POINT BREAK

14 januari, 2014

Jag gav mig tusan på att testa filmmaratonet #24hfilm som Plox startade i höstas. Att se film oavbrutet i ett dygn alltså. Fripps filmrevyer-Henke hakade på och tillsammans gick vi in med hundraprocentigt engagemang i projektet, fullt kittade med allsköns mer-eller-mindre matnyttiga hjälpmedel för att hålla oss vakna och en GIGANTISK HÖG med film att välja bland.

När vi gick igenom filmerna utstötte vi båda nån form av otvunget gutturalt jubel-läte när Point Break visade sig. Det är en film jag minns som bra med en stencool surfardudig Patrick Swayze och en Keanu Reeves med sedvanligt guldbruna ögon. Jag minns också att det snackades om att det var en – meeeeeeeh hallååååååååå – TJEJ som regisserat filmen, vilket 1991 var ap-konsigt. Det var ju en ACTIONfilm.

Men vilket härligt återseende det var! Tänk att se en 39-årig fräsch, solbränd, vältränad Patrick Swayze med solslingat långt hår, så långt ifrån den magra och svårt sjuka Swayze som kablades ut på bilder i många år innan han 2009 fick somna in i sviterna av cancer. Och Keanu Reeves som 1991 var ljusår ifrån sina personliga tragedier och karriärsmässiga höjdpunker som Matrix och….Matrix. Vad är det med honom som gör att han kunnat försörja sig som skådespelare i alla dessa år? Jag retar mig inte på honom men ser och förstår att han är ett under av träighet med minimal utstrålning. Alltså m-i-n-i-m-a-l.

Henke hade sett filmen ungefär lika få gånger som jag (dvs en eller max två) men till skillnad från mig så mindes han det mesta av handlingen. Det gjorde inte jag. Jag mindes “Point Break-känslan”, jag mindes vågorna, vinden, frihetskänslan, lukten av saltvatten, imponerade jättevågor och men in tights. Det härliga är att den känslan känns fortfarande. Filmen har knappt åldrats alls.

Jag blir alldeles flumdruttig. Jag blir härligt lugn till sinnes trots den ibland spännande handlingen och trots otroligt snyggt filmade fallskärmshopparscener.

Nittiotalet var verkligen ett grymt årtionde i filmhistorien!

Här kan du läsa Henkes recension av filmen.

{ 10 comments… read them below or add one }

Henke januari 14, 2014 kl. 11:29

Håller helt med om all. En perfekt film för #24hfilm!

Svara

Fiffi januari 14, 2014 kl. 21:08

Henke:
Ja det var den. Egentligen skulle man ge filmen två betyg, ett vanligt och ett betyg för hur bra den passar i ett filmmaraton.

Svara

Steffo januari 14, 2014 kl. 15:25

En sann 90-talsklassiker är vad det är! 🙂

Svara

Fiffi januari 14, 2014 kl. 21:08

Steffo:
Helt klart 🙂

Svara

Plox januari 14, 2014 kl. 21:11

Bra jobbat! Ledsen att jag inte kunde vara en större pådrivare i stundens hetta. Men ni lyckades ju strålande helt på egen hand.

Med min nuvarande mellan-två-jobb-dygnsrytm så ligger #24hfilm hela tiden där som en räddningsplanka. Så inte omöjligt att jag kommer att gå på det ganska snart igen.

Point Break är sannerligen en filmpärla värld namnet. En film som har allt! +++++ i min bok.

Svara

Fiffi januari 14, 2014 kl. 21:47

Plox:
Måste ju bara säga tack för initiativet, för att du startade det här knasiga filmmaratonet. Och ja, vi lyckades bra men inte ända fram. Men nån gång ska det nog funka med 24 HELA timmar. Jag ser detta som uppvärmning 😉

Svara

Sofia januari 15, 2014 kl. 06:20

Härlig film på alla sätt och vis. Men du har rätt, någon gång skulle man vilja läsa en ordentlig utredning av filmmiraklet som är Keanu. Han måste ha lika mycket skit på folk som J. Edgar Hoover, annars är hans jobbsituation oförklarlig…

Svara

Fiffi januari 15, 2014 kl. 14:34

Sofia:
Precis, en utredning skulle man vilja ha. Skriven av en myndighet på välformulerad korrekt och torr byråkratengelska. Eller svenska. 😉

Svara

Sofia januari 15, 2014 kl. 17:16

Om nån ger mig pengar så ställer jag upp, finner ett pervers nöje i byråkratspråk 😉

Svara

Fiffi januari 15, 2014 kl. 22:52

Sofia:
Vi kanske kan skramla bland öldrickarna i Gamla Stan? 😉

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: