Veckans Sarandon: HÄXORNA I EASTWICK

Den allra första filmen i temat om Susan Sarandon måste självklart bli filmen som fick upp mina ögon för henne.

Häxorna i Eastwick var EN STORFILM när den kom 1987. Jack Nicholson var mannen på allas läppar och dom tre byhålehäxorna som gestaltades av Cher, Michelle Pfeiffer och nämnda Susan var bland det häftigaste av kvinnligt kön som gick att se på en biograf (med kläder på).

Vad händer när Djävulen kommer till byn? Vad händer med tre uttråkade kvinnor, en som är nyskild och barnlös och lever för sin cello (Sarandon), en änka som lever på att skulptera små tjocka kvinnor i lera (Cher) och en hyperfertil snygging som just blivit lämnad av sin man och nu är ensamstående med sina sex barn som ser ut att vara ungefär lika gamla (Pfeiffer)? Självklart kommer den vivida, levnadsglade och obotligt kåte Daryl Van Horne (Nicholson) till undsättning och givetvis vänder han upp och ner på kvinnornas liv – och hela byn.

En av byns kvinnor, Felicia, spelas av Veronica Cartwright som förtjänar stående ovationer för sin insats i den här filmen. Hon blir ganska naturligt inte satt i första rummet, inte med den här ensemblen och inte annars heller då hon inte hör till Hollywoods mest fotogeniska men vad gäller acting skills slår hon dom flesta på fingrarna.

Jag har sett Häxorna i Eastwick många många gånger (och en gång som musikal i London med Peter Jöback i en av rollerna) men nu var det några år sedan. Det är med en liten ledsam tår i ögonvrån som jag känner att den inte åldrats så snyggt. Det jag förr tyckte var stor skådespelartalang hos Jack Nicholson känns nu som ocharmigt överspel och det förvånade mig. Fast det är fortfarande en underhållande film även om den inte håller i knappa två timmar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När jag såg den 1987:

När jag såg den 2011:

 

 

 

 

Här finns filmen.

Nu börjar det nya veckotemat: Veckans Sarandon

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Åååååå, det här ska bli roligt! Nu ska jag veckovis gräva ner mig i ännu en av mina favoritskådespelares hela yrkesverksamma liv.

Susan Abigail Sarandon föddes den 4 oktober 1946 men då med efternamnet Tomalin. Hon är den typen av skådis som aldrig är vare sig längst upp på innelistan eller längst ner på utelistan, hon bara ÄR. Många filmer har hon gjort, många av varierande kvalitet dessutom, men den röda tråden är att HON alltid är bra oavsett slutresultatet.

Så säg hej och skaka tass med snygga Susan för hon kommer bli ett stadigt fejs här på tisdagarna framöver och om bara en liten stund kommer film nummer ett. Håll i hatten!

[Två Susan Sarandon-filmrecensioner har redan dykt upp här på bloggen, Solitary man och The Greatest samt en krönika om Thelma och Louise. Klicka på filmtitlarna om du blir nyfiken.]