ROSENS NAMN

Det finns vissa filmer som jag bara behöver se ett par sekunder av för att dels pricka namnet på dels hamna i rätt stämning. Rosens namn är en av dessa filmer.

Jean-Jacques Annaud har med den här filmen gjort ett riktigt mästerverk av en bok som är detsamma, vilket många regissörer både före och efter honom misslyckats med.

Historien om William av Baskerville (Sean Connery) och hans unge förljeslagare Adso (Christian Slater) är på nåt sätt helt tidslös. Dom kommer ridande till ett kloster i bergen där en av munkarna dött på ett kanske inte helt naturligt sätt.

William är intelligent, han använder sin analyserande hjärna och följer ledtrådarna inte dit ledtrådarna själva vill utan där dom kom ifrån. Likt en Miss Marple i munkklädsel försöker han lösa det mystiska pusslet innan fler munkar dör, men han hinner inte, fler munkar hittas mördade och abboten kallar dit inkvisitionen vars representant Bernardo Gui (F. Murray Abraham) lägger skulden på en ung, vacker och fattig flicka som Adso förälskat sig i.

Med rätt massmedial upprepning skulle Rosens namn helt klart kunna bli en ny Ivanhoe eller Röda nejlikan för nyårshelgens TV-tablå för det här är högkvalitativ film, det är konst, underhållande konst. Sean Connery som nu hunnit bli 80 år och förmodligen gjort sin sista film är här i sitt absoluta esse och Christian Slater som spelade Adso tre år innan han enligt mig slog igenom i Häxor läxor och dödliga lektioner är här inte bara en ljushyad pojkspoling, han är en högpresterande pojkspoling.

Rosens namn är en film att se om du inte sett den och en film att se om om du redan är invigd.

8 svar på ”ROSENS NAMN”

  1. Här är vi helt överens Fiffi. En lite bortglömd pärla till film. har inte läst boken men jag nöjer mig nog med filmen.

  2. Jättebra Munkdeckare! Är lite förvånad att de inte slängde ihop nån sjaskig uppföljare i ett nunne kloster.

  3. filmitch:
    Jag läste boken först och blev inte det minsta besviken på filmen så ja, du kan lugnt strunta i boken ;D

  4. Den här är riktigt fin! och de har lyckats ta precis det rätta från Eco som har en unik förmåga att skriva fruktansvärt pratiga böcker…

  5. Beror på vem du frågar, men inte enligt mig i alla fall. Jag lyckades inte ens avsluta Foucaults pendel trots att den innhöll en massa konspirationsgodis…

  6. Mittåt, jag lyckades skriva ytterligare en kommentar utan att tacka för referensen — oförlåtligt. Tack! 😀

Lämna ett svar till Joel Burman Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.