HUNT FOR THE WILDERPEOPLE

Lille Ricky (Julian Dennison) blir fosterhemsplacerad nånstans ute i den Nya Zeeländska bushen hos en mysig kvinna vid namn Bella (Rima Te Wiata) och hennes kuf till man (Sam Neill).

Ricky som aldrig verkar ha haft vare sig familj eller en trygg plats i tillvaron har till en början svårt att anpassa sig men det går bättre och bättre tills den dagen då Bella trillar ihop knall och fall och dör. Hector (Neill) slutar fungera och det är uppenbart att Bella varit hans liv även om han aldrig skulle säga det högt. Han beslutar sig för att lämna tillbaka Ricky till socialen, han känner inte att han klarar av pojken själv. Men Ricky är inte med på det, han kommer på andra tankar och det slutar med att den udda duon rymmer in i vildmarken. Efterlysningen kommer som ett brev på posten och ”alla” letar efter dom.

Man skulle kunna kalla Hunt for the wilderpeople för en liten feel-good-pärla så det är det jag gör nu. Det är en liten feel-good-pärla det här. Kanske ännu större pärla för många andra än det är för mig. Jag tycker om filmen, jag tycker om Hector och Ricky men berättelsen berörde mig inte in i benmärgen. Men, det är okej. Filmen är underhållande, ibland lite sorglig, ibland riktigt kul och det är klart den är det med Taika Waititi bakom spakarna. Han spelar förresten en präst i filmen och han gör även det bra.

Jag skulle säga att det här är en perfekt söndagfrukostfilm, en film hela familjen kan titta på. I alla fall alla som är stora nog att läsa undertexter.

Filmen finns på Viaplay.

THOR: RAGNARÖK

Taika Waititi är en man Marvel Studios borde vara rädda om och i brist på detta borde dom åtminstone vara tacksamma. Han är den typen av regissör som DC Comics borde leta efter med ljus och lykta (eller försöka köpa över) och den typen av snubbe som skulle kunna väcka döda till liv om han ville. Han har en spännande form av humor som vi har fått se i bland annat vampyrfilmen What we do in the shadows och jag kan inte låta bli att fundera på HUR i helskotta han lyckades få uppdraget att regissera en Marvel-film sådär mitt i alltihop?

Filmserien om Thor, om man klipper ut dom från resten av Marvel-filmerna, är otroligt svajiga tycker jag. Första filmen gillade jag inte alls men i ärlighetens namn beror det nog mest på att jag verkligen inte fattade Chris Hemsworths storhet då. Film nummer två, den som alla andra hatar, den gillade jag däremot.

Nu är det alltså dags för den tredje filmen om tajte Thor och den är verkligen som ingen annan. Här gäller det att hänga med i svängarna för alla inblandade skådespelare har verkligen kopplat på stor-charmen. Chris Hemsworth som Thor, Tom Hiddleston som Loki och Cate Blanchett gör entré som systern Hela och henne ska man banne mig inte skoja bort! DÄR är en riktig hårding alltså och jag måste säga att Blanchett gör henne jättebra även om jag alltid gärna ser någon annan i rollen när hon är i farten. Att Mark Ruffalo är så jättefin som den gröne Bruce Banner kan väl inte någon bli förvånad över?

Det finns en del minus i filmen, Karl Urban till exempel, han är ett sånt brutalt jätteminus plus att spellängden återigen – *gäsp* det är ju en superhjältefilm – är en sisådär tjugo minuter för lång. Dom där CGI-fest-slagen dessa filmer alltid slutar med kan ju göra en smått tokig.

Betygsmässigt hamnar därför Thor: Ragnarok på en svag fyra och det är helt och hållet Waititis förtjänst. Han har stoppat in en skön värme i filmen som många superhjältefilmer saknar och Chris Hemsworth visar för varje film han gör att han är på väg att bli en av dom riktigt stora – och det inte bara i byxan.

Här kan du läsa vad jag tyckte om Thor och Thor: The Dark World. Jag avslutade texten med ”Nu har jag sett båda filmerna och är redo för Thor: Ragnarok som kommer 2017. Den kommer jag definitivt se på bio.” SÅ fel jag hade. Jag såg den varken på bio eller 2017.

I avsnitt 132 av Snacka om film snackar Steffo och jag en hel del mer om Thor och hans anhang.

Fredagsfemman #318

5. Min guilty-pleasure-reality-serie har börjat igen!

Ja, precis så är det. Gifta vid första ögonkastet på SVT är riktigt bra TV! Testa får du se! Och kolla gärna förra säsongen, den var fem plus!

.

.

.

.

4. När den väderokänsliga håller på att bli tossig

Jag brukar inte bry mig så mycket om vädret, eller….mitt humör brukar normalt sett inte påverkas beroende på om det är ”fint” eller ”fult” väder. Men nu TAMEHFAN har jag fått nog! Kan det bara SLUTA snöa kanske? Jag trodde aldrig jag skulle säga det men solen, alltså jag behöver sooooolen nu.

.

.

.

3. Taika Waititi

Jamenvisst, klart grabben ska ha en bronspeng den här veckan. Kul på twitter är han också!

.

.

.

.

2. Hur var det nu? Cringe eller briljant?

Frances McDormand vann en Oscar i söndags natt, en MYCKET välförtjänt sådan! Men det var nåt med talet som gjorde att jag satt och vred mig i soffan och utbrast ”näääääeeehh, nääääääh, nääääeeeeehhhbbjjjj” och letade efter en kudde att skyla fejset med. Har du sett och hört talet? Vad tycker du? Kolla själv genom att klicka här.

.

.

.

1. Gå och se Tårtgeneralen!

Okej, min recension av Tårtgeneralen kommer inte här på bloggen förrän imorgon men OM du vankar av och an och likt professor Balthazar försöker hitta på en lösning på ditt vad-ska-jag-se-för-film-i-helgen-problem så kan jag bara säga en sak. Jadå. Tårtgeneralen är ett mycket bra val!

 

.

.

.

(La du märke till att Mellofinalen inte fick plats på listan? Första gången någonsin.
#sjuktopepp
#ingenaningomvemsomkommervinna
#villmestbarashuffla)

WHAT WE DO IN THE SHADOWS

Hur funkar det praktiskt när ett gäng vampyrer delar lägenhet? Allt det där logistiska, sköts det per automatik utan tjafs? Alltså städning, diskning, matlagning, betala hyran, sopa bort skelettdelar, sanera blodklafsiga golv och sånt?

Vampyrerna Viago (Taika Waititi), Deacon (Jonathan Brugh) och Vladislav (Jemaine Clement) bor tillsammans med den riktiga oldisen i sammanhanget, Petyr (Ben Fransham). Petyr är typ 8000 år gammal och fräser mest. Viago är pedanten, ordningsmannen, han vill ha koll på grejerna och ställer klockan så han vaknar när solen gått ner. Deacon gillar att festa och Vladislav är den stora kvinnotjusaren.

Det är en väldigt charmig film det här. Finurlig. Rolig. Knasig. Egen. Uppfinningsrik. Jag fnissade gott filmen igenom. Jag gillar den, jag gillar den så pass mycket att den får en extra fiffilura för viljan, orken och kreativiteten att göra något nytt.

Flmr-Steffo har också sett filmen och jag tror mig veta att den fick honom att skratta en hel del. Här hittar du hans recension.