv och sen finns det några stackars satar som inte vet vad ordet leka betyder, som antagligen aldrig vetat.

Månadens filmspanartema handlar om kvinnor som slåss. Vad har det med leka att göra? Massor, faktiskt, i alla fall i filmens värld.

En regissör med barnasinnet otroligt skönt lättillgängligt är Robert Rodriguez. Att se filmer av honom när han går totalt tokbananas i sin lilla värld är som att se riktigt bra dansare på scen, det ser ut att vara så himla lätt, det behövs inte övas, det behövs inga omtag, allt bara flyter och det går att se framför sig hur Robert R hoppar runt inspelningsplatsen med hoppsasteg, fnissar och klappar händer när scenografin exploderar och brinner upp.

Robert Rodriquez är inte bara galet barnslig i sitt sätt att göra film han är även väldigt duktig på att gestalta kvinnor som slåss, alldeles perfekt för detta tema tyckte jag. Det är kvinnor som slåss, kvinnor som skjuter, kvinnor som dödar, kvinnor som må vara preciiis hur snygga och utmanande klädda som helst men dom är allt annat än bimbos och våp.

Kvinnorna i den här filmen skulle aldrig skrika av rädsla när dom blir attackerade, aldrig ropa iiiiiiiii innan dom kramas, fan, nej, dom skulle aldrig kramas alls. Punkt. Men dom skulle heller aldrig erkänna att nåt gör ont, att dom är rädda eller på något sätt känner sig underlägsna männen, för dom ÄR inte underlägsna, dom är inga offer. Kvinnorna i Robert Rodriguez värld är helt jämställda männen.

Fast…okejrå….i den här filmen dör kvinnorna som flugor (i och för sig precis som männen) och den tuffaste av dom tuffa, Machete (Danny Trejo) överlever på många kvinnors bekostnad men i Planet Terror var det tvärtom, där kickade en enbent Rose McGowan rumpa så till den milda grad att luggen låg som ett lantis-V i pannan när filmen var klar.

Robert Rodriquez är inte bara världsbäst på att casta balla actiontjejer som kan slåss, han är om möjligt ännu bättre på att regissera dom. Alltså, det här är killen som kan få Jessica Alba att agera trovärdigt på film. Sug på den!

Vad skriver mina filmspanarkollegor om idag? Hur tänker dom om temat, vilka filmer om kvinnor som slåss har dom sett? Klicka på namnen för att komma till bloggarna.

Except Fear

Filmmedia

Filmparadiset

Fripps filmrevyer

Har du inte sett den

Jojjenito

Rörliga bilder och tryckta ord

The Nerd Bird