SAW III

21 mars, 2014

GOSSE! Det här är inget för kräsmagade!

Det kändes som att Saw började i enkel skala med visserligen ögonbrynshöjande äckliga scener men kanske inte så många. I Saw 2 la racerbilen i tvåan och gasade på som tusan för att komma upp i fart. Mer blod, mer gore, mer slaffs. Men i tredje filmen är det som att bilen tagit sig från tättbebyggt område och kör rätt upp på motorvägen. Det tjuter i växellådan och tredje växeln hoppas över, det blir fyran direkt.

Det är väldigt mycket närbilder på sargade kroppsdelar, väldigt mycket blod, väldigt mycket frätande/sprickande/töjande/söndertrasande och jag vet att Saw III har jämförts med Hostel just i tortyrporrhänseende och jag kan förstå jämförelsen även om jag personligen tycker att Hostel bjussar på en oöverträffad vidrig stämning, något egentligen samtliga Saw-filmer utom den första saknar.

Jigsaw lever även om det är knappt och den leksugne cancerpatienten kidnappar läkaren Lynn för att hålla honom vid liv. I Amanda (Shawnee Smith) har Jigsaw en högst kompetent lärling,  å ena sidan är hon minst lika rubbad i skallen som Jigsaw själv, å andra sidan skiner skymten av ett samvete igenom. Amanda lyckas få Lynn att utföra en hjärnoperation på Jigsaw och det är nåt som verkligen gör sig på rörlig bild i en film som denna. Samtidigt är en pappa vid namn Jeff ute på minerad mark när han får chans att hämnas sin sons död på sedvanliga mer eller mindre dödliga Saw-uppdrag. Oftast mer.

Jag mindes denna tredje film som sämre än tvåan men vid en omtitt känner jag att dom nog får byta plats. Båda filmerna landar på samma betyg men det är inte bara i helvetet det finns grader, det gäller även betyg 3.

Originaltitel: Saw III

Produktionsår: 2006

Regissör: Darren Lynn Bousman

Manus: Leigh Whannell och James Wan (samma som första Saw)

Budget: Ca 10 miljoner dollar

Bodycount: 9 döda

Mest kreativa scen: Tjejen som får huden avsliten. Svårt att inte känna svedan…

.

 

 

.

{ 2 comments… read them below or add one }

filmitch mars 21, 2014 kl. 22:46

Gillar denna mer än tvåan. Dels är fällorna lite mer kreativa (ouch!) och jag känner mer för huvudpersonerna pappan & läkaren dvs man bryr sig åtminstone lite över hur det går för dem.

Svara

Fiffi mars 21, 2014 kl. 23:42

filmitch:
Jamenvisst, den är inte så pjåkig och definitivt inte så pjåkig för att vara en trea. Kanske beror det på att det är samma manusförfattare som till första filmen? Det finns lite mer “kärlek” bakom.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: