Tre om en: SPORTFILMER

8 mars, 2014

WE ARE MARSHALL (2006)

1970 kraschade ett flygplan med ett hela Marshall University Football Team ombord. 37 lagmedlemmar, tränare och anhöriga dog. Otroligt läskigt, otroligt sorgligt och vilket jobb bara att bygga upp laget igen, jag blir trött bara av att tänka på det. Och ledsen.

Skolans rektor (David Straithairn) lägger ner ett jättejobb på att hitta en ny coach men alla säger nej och till slut har han ringt alla namn på listan. Men som av en händelse eller bra slump får han kontakt med Jack Lengyel (Matthew McConaughey), en charmigt egensinnig man med till synes obegränsad mängd energi i kroppen. Jack vill inget hellre än att ta sig an uppgiften och han packar ihop familjen och flyttar till staden (Huntington? Hette den det?).

Det här är superamerikanskt, det är flaggviftande, det är trummor och cymbaler och stråkar och det är en fanatisk laganda som i en viss demonstrationsscen blir nästan för mycket även för mig. Men nånstans håller sig filmen på den schyssta sidan, det ÄR ju en ofattbar tragedi, det ÄR ledsamt, historien berör mig men kanske inte så mycket som jag trodde den skulle göra.

Matthew McConaughey är sig lik men ändå inte, jag antar att nån del i ansiktet är omgjort för att han ska bli så lik verklighetens Jack Lengyel som möjligt. Men han är bra – såklart – och Matthew Fox passar fint i keps.

Vill du få fler tips på filmer om amerikansk fotboll, läs Henkes lista här eller om du vill läsa en längre recension av denna film så skriver Henke om den idag. Här.

 

 

 

COOL RUNNINGS (1993)

Det är en charmig liten film det här, att den är halvgalen och till stora delar sann gör inte saken sämre. Konstigare saker har väl skett än att några snubbar på Jamaica drömmer om att tävla i OS och när drömmarna om sommar-OS grusas bestämmer dom sig för att starta ett boblag och ställa upp i vinter-OS i Calgary 1988 istället. Javadåliksom? Kom igen, allt är möjligt, bollen är rund, matchen är nittio minuter och man behöver inte alls öva på is för att åka bob. Det räcker väl med en….lådbil?

Jag mindes Cool Runnings som en solklar fyra från när jag såg den senast (=länge sedan). Nu såg jag om den och tycker fortfarande det är en fyra MEN det är en irriterande fyra. DESSA JÄVLA OLJEFAT! Måste det spelas västindiska oljefat genom hela filmen? Genom HELA filmen? Är det Disney som lagt sig i här, att det måste kännas som en tokrolig familjefilm från början till slut och att det där klinketiklånket på nåt sätt skulle förhöja skrattstämningen, få oss att ännu mer förstå det tooookiga i att fyra svarta killar som inte är vana vid en medeltemperatur under 25 grader plötsligt ska till Kanada och frysa?

Äsch. Filmen behöver inte det där. Filmen är bra ändå. Och kanske kan dom göra en remake nu efter att Jamaica var med i OS i Sotji – fast denna gång i tvåmansbob.

 

 

 

9 MAN OCH EN FLICKA (TAKE ME OUT TO THE BALL GAME, 1949)

Baseballaget The Wolves ärvs av en tjomme vid namn K.C Higgins. Spelarna är skeptiska såklart, förändringar är väl aldrig kul? Jag menar, dom tänker hur ska det bli, vad är det där för rikissnubbe som hux flux ska börja bestämma och ha sig?

För det första så är det ingen snubbe som är lagets nya överhuvud, K.C Higgins är en kvinna. För det andra vet hon mer om baseball än alla dom manliga spelarna tillsammans. För det tredje är hon skitsnygg.

Jag säger det på en gång, jag tycker det här är en alldeles underbar film. När jag ser den känns det i kroppen som att jag tagit en C-vitaminbrustablett i frisbeestorlek, lagt den i en halvliter iskallt vatten och dricker upp alltihop i ett svep. Hur kan man tycka så om en baseballmusikal från 1949 kanske nån undrar? Hur kan man inte tycka så om en baseballmusikal från 1949 säger jag. Frank Sinatra och Gene Kelly är som Piff och Puff med sina polkagrisrandiga kostymer, sitt glada dansande och steppande och alla pratar jättefort och på gränsen till hysteriskt engagerande och Esther Williams är stencool som lagledaren som ingen av grabbarna kan sätta sig på.

Det är en väldigt befriande icke-homofobisk känsla i laget. Jag kan inte låta bli att tänka om The Wolves istället var AIK, Real Madrid, Manchester United, PSG eller nåt annat nu existerande fotbollslag. Tänk att få se Cristiano Ronaldo spexa loss som Gene Kelly eller Wayne Rooney som Frank Sinatra. Jag har svårt att tänka mig att taket skulle vara tillnärmelsevis lika högt i nutida existerande lag (och ja, jag vet att filmen är en påhittad historia men man får väl fantisera lite?).

Hur som helst, alla som gillar musikaler borde se den här filmen. Alla som inte gillar men ändå står ut med musikaler borde se den här filmen. Alla som inte gillar musikaler men ändå vill bli glada på ett annorlunda sätt bör se filmen. Och ja, Ester Williams badar litegrann – OCH sjunger samtidigt!

{ 9 comments… read them below or add one }

Henke mars 8, 2014 kl. 10:55

Det verkar som att du fått bra utdelning på dessa tre filmer i alla fall, en trea, en fyra och en femma!

Men hur kom det sig att du såg den gamla musikalen? Jag bli lite småsugen på den!

Jag gillade We are Marshall mycket mer vid denna tittning men jag vet inte riktigt varför. Det är några små detaljer som jag verkligen gillade denna gång och jag missade kanske dem vid första titten. Men jag tror inte att MM var omgjord. Han var väldigt lik sig själv såvitt jag kan bedöma.

Svara

Fiffi mars 9, 2014 kl. 17:43

Henke:
Jomenvisst, inte pjåkigt alls med tre filmer med ett medelbetyg på 4.
Den gamla musikalen har jag sett massvis med gånger förut men nu fick jag chans att se om den för första gången på många år och den är bara för härlig 🙂

Är det inte nåt med MM´s näsa som är omgjort för filmen?

Svara

Sofia mars 8, 2014 kl. 12:28

Mja, jag hade lite svårt att svälja We Are Marshall men så är jag ingen lika stor fan av am. fotboll som tex Henke. Men när både du och Jessica (visst var det hon som propagerade för den inom sporttemat?) propagerar för Take Me Out To the Ballgame måste jag ju nästan försöka få tag på den. Låter ljuvlig!

http://bilderord.wordpress.com/2010/12/27/we-are-marshall-2006/

Svara

Fiffi mars 9, 2014 kl. 17:44

Sofia:
Det var jag som skrev om baseballmusikalen på sporttemat, jag hade bara inte recenserat den här på bloggen förut. Den ÄR ljuvlig. 😀

Svara

Sofia mars 10, 2014 kl. 06:37

Aha, då var det kanske Jessica som tyckte att den verkade bra? Nåvälan, ljuvliga musikaler måste man ju försöka snoka rätt på.

Svara

Fiffi mars 10, 2014 kl. 08:45

Sofia:
Jag kanske kan lösa det till på lördag annars.

Svara

Henke mars 10, 2014 kl. 09:06

Meeeee toooooo!

Svara

Fiffi mars 10, 2014 kl. 09:49

Henke:
I fix 🙂

Svara

Sofia mars 10, 2014 kl. 18:01

Oh, yes please kind madam! 🙂

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: