Veckans Sarandon: YOU DON´T KNOW JACK

31 januari, 2012

Vem var han egentligen, “Doktor Död”, Jack Kevorkian?

Jag kan inte säga att jag var påläst om honom och insatt i hans handlingar men jag har läst tidningarna och sett rubrikerna. Jack Kevorkian var läkaren som stenhårt trodde på och kämpade för rätten till dödshjälp.

Mellan 1999 och 2007 satt han i fängelse för mord då han själv injicerat en patient med dödligt gift men alla dom andra 130 svårt sjuka som han hjälpte att dö var han “bara” självmordsassistent till. Han byggde maskiner som i varje enskilt fall fungerade som ett hjälpmedel så att patienten själv kunde välja om och när det var dags att dö och det var patienten som själv tryckte på en knapp/ drog i ett snöre/ nickade eller vad som nu krävdes, det var inte Jacks beslut.

I filmen gestaltas Jack Kevorkian av en alldeles lysande Al Pacino. Han har pluggat in manér och ticks så dom sitter i ryggmärgen och med nya tänder och perfekt utvalda glasögon så är han porträttlik den gamle läkaren. Susan Sarandon spelar Janet Good, en kvinna som även hon förespråkar aktiv dödshjälp och som blir en slags “medbrottsling” till Kevorkian.

Sarandon har fått nåt att bita i här, hon ska förvandlas till en karaktär som är väldigt långt ifrån roller hon vanligtvis spelar och hade Janet Good varit en svensk kvinna hade hon hetat Anita Bengtsson eller Barbro Beige eller så. Stora lockar, fula glasögon, väldigt fula och extremt fotriktiga skor och hon är en bra kvinnlig motvikt till den excentriske Kevorkian.

Filmen ger mig egentligen inga svar på frågan om vem Jack Kevorkian egentligen var, hur han blev som han blev och kanske…varför. Däremot ger filmen mig en hel del andra frågor att ta ställning till.  Är det en mänsklig rättighet att själv få bestämma när livet ska ta slut? Var Kevorkian en brottsling? Hur skulle jag själv tänka om jag var dödligt sjuk och inte ville/orkade mer men inte hade möjlighet att ta mitt eget liv?

Så som tankeväckare är detta en bra film och som film är den också helt okej, jag hade bara önskat att den var lite matigare, att den gick in ännu lite mer på djupet. Men Al Pacino och Susan Sarandon imponerar, det gör dom.

Här finns filmen.

{ 5 comments… read them below or add one }

Sofia februari 1, 2012 kl. 08:15

Men utifrån din beskrivning så låter det ju inte som om ambitionen var att göra en film om vem Kevorkian var, utan att göra en film om hans gärningar och de moraliska implikationerna av att vilka kunna välja sin egen död. Eller har jag missuppfattat texten?

Svara

Fiffi februari 1, 2012 kl. 12:25

Sofia:
Nej, du har inte missuppfattat texten, i alla fall inte som jag ser den – eller filmen. Den kanske heter You don´t know Jack av en anledning. 🙂

Svara

Sofia februari 1, 2012 kl. 15:58

Den slutledningen låter väl inte helt osannolik 😉 Men fick du intrycket av att den strävade efter att vara en bio-pic? För gjorde den det, då tycker jag att man kan ha lite högre krav på motiv och bevekelsegrunder och sådana saker.

Svara

Fiffi februari 1, 2012 kl. 19:11

Sofia:
Jag _trodde_ innan att den skulle vara självbiografisk, att den inte var det berodde nog mer på att jag trodde fel än att filmen är “felgjord”.

Svara

Sofia februari 2, 2012 kl. 11:19

Ja, sådant är ju lätt hänt.

Svara

Cancel reply

Leave a Comment

Previous post:

Next post: