MÄSTAREN

Det finns mycket jag vill säga om den här filmen men jag vet inte om så värst mycket av det är bra. Jag är kanske överkänslig, vad vet jag, men det här med Det Manliga Geniet står mig så långt upp i halsen att det retar gomseglet.

En medelålders (plus) man, småtjock, rätt ful, rödmosig i ansiktet, butter, bitter, klädsmak som en hemlös och verkar i princip knappt klara av att sköta om sig själv är alltså Mästaren Simon Brahe (Søren Malling), Den Store Framgångsrike Konstnären. Han bor i det mest fantastiska hus/studio, han har en vacker fru, en härlig ung älskarinna, han bjuder till excentriska middagar med kreativt folk som dricker lådvis med rödvin och han avslutar middagen med sexuella övningar på det överdukade bastanta träbordet med älskarinnan som vägrar släppa ciggen och stönar högt. Han är En Stor Älskare också alltså. Uppknäppt skjorta så det vita brösthåret tittar fram. Såklart.

Mannen, Myten, Legenden Simon Brahe. Att hans assistent Darling (Ane Dahl Torp) känner sig tvingad att be om ursäkt för hans beteende när den vuxne sonen Casper (Jakob Oftebro) kommer och hälsar på känns så ofräscht att jag vill spy. Casper är också konstnär. Han visar sig vara den världsberömda street-art-artisten The Ghost och pappa Simon har svårt att hantera honom på alla sätt som går.

Den här filmen är alltså skriven och regisserad av danskan Charlotte Sieling. Producerad 2017. En nutid som känns så jävla DÅ. Det här är en film som aldrig hade blivit gjord i Sverige med svenska pengar, i alla fall inte nu. Det här är en film som luktar malmedel och en story som var intressant när Manliga Genier fortfarande var inne. Typ alla år före 2017 alltså. Bortsett från detta är det inget större fel på skådespelarnas insatser eller produktionsvärdet i stort. Jag känner bara ”but whyyyyyy????” när jag ser den.

Filmen finns att se på C More. Klicka här för en gratismånad om du inte redan använder dig av tjänsten. Fler filmer jag skrivit om som finns på C More kan du hitta här.

FLASKEPOST FRA P

När polisen Carl Mørck (Nikolaj Lie Kaas) får en flaskpost på sitt bord tror han först att det bara är nåt larv. Med hjälp av sin kollega Assad (Fares Fares) ska dom försöka tyda det knappt läsbara papper, skrivet med blyerts och undertecknat med P. Är det bara nån lek, eller vad är det? Är det några barn som försvunnit på sistone, vem är denne P?

Efter att ha sett Fares Fares snacka danska i filmen Kollektivet blev jag glad när jag sprang på den här filmen. Nu spelar han dansk igen men denna gång ingen flummig invandrarsnubbe med konstig dansk brytning utan en polis som låter som det är hans modersmål när han pratar. Han är filmens stora plus i mina ögon, han gör sin rollfigur väldigt bra.

Filmens minus är Nikolaj Lie Kaas som är en skådespelare jag har svårt att få kläm på. Han är uppenbarligen stor i Danmark då han får och gör många stora roller men det är nåt där som inte klickar med mig. Övriga skådespelare att lägga på minnet är Pål Sverre Hagen som den otrooooligt obehaglige Johannes och Jakob Oftebro (från Så ock på jorden) har en lite mindre roll, men han gör den bra.

Filmen är baserad på en roman av Jussi Adler-Olsen som enligt Albert Bonniers förlag är en av Europas mest framgångsrika deckarförfattare, jag har dock inte läst en enda bok av honom. Jag tror dock – tror – att det här är en berättelse som gör sig betydligt bättre i bokform än i filmformatet och som grädde på moset är det vissa icke nämnda skådespelare som inte briljerar framför kameran direkt.

Okej underhållning för stunden men inte mycket mer än så. Men HEJA Fares Fares vad du är bra!

 

MÅNDAGAR MED MADS: BLINKANDE LYKTOR

Det är konstigt det där med filmer jag ser som är helt okej medan jag tittar men som bara någon dag efter är helt puts väck i skallen. Är det då en bra film – egentligen?

Blinkande lyktor har jag sett två gånger. Whoop. Borta. Puts väck. Fast den ÄR bra och charmig och välspelad och allt det där. Jättemånga skådespelare vi känner igen från så mycket annat. Jag gillar filmen, jag kan bara inte förklara den eller förstå varför den inte fastnar. Så kan det bli ibland.

Se den eller se den inte. Du kommer inte ångra dig oavsett hur du gör.

Filmen:

Mads: