TOMB RAIDER

27 juni, 2018

För fem år sedan skrev jag ett inlägg om Kvinnlighet här på bloggen och då främst om kvinnlighet på film. Jag kunde då inte undgå att skriva några rader om den förra Lara Croft på film, Angelina Jolie.

Att springa och hoppa över stock och sten, hustak och gränder i jakten på bad guys iklädd denna BH-lösa outfit skulle för varje verklig kvinna med liknande kroppsform innebära att hon slog ut framtänderna på sig själv av bröstgunget. Angelina Jolie gör inte det. Ingen actionbrud gör det. Actionbrudar på film har kroppar som inte finns. Dom är vrålstarka i muskler som inte syns. Dom är vrålsmarta men tillåter sig bete sig som våp om situationen så kräver. Dom är aldrig hungriga, blir sällan lortiga bara blöta och blir dom blöta så är det bara på överkroppen och när dom har linne. Det vita.”

Kanske var det denna känsla inför actionbrudar som gjorde att jag ändå var rätt pepp på att se Alicia Vikander som Lara Croft i 2018-års version av Tomb Raider. Det är verkligen inte mycket av Angelina Jolie i henne och detta menar jag som något positivt. Alla dom uppenbara träningstimmarna till trots så känns Vikander ändå som en “vanlig tjej” och jag tycker det är ett stort plus för filmen. Årets version av Lara Croft är en kvinna som yngre tjejer skulle kunna ha som verklig “idol”, Jolies version blev mer av en…ja, jag säger ordet nu….runkdocka.

Den norske Vågen-regissören Roar Uthaug blev den som fick ta tag i Tomb Raider den här gången och jag tycker han gör det han kan med ett manus som har väldigt mycket övrigt att önska och en dito scenografi. Det här är en film som känns som den är gjord till 50% i en dator och till 50% av plast. Kanske inte så bra som helhet kan jag tycka. Däremot tycker jag att Alicia Vikander ger filmen en tyngd i sitt sätt att spela Lara som filmen mår bra av. Jag tror på henne, jag köper att hon kan hantera en pilbåge och sparka på bus och hoppa så sjukt jävla långt utan att slå ihjäl sig. På det sättet blir hon en mänskligare variant av en TV-spels-figur, alltså tvärtom mot hur jag upplevde Angelina Jolie i samma roll.

Jag hade inte jättetråkigt när jag såg filmen men jag brydde mig liksom aldrig om något. Det är en saga, en TV-spelssaga och sådana har jag svårt att investera mitt känsloliv i. Betygsmässigt är filmen närmare en trea än en etta, den är på nåt sätt okej men jag vill helst inte se om den igen. Ytlig underhållning för stunden alltså. Mycket ytlig. Men jag slutar aldrig fascineras över Alicia Vikander och hur jävla begåvad hon är på det hon gör.

30 juli släpps filmen på Blu-ray och DVD. 

Betyg på filmen:

Betyg på Alicia Vikander:

{ 1 comment… read it below or add one }

filmitch juli 14, 2018 kl. 11:58

Helt ok film gillade den avsevärt bättre än än föregångarna och Wikander var bra. Underhållning för stunden som man säger.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: