Skräckfilmssöndag: WISH UPON (2017)

 

Ibland ska man vara försiktig med vad man önskar sig, i alla fall om man har en kinesisk förtrollad ask i sin ägo, en ask som inte verkar vilja göra gott.

Wish upon påminner om en yngre-tonårsvariant av Death Note och/eller Final Destination med en ung tjej i huvudrollen, Clare (Joey King). Hennes mamma tog sitt liv när Clare var väldigt liten, eller det är i alla fall vad Clare tror. Nu har hon bara sin pappa kvar men pappa Jonathan (Ryan Phillippe) är ingen man Clare är superstolt över. Han rotar i containrar och lever lite av ett rövarliv men verkar snäll och han bryr sig om sin dotter. Han bryr sig så pass mycket att när han hittar en liten låda med kinesiska tecken ingraverade så tar han med sig den hem och ger till Clare.

Lådan ger henne sju önskningar men med varje önskning kräver lådan ”blod”. Någonting hemsk kommer hända samtidigt som någonting gott.

I mångt och mycket känns det här som en skräckfilm anpassad som handen i handsken för (väldigt) unga tjejer och när jag tittar mig i spegeln ser jag att jag inte är en sådan. Jag tycker dock att filmen har vissa förtjänster, jag hade inga problem med att se den men jag fokuserar antagligen på helt andra saker än filmmakarna önskade att jag gjorde. Som Ryan Philippes hy till exempel. Bra sminkjobb där.

Här kan du de resten av filmerna i mitt läbbiga söndagstema och blir du nyfiken på Wish Upon kan du se den på Cmore.

Fredagsfemman #173

5. San Andreas X 2

Undrar hur det kommer sig att det ofta kommer ”tvillingfilmer” när Hollywood slår på stora trumman? Samtidigt som Dante´s peak kom en annan vulkanfilm, Volcano. Samtidigt som Hitchcock kom TV-filmen The Girl. Samtidigt som Twister kom Tornado. Och nu, med biopremiär idag, kommer San Andreas, katastroffilmen med den riktigt storslagna trailern och Dwayne Johnson som den store hjälten. Och vad ser jag? Det har – självklart – släppts en tvillingfilm till även denna film: San Andreas Quake, filmen med det respektingivande medelbetyget 2,2 på IMDb. Kommer jag se den? Troligen. Kommer jag se den ”riktiga” San Andreas-filmen? Givetvis!

.

.

.

4. Sista dagen för Mordmysteriemiddagstävlingen

Vill du vara med och tävla om en middag där du samtidigt ska vara delaktig i – och lösa – ett mordmysterium, typ Cluedo fast live? Idag är det sista chansen! Klicka här!

.

.

.

3. Utflyktstips inför sommaren

Snart beger vi oss in i sommarmånaderna och det är kanske inte alla av oss som har semesterveckorna fullproppade med jorden-runt-aktiviteter. Så här kommer två tips på filmnördsvänliga lagom-utflykter. 1. Besök ett bibliotek. Vill du vara lite kräjsy, sätt dig på en buss/tunnelbana och besök ett bibliotek i en annan förort/ort. Du kan nämligen hyra/låna film på biblioteken, kanske även hitta guldkorn som kan vara svåra att spåra upp på andra sätt. 2. Gå på loppis och fynda film! Har du dessutom en VHS-spelare i din ägo och inte bryr dig om dina sommarfilmer knastrar och sprakar lite och har textremsor med gula bokstäver är det superlätt att för samma pengar som en Tip Top komma hem med en papperskasse full med gamla godingar.

.

.

.

2. Secrets and lies

Igår började den här serien sändas på Kanal 5 och till alla skeptiker kan jag bara säga: se den! Tycker du att Gone Girl var en härlig film med sin katt-och-råttalek på vem som är den skyldige så är det jordnötter jämfört med den här serien. Dessutom slipper man Ben Affleck. Ryan Philippe och Juliette Lewis har huvudrollerna och dom har aldrig varit bättre. Vem dödade Laura Palmer var en relevant fråga när det begav sig, nu undrar jag och alla andra som fastnat: Vem dödade Tom Murphy?

.

.

.

1. Årets sommartema drar igång på måndag…

…och det är inte utan att jag är lite pirrig. Förra året halkade nämligen James Stewart in i elfte timmen och knuffade bort hen vars filmografi  jag hade tänkt dissekera över sommaren men nu är det dags, nu har ingen annan idé kommit ”i vägen”. Fjorton måndagar framöver kommer en skådespelare vi ALLA känner till och vi ALLA har åsikter om pryda inläggen och jag har faktiskt redan skrivit om nio av hens filmer här på bloggen. Det är en produktiv skådespelare med andra ord och jag ser verkligen fram emot både att se och (i många fall) se om dessa utvalda filmer. Vågar du på en gissning? Vem kan det vara?

.

.

 

 

BREACH

Robert Hanssen. 56 år. FBI-agent. Make. Pappa. Spion.

Eric O´Neill. Kanske 30. Gift. Vill bli agent.

Breach är en film baserad på spelet mellan Robert Hanssen (Chris Cooper) som eventuellt läcker information till Ryssland och hans sekreterare Eric O´Neill (Ryan Philippe) som även var infiltratör och jobbade åt byråchefen Kate Burroughs (Laura Linney) för att – om möjligt – hitta vattentäta bevis för Hanssens troliga spionverksamhet.

Jag har alltid ganska höga förväntningar när jag ska se filmer som denna. Det är det här med thriller som spökar. Jag önskar mig alltid härligt konspiratoriska politiska thrillers med nån skön twist på slutet men såna filmer växer inte på träd. Jag tycker dock att även medelmåttiga filmer i denna genre oftast är sevärda och Breach är inget undantag.  Den är sevärd, den är välspelad, Chris Cooper, Ryan Philippe och Laura Linney kan inte göra mig besviken. Filmen är lite lagom spännande OCH den är – ta-daaaaam –  baserad på verkliga händelser.

Robert Hansson har alltså funnits i verkligen och bara en enkel googling bort kan man läsa om fallet på FBI´s egen hemsida. Filmen är okej men FBI-texten är intressantare och slutscenen i hissen är något att minnas för resten av livet. Chris Cooper är helt enkelt inte en kille man jävlas med.

Fy fan.

Slutscenen.

Burr.

SEX LEKTIONER I KÄRLEK

Seductively Funny? Hilarious?

Undrar om dom där amerikanska recensenterna verkligen sett filmen. Kanske räckte det med att se att Angelina Jolie skrattar på affischen – woohoooooo, vet här måste vara roligt!

Sex lektioner i kärlek är mycket men det är fanimej ingen asrolig film. Det är inte en komedi, inte i närheten av en sådan. Sex lektioner i kärlek handlar inte enbart om just kärlek, den handlar om livet. Lektioner i liv. Hur man gör. Varför. Därför.

Filmen handlar om det gamla paret, dom som varit gifta i 40 år men som nu måste kämpa med en dödsdom (Sean Connery och Gena Rowlands). Den handlar om kvinnan som blev lämnad och nu har svårt att knyta an till någon annan man (Gillian Anderson). Den handlar om en mamma som vakar vid sin AIDS-sjuke sons dödsbädd (Eller Burstyn och Jay Mohr). Den handlar om den utåtagerande beroendepersonligheten (Angelina Jolie) som träffar en kille med ryggsäck (Ryan Philippe).

Historierna promenerar bredvid varandra i en mycket behaglig takt och tårarna bränner innanför ögonlocken. Det här är tredje gången jag ser filmen, tredje gången jag tänker ”det är så bra det här, så bra”, tredje gången jag tänker att jag vill sätta en femma och tredje gången som jag inte gör det. Jag vill inte sätta en femma för jag vill suga på karamellen. Jag vill se om filmen om några år och känna samma sak. Vågskålen. Den ligger där, gungar fram och tillbaka och samtidigt pekar den finger. Bäh! Betyg? Som om det spelar nån roll? Vad spelar ett filmbetyg för roll i det stora hela? Det är livet som är det viktiga, att leva, att andas, att mötas, att skiljas, att stå ut och utstå, att förstå, acceptera och förundras.

Jag gör alltihop. Hela tiden. Det är en enda lång skola det här. Sex lektioner i kärlek är en liten påminnelse om just detta, vi får alla vårat skit och våra motgångar. Men vi får också medgångar, kärlek och ett fint liv om vi bara unnar oss att titta noga och inte per automatik drömma om det andra har.

Dom andra har nämligen också motgångar. Kanske syns dom inte men det betyder inte att dom inte finns. Sex lektioner i kärlek var det ja. Se den och lär dig nåt av den vettja.