Veckans klassiker: SNÖVIT OCH DE SJU DVÄRGARNA

Precis som att den där kvinnan i reklamfilmen inte bara är tandläkare utan mamma också så är Snövit så mycket med än den där dansande kjolfladdraren på julafton.

Långfilmen Snövit och de sju dvärgarna gjordes redan 1937 och det är en svindlande tanke. 1937, det var på Stalin, Hitler och Mussolinis tid. Jättelänge sen, nästan så länge sen så det är svårt att tro att det fanns blyertspennor. Men det gjorde det ju. Det fanns massor med blyertspennor då och det bevisar den här filmen mer än väl. Så fruktansvärt välgjort, det här är tecknad film när den är som allra allra bäst.

När jag såg filmen som helhet första gången var jag vuxen och det var på bio. I en av cigarrlådesalongerna på gamla Rigoletto satt jag tillsammans med tre andra och bevittnade denna klassiker och jag skrattade så jag trodde jag skulle dö! Dom musikaliska delarna av filmen fungerar som lustgas om man är på det humöret. Känslan, vibratot när Snövit sjunger, det gick inte att hålla sig för skratt. Nu har jag sett filmen ett par gånger till och skrattar inte längre, inte så högt i alla fall. Jag tycker det är fint liksom. Högtravande men fint.

Filmen är som ett plåster för själen. Dvärgarna är ju både glada och buttra och tokiga och sömniga och med den där lille Toker som grädde på moset, han som jag kallade farmor när jag var liten för att dom var så lika. Historien är kanske inte jättespännande eller supergripande men den funkar. Elaka styvmammor och fagra tjejer i gula kjolar brukar funka på film.

13 svar på ”Veckans klassiker: SNÖVIT OCH DE SJU DVÄRGARNA”

    1. Sofia:
      Den är ju det! Makalöst bra!
      Jag var på en utställning i Los Angeles en gång där dom visade en hel drös av originalteckningarna till filmen och jag stod bara och gapade. Det FANNS pennor! 🙂

  1. Minns när jag och en kompis skulle gå på bio, vi fick välja en film som var för 11 år och under om jag minns rätt. Vi kollade i DN och hittade en Kalle Anka film, en sån med massa kortfilmer. Det skulle bli så kul! Så när vi kom till biografen och skulle köpa två Kalle Anka biljetter så fick vi en väldigt förvånad blick, och ett rätt bryskt svar.
    – Kalle? Nä, Hacke Hackspett menar ni väl!?
    Jag och min kompis tittade på varandra och tyckte att det inte alls lät lika roligt, faktiskt riktigt trist! Vi ville verkligen se Kalle. Men det kändes som vi inte hade några andra val, så det fick bli Hacke. När filmen väl sattes igång, så var det Snövit! Vi skrattade bort några minuter där i början…

    Minns att vi tyckte den var bra, men att det kändes larvigt på nått sätt att gilla den och att ha sett den på bio. Vi var ju så coola 😉 Sen var ju Kalle så mycket häftigare…

    Men idag kan man ju vara lite stolt att man sett den första tecknade långfilmen på bio:-)

    1. Torso:
      Ååå, Hacke Hackspett, min gamla Gomorgon Sverige-kompis 😉

      Det är klart att du ska vara stolt över att du sett den på bio. Det enda som slår det är om du hade sett den på premiären 1937 😉

  2. Tyvärr kan inte jag stoltsera med att ha sett den på bio. Men du måste ha sett den på något specialvisning eller något slag? Däremot kan jag säga att den var viktig i den VHS-inflation av tecknade Disney-filmer som vi som växte upp på 90-talet fick vara med om, trots att den kom så tidigt som 1937.

    1. dan:
      Jag såg den nångång i slutet på 90-talet tror jag. Minns att den gick upp på bio igen då. så jag såg den inte när jag var liten.

  3. Jag har sett det mesta i Disney-väg under min uppväxt, men Snövit var aldrig någon av mina återkommande favoriter. Jag minns faktiskt mest den delen av film som återkommer varje jul och det andra kan lika gärna vara vaga minnen som min drömska fantasi.

    Men jag håller med om att filmen är väldigt fint animerad och jag har inget emot att återvända till filmen för att friska upp minnet (eller de drömska fantasierna) igen!

  4. Snövit är en charmig film som jag också ger en 4:a. Men jag såg nån i komentarena nämana att det var den första täknade filmen någonsin men det är det ju faktsikt inte utan det är El Apostol från 1917.
    Jaså du skrattar åt vibratot. Själv är det jag tycker är mest kommiskt när snövit ser en stol och skrker. Åhh en liten stol! Vet inte varför dock…

  5. Får väl rätta mig själv och säga att det var den första engelskspråkiga färglagda teckande filmen någonsion.

  6. Har sett de flesta av disneys tecknade filmer, åtminstone fram till Atlantis. De tidigare filmerna är otroligt snygga men kan kännas lite stela, kanske ingen favorit men hittintills den bästa filmen om Snövit.
    Vibratot är finfint mer sådant i musikaler.

    1. filmitch:
      Den hittills bästa filmen om Snövit, DÄR sa du nåt! Såg Snow white and the huntsmen härom dagen. Herregud säger jag bara.

Lämna ett svar till Fiffi Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.