Jim Arnaud (Jim Cummings) har haft bättre perioder i livet än dom här månaderna vi får följa honom i filmen Thunder Road. Hans älskade mamma har precis gått bort, han har separerat från sin fru, hamnar i vårdnadstvist om dottern och nej, det är inte nog, det händer mer skit men jag ska inte avslöja allt här.
Thunder Road är en låt av och med Bruce Springsteen, första spåret på skivan Born to run och det är just därför filmen heter som den gör. Thunder Road var nämligen Jims mammas favoritlåt och låten han övat in och ska uppträda med på begravningen i filmens början. Den scenen sätter verkligen tonen i hela filmen och den gör det jättebra. Långa scener utan klipp där Jims känslouttryck kan skifta kraftigt och det är bara att sitta ner i båten och hänga med.
Hela den här filmen är Jim Cummings bebis och det är en stabil sådan måste jag säga. Välskrivet manus, handfast regi, fint skådespeleri. Jag har förstått att det här är en film som knockat vissa sådär totalt ända in i hjärteroten men där hamnar inte jag. Jag tycker den är sevärd och bra och där sätter jag punkt.
Filmen visas på Stockholm filmfestival två gånger till. Idag och den 11/11.