Veckans Aaron: Den Svarta Dahlian

James Ellroy är en författare som enligt mina egna fördomar mest lockar manliga läsare. Lite som Charles Bukowski. Det är hårdkokt, det är män som är välklädda och hypermanliga, det är kvinnor som är uppklädda och superkvinnliga och det är väldigt mycket tankar men inte så mycket stora ord och känslostormar.

Huvudrollen i Den svarta dahlian innehas av Dwight ”Bucky” Bleichert, spelad av Josh Harnett som väl passar in i Ellroy-mallen med sin likgiltiga men oklanderliga uppenbarelse. Han är en av dom poliser som utreder det brutala mordet på Elisabeth Short (Mia Kirshner), den andra är Leland ”Lee” Blanchard i Aaron Eckharts skepnad.

Scarlett Johansson är femme fatale ut i fingerspetsarna som Blanchards ”flickvän” (det är en relation som för mig som inte läst boken är MYCKET underlig) och Hilary Swank är filmens brunetta motsvarighet men jag har så outsägligt svårt att se henne som ”snygg kvinna”. För mig ser hon mest ut som en talesman för transpersoner och det är definitivt inte det regissören Brian de Palma menat med att casta henne.

Det som gör filmen extra intressant är vetskapen om att mordet på skådespelerskan Elizabeth Short är ett autentiskt – och fortfarande olöst – mordfall. Det som sen lägger sordin på åtminstone min intresseklubb är att filmen är så snygg att den blir tråkig. Tänk dig att gå på dejt med en lobotomerad fotomodell. Jättehäftigt hela förrätten igenom, asballt att kolla in dom perfekta dragen, den oblekta men ändå kritvita tandraden, den utsökta näsan, ögonfransarna. När varmrätten kommer in försöker du febrilt hitta beviset av ett mjäll på kragen, nåt översminkat ärr, en finne (eller pormask, vad som helst) som verkar vilja gro på fel ställe och till desserten vill du bara skrika ”Berätta nåt av värde, ge mig nåt att bita i, säg nåt kul för helvete!

Precis så känner jag med den här filmen. Jag vill skaka om den, jag vill få dom sista bitarna att falla på plats, jag vill liksom krysta fram kärnan av filmen, den som jag tycker Brian de Palma lattjar bort i all den beige-grå färgskalan som han så ypperligt behärskar men som ääääär så trist i längden.

Ingen av skådisarna klampar helt i klaveret men ingen håller heller bruklig hög standard. Josh Harnett har jag aldrig några direkta förväntningar på och blir således varken glad eller besviken men resten av gänget gör det dom ska och bristerna kan jag inte skylla dom på, snarare är det ett manus som saknar både själ, hjärta, finess och godkänt slut.

10 svar på ”Veckans Aaron: Den Svarta Dahlian”

  1. Oj, men det blev ändå en trea till slut, det trodde jag inte när jag läste din text. Själv såg jag fram emot denna ganska rejält innan den hade premiär. Jag menar film-noir och Brian De Palma kunde bli hur bra som helst. Och som du säger är det ytliga väldigt fint, men innehållet saknas för att det ska kunna bli bra.

    Håller med om att Hilary Swank inte direkt passar som snygging, tänker alltid på Matt Damon som hon är väldigt lik 😉 Eller han är lik henne iofs…

    Så här skrev jag om The Black Dahlia som fick +2/5 av mig.

  2. Joooo, Noir har helt rätt — i vissa lägen än Swank och Damon som tvillingar! Så hennes femme fatale funkade inte så där jätte bra för mig heller. Tycker ändå att du var snäll med en trea, för min del funkade den här filmen inte alls. Noterar att du inte säger så mycket om Aarons insats, tyckte du han var lika blek som jag tyckte?

    Och just for the record, jag tycker James Ellroy är riktigt underhållande. Någon som gett upphov till L.A. Confidential kan inte göra fel 🙂

    1. Sofia:
      Jag tycker, precis som du, att Aaron var på tok för blek för sitt eget bästa här och jag förstod som sagt inte hans relation med Scarlett alls. Han blev liksom bara knepig, fast beige och tråkig också liksom. Nä, jag svamlar här nu, men jag blir inte klok på det.

      Och min betygstrea är inte speciellt stark 😉

  3. Det finns långsamma filmer och så finns det Den svarta Dahlian. Tycker du är lite snäll med betyget, men det är som det är. Kanske påverkade besvikelsen mitt omdöme lite väl mycket.

    Swank och Damon? Varför har jag aldrig tänkt på det? Klockren!

    1. Pladd:
      Självklart påverkade mina obefintliga förväntningar OCH att jag inte läst boken innan OCH att det är ett gäng skådisar med i filmen som jag normalt sett inte tycker hör till den högre klassen betyget.Så är det ju. Hade jag känt besvikelse det allra minsta hade betyget blivit lägre. Nu blev det bara ett medelmåttigt ”jaha”,

  4. Det här projektet var dömt att misslyckas den sekund det hamnade i Brian De Palmas knä, en riktigt sunkig regissör. Ellroy är däremot en av mina favoritförfattare och har nog läst det mesta av honom. Boken Svarta dahlian hör till mina favoriter.

Lämna ett svar till filmitch Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.