TRAGEDI PÅ EN LANTKYRKOGÅRD

Som man bäddar får man ligga kanske Puck (Tuva Novotny) tänker? Eller så gör hon inte det, jag vet inte riktigt. Men hon blir bra svartsjuk i alla fall när den unga välsminkade Barbara (Katia Winter) visar äkta maken Eje (Linus Wahlgren) mer än lovligt mycket uppmärksamhet – och Eje besvarar detta.

Den sista filmen i denna första omgång (kommer det fler ?) av filmatiseringar av Maria Langs böcker utspelar sig i kyrkomiljö, bland präster, kyrkligt aktiva unga och snipiga kärringar (typ Sissela Kyles Tekla). Självklart är det ond bråd död inblandad, hemliga relationer, lögner och skit, varför ändra ett vinnande lag liksom?

Efter 6 X 1,5 timme med detta gäng vidhåller jag att filmerna är grundmysiga på ett sätt som gör att jag ser dom mer som långa TV-serieavsnitt än som långfilmer. Och det är ett BRA betyg. Jag vill ha mer och det trodde jag ALDRIG när jag började titta på första filmen. Välgjort, fläckfri scenografi och Tuva Novotny är grym!

Första filmen i filmserien kan du läsa om här.
Andra filmen kan du läsa om här.
Tredje filmen kan du läsa om här.
Fjärde filmen kan du läsa om här.
Femte filmen kan du läsa om här.

JOHAN FALK 4: GSI – GRUPPEN FÖR SÄRSKILDA INSATSER

Johan Falk (Jakob Eklund) har bytt jobb. Nu har han avancerat till GSI, Gruppen för särskilda insatser, en del inom polismyndigheten som jobbar mot grovt kriminell verksamhet.

Patrik Agrell (Mikael Tornving) är hans nya chef, norrländsk, lugn och korrekt, egenskaper som kommer mer än väl till pass när ett tillslag i Gothia Tower går snett och en polis blir skjuten. Frank Wagner (Joel Kinnaman) misstänks direkt och han letar upp Johan Falk för han har nåt att berätta, något verkligen viktigt.

Joel Kinnaman är för Johan Falk-serien vad Edward Norton var för Primal Fear. Alla som har sett Primal Fear förstår precis vad jag menar. Alla andra förstår säkert också – nu – men när Falk-filmerna kom var Joel Kinnaman ett helt nytt ansikte och det enda jag kände var: han kommer bli nåt, han kommer bli nåt inihelvete STORT. Den där blicken som skär genom TV:n, det är sällan man ser det.

Jens Hultén som Seth Rydell är iskall, stenhård och fullkomligt trovärdig även om man har Bet365-reklamen i färskt minne. Jag undrar förresten om det inte är mer Seth än Jens som gör den reklamen. Det låter så när han pratar i alla fall.

Filmen Kodnamn Lisa kommer först tre år efter denna film men här är första gången vi får höra om detta. Det tänkte jag inte på – då – men nu. Tänk så bra det är att se om filmer ibland!

Manus: Anders Nilsson och Joakim Hansson
Regi: Anders Nilsson

HAMILTON 2 – MEN INTE OM DET GÄLLER DIN DOTTER

Jag vägrar tro att jag är trögare än genomsnittet av Sveriges befolkning för jag vägrar tro att genomsnittet av Sveriges befolkning är så smarta att dom typ är medlemmar i Mensa.

Jag vägrar tro att jag ÄR så dum i huvet som jag känner mig under visningen av Hamilton 2 för jag sitter och tittar med vakna pigga ögon och ett fungerande intellekt men ändå, jag fattar fan inte vad filmen handlar om!

Jag försöker smälta filmen efteråt, försöker bena ut alla lösa trådar och vilka alla män var som sprang runt i filmen. Jag googlar, tittar på Lovefilms beskrivning av handlingen och tänker what the fuck, det där var inte filmen jag såg. Var har dom fått den där infon ifrån? Jag läser på SF´s hemsida och blir klokare men inte klok. Visst, ramhandlingen greppar jag, Hamiltons guddotter Natalie blir kidnappad av svartmuskiga män som vill göra henne till muslim för att straffa hennes ”onda” mamma men resten då? Alla män med olika nationaliteter som är dubbelagenter och trippelagenter och har svärd som ser ut som boomeranger och chefer med fula fitteslickarmustascher och som är naiva som dagisbarn fast dom ska vara SÄPO-chefer eller nåt. Jag fattar inte.

Sven Ahlström kan vara filmvärldens sämst castade person som Olof Cedervall, mannen jag då tror ska vara SÄPO-chef. Men eftersom jag inte är säker så googlar jag på ”Vem är Olof Cedervall” och får svaret: Olof Cedervall är en tandläkare i Norrtälje. Hitta tandläkare som erbjuder Tandblekning i Norrtälje. Ja, du ser ju. Allt är så luddigt. Jag blir liksom inte klok. Kanske är en omtitt enda lösningen men hell no, där går gränsen för min filmmasochism.

Finns det nåt som är bra med Hamilton 2? Ja. Reuben Sallmander. Jag skrattar lite när han pratar för det blir liksom too much men han är hård och han är ball och det här är inte sista gången han syns i en actionfilm.

Annars är det tunnsått med sånt som det går att vrida nån form av positiva droppar ur. Allt är totalt ologiskt. Det spelar ingen roll vilket arabland dom befinner sig i eller ska åka till, nog dyker Mouna upp som gumman i lådan, alltid med k-pistar och nån vräkig bil till hands. Och jag tror inte jag spoilar för mycket när  jag skriver att det kommer att bli ett fritagningsförsök, Hamilton vill ta hem Natalie (nähä!?) och detta gör han med hjälp av en specialgrupp bestående av fyra personer. Det är viktigt det där, det är bara fyra personer som vet om detta. Vad händer? Det kommer en HELIKOPTER och hämtar dom, en helikopter som vet precis var dom är och vart dom ska och det är inte en helikopter med autopilot direkt.

Nämen usch säger jag, precis som jag sa efter att ha sett första filmen. Tänk så mycket pengar som lagts ner på detta dravel och tänk så många genomsnittsinvånare i detta land som kommer vallfärda till biograferna för att se skiten. Jag vägrar att tro att jag är smartare än genomsnittssvensken men jag hoppas att fler säger som jag efter det här: Bespara mig en trea, jag tänker INTE se den!

MARIA WERN – Stum sitter guden

Eftersom det känns som jag är inte i ett stim av ganska rackiga svenska kriminalfilmer tänker jag ge mig på en serie som jag missat/avstått/blundat för helt fram tills nu.

Böckerna om visbypolisen Maria Wern är skrivna av gotländskan Anna Jansson och det är lika bra att jag erkänner direkt: jag har inte läst en enda av dom. Varför jag inte sett filmerna när dom gått på TV beror på att dom gått på megareklamkanalen TV4. Jag vill försöka behålla min mentala balans och undviker därför all form av tittande på reklam-TV-kanaler – vilket är något filmer som denna ska vara glada för. Ständiga avbrott är inte positivt för någon film, än mindre sådana som man kanske är lite tveksamt inställd till från början.

Den första av Maria Wern-filmerna heter i alla fall Stum sitter guden och handlar om ett ritualmord som ska försöka lösas av den ensamstående mamman (änkan?) Wern och hennes gotländska kollegor mitt under midsommarhelgen. Wern är fint spelad av Eva Röse och övriga roller spelas av skådespelare som kan sitt jobb och inte retar upp mig i onödan. Det enda som retar upp mig är att deckargåtans lösning presenteras redan i halvtid för alla som har en syn någorlunda mer skarp än Stevie Wonders och mitt hopp stod till att jag skulle ha sett fel men icke sa Nicke, jag såg rätt och det blev ingen twist.

Det filmen lever på är genuina skådespelare och jag tror att serien som sådan kan så ett frö i mitt svenska filmhjärta om jag orkar ta mig igenom ett par till av delarna. Jag kanske gör det, det är i alla fall sommar och kraven på meningsfulla filmer som ger mig minnen för livet tonas ner.

Jämför jag Maria Wern med Sebastian Bergman i Den fördömde så väljer jag Wern tio gånger av tio.