PALO ALTO

28 juni, 2014

Avslutningsfilmen på Peace & Love Filmfestival var en riktig andra-generationens-filmarbetare-film. Eller tredje generationen också förresten.

Palo Alto är regisserad av Francis Ford Coppolas barnbarn Gia Coppola, huvudrollerna innehas av Eric Roberts dotter (och Julias brorsson) Emma Roberts och Val Kilmers son Jack Kilmer och manus är baserat på en bok av James Franco, son till Spaniens förre diktator Fransisco Franco. Näääää, det sista var ju inte sant men resten är det.

Normalt sett tycker jag det är onödigt att dra in äldre släktingar i  yngre ditons slutresultat men ibland – som här – är det faktiskt relevant. Det känns nämligen som svågerpolitik all the way baby. Det känns som att det är enbart med hjälp av släktingar, vänner och bekanta och efternamnen på dessa som denna film blivit av. Det känns också som att James Franco fick mersmak på småtjejer efter Spring Breakers och att han sålt rättigheterna till sin bok för en garanterad (vuxen) huvudroll. Om det stämmer vet jag såklart inte, men lukten av peddogubbe sticker i näsan. Val Kilmer gör ett litet inhopp som styvpappa till April (Emma Roberts) och han har sett fräschare dagar.

Jag blir inte klok på den här filmen. Å ena sidan har den flera vid första anblicken bra tjejkaraktärer i fokus men varenda tjej framstår till slut som totalblåst och när dom blir kallade bitch reagerar dom inte ens. Killarna å andra sidan är douchebags hela bunten och vi förväntas skratta när hyperidioten Fred (Nat Wolff) drar fram en motorsåg och kapar ett träd bara sådär. Han känner för det, alltså gör han. Det gäller detsamma för bus, för brott, för sex, för behandla kompisar som crap, för att rita snorrar i barnböcker på bibblan, för att kröka och röka på.

Och självklart… *gäspar käkarna ur led*…då filmen är baserad på ett verk av James Franco borde således marijuana stå som första namn på rollistan. Det är ett jävla gräsrökande hela tiden! Jag struntar i om jag blir kallad “kristen höger” nu (igen) men det är precis lika tröttsamt att se folk röka weed hela filmer igenom som när folk dricker öl eller sprit, mängden har liksom inget filmiskt värde i sig. Jag fattade redan efter tio minuter att det här är (ännu) en väldigt drogliberal film, det blir inte tydligare för att rökat dras fram i varenda scen och att alla tonåringar och alla vuxna röker på.

Bortsett från ovan nämnda irritationsmoment, bortsett från James Francos uppenbarelse, bortsett från att fotbollstjejerna har tofsar som är knutna med vita  SIDEN-FUCKING-BAND (!!!???!!!) och bortsett från Nat Wolffs fruktansvärda rollfigur så tycker jag filmen är okej. Emma Roberts skötte sig, Jack Kilmer “går genom rutan” och filmen flöt på. Det är ingen stark trea jag delar ut men ändock en trea, Godkänt men inte mycket mer än så.

Såhär tyckte min 15-åriga gästbloggare M om filmen:

Filmen började direkt efter prisutdelningen och Erik Lundqvist vann priset som Bästa skådespelare, han var Tom Knutsson i superfilmen Hemma. Jag kallar honom Kung Erik. Mamma tyckte jag skulle gå ut och prata med honom men det kändes pinsamt. Han är alldeles för cool, jag skulle inte veta vad jag ska säga. Han höll sitt tal på engelska också, det var bra gjort.

Palo Alto känns som en “tråkig söndagsfilm”, en film som funkar att se när man inte har nåt annat att göra. Det är en medelfilm, jag hade inga förväntningar heller så jag är inte besviken. Den var helt okej. Emma Roberts passade bra i huvudrollen, hon har ett bra utseende för att spela skygg och lite ensam tonårsflicka. Han som spelade Teddy var faktiskt också bra. Han såg ut som en helt vanlig kille, han såg snäll ut, agerade snällt men gjorde ändå lite fel saker. Mamma frågade mig om jag tänkte på att dom rökte weed hela tiden men det gjorde jag inte, jag tänkte inte på det alltså.

The Nerd Bird-Cecilia såg filmen samtidigt, såhär tyckte hon om den.

{ 12 comments… read them below or add one }

Cecilia juni 28, 2014 kl. 20:42

Svågerpolitik. Där sa du nåt. Jag läste lite om Gia Coppola och enligt henne gjorde hon filmen “utan hjälp av sin familj”, men hennes andra filmprojekt någonsin (en kortfilm) innefattade Kirsten Dunst och Jason Schwartzman, så även om just den här filmen kanske inte serverades på silverfat så har iaf karriärsmöjligheterna det. Och det kan ibland stjälpa snarare än hjälpa. Sen verkar ärligt talat inte grundmanuset av Franco så lovande heller, det jag har läst om det iaf.

Svara

Fiffi juni 28, 2014 kl. 20:46

Cecilia:
Fast det där är ju larv, vadå “utan hjälp av sin familj”, det kan hon försöka lura i nån annan. Hon behöver bara säga sitt namn så öppnas dörrar som aldrig hade öppnats per automatik för nån som kommer från en familj av bilmekaniker eller tandtekniker. Sen kanske familjen inte hjälpt till ekonomiskt eller på andra sätt men det går inte att blunda för att filmen blir intressant mycket pga dessa filmmänniskor med “rätt” efternamn.

Svara

Cecilia juni 28, 2014 kl. 21:05

He he 🙂 Ja men visst är det så! Och vad jag menade med att det kan “stjälpa snarare än hjälpa” var alltså att resultatet (Palo Alto) blev dåligt. Gia Coppola hade kanske haft nytta av att öva lite mer innan hon gav sig på långfilm. Men så fort Hollywood hör “Coppola” så kommer de springande och hoppas på ännu en guldkalv…

Svara

Fiffi juni 28, 2014 kl. 22:01

Cecilia:
Och när människor-med-typ-Coppola-efternamn gör nåt bra så blir dom tokhyllade (som Sofia med Lost in translation) och när tokhyllade människor-med-typ-Coppola-efternamn gör nåt inte-så-värstans-bra (typ allt Sofia gjort efter Lost in translation) så får dom fortsätta göra film ändå. Så Gia Coppola kommer regissera många fler filmer framöver, om detta är jag säker. Och tänker man så är det bättre att hon inte gör sin bästa film först (som Sofia) utan blir bättre och bättre ju fler filmer hon gör.

Hux flux blev Palo Alto alldeles lagom bra.

Svara

Carl juni 30, 2014 kl. 09:06

Är Virgin Suicides bättre än Lost in Translation? Kontroversiellt.

Naturligtvis får en Coppola chanser som andra inte får, men från Gias perspektiv är det säkert stort att inte ha någon släkting som producent eller direkt rådgivare. Hon kunde ju lätt bli curlad in i filmbranschen istället för att bara själv kliva igenom de dörrar som står på glänt för henne. Genom att växa upp på filminspelningar så har hon säkerligen också unik kompetens på området.

Svara

Fiffi juni 30, 2014 kl. 15:12

Carl:
Nej, jag tycker inte Virgin Suicides är bättre och ja, jag vet att hon gjorde VS före Lost in translation, jag menade nog mer att hon inte har lyckats upprätthålla samma standard efter LiT. Flumdrutt-Fiffi, men ja, du fattar säkert 🙂

Hon blir kanske inte curlad av släkten med gissningsvis automatcurlad av filmbranschen 😉

Svara

Carl juni 30, 2014 kl. 09:11

Till kändisbarn kan även Emma Gretzky läggas.

Det hade varit kul om James Franco var släkt med Jesus Franco. Det skulle förklara mycket.

Svara

Fiffi juni 30, 2014 kl. 15:01

Carl:
Emma Gretzky, ja absolut, även om hennes pappa kanske inte har direkt med filmbranschen att göra 😉

Jesus Franco, vem är det? Låter spännande.

Svara

Carl juni 30, 2014 kl. 15:27

Emma Gretzkys mamma Janet Jones är dock också med i Palo Alto. Och Gretzky borde vara dörröppnande namn i Los Angeles.

Spanske exploitation-kungen Jesus Franco verkar vara en favorit hos From Beyond.

Svara

Fiffi juni 30, 2014 kl. 15:52

Carl:
Tack för all info, du är som en levande filmisk Se&Hör-tidning och det är en komplimang. 🙂

PS. Det närmar sig orange klädsel på filmspanarträffen – med stormsteg. 😉 DS

Svara

Sofia juli 1, 2014 kl. 09:49

Franco (Jesus alltså) står ju bla bakom filmen vars titel många brukar känna igen även om man aldrig hört talas om regissören: Vampyros Lesbos

Svara

Carl juli 1, 2014 kl. 10:47

Bättre titel än film. Oavsett vad man tycker om titeln.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: