Veckans serietidningshjälte på film: DAREDEVIL

Det finns bara tre personer i världen som kan se och tycka om filmen Daredevil alldeles förutsättningslöst, tre personer, no more, no less. Jag kan till och med namnge dom. Dom heter Violet, Seraphina och Samuel och allihop har efternamnen Garner Affleck.

Självklart måste det vara supercoolt att se sin mamma och pappa fajtas som seriehjältar på film, ingen kan ifrågasätta den åsikten, jag skulle säkert tycka samma sak i deras situation. Att se min mamma som Elektra, den stenhårda bruden med simmaraxlarna och min pappa som en blind slagskämpe i röd latexoverall, klart det skulle va ballt alldeles oavsett filmens kvalité för övrigt (även om jag just nu skrattar mig kräftröd i ansiktet då jag får upp flashar av familj kickandes ass i färgglad latex när jag blundar)

Daredevil, på svenska även kallad det tuffa namnet Demonen eller det kanske lite mindre tuffa Våghalsen, är en karaktär skapad av Stan Lee för Marvel. Egentligen heter Daredevil Matt Murdock och på dagtid jobbar han som advokat. Det är först när mörkret sätter in som han blir blind brottsbekämpare, eller ja, blind är han visserligen dygnet runt men mmm, du fattar.

Den här filmen kom 2003 och jag fick bita i det stora tuggbenet för att stå ut med nittio minuter Ben Affleck som inte direkt har sina bästa dagar framför kameran. Jag har inte sett filmen sedan dess och när jag nu sett om den förstår jag varför. Med min 13-årige son som sällskap (och alibi) genomlider vi filmen tillsammans. ”Fett fånigt” är ett uttryck jag hör titt som tätt i kombination med ”nämeeeeeh va dåååååligt” och ”varför är det så mörkt hela tiden? Jag ser ju inte vad som händer!” Jag kan inte göra annat än att hålla med. Det är ju inte VI som är blinda, det är ju Daredeviln.

Daredevil är ett hafsverk från början till slut. Ingenting är bra med den här filmen, till och med skurkarna är dåliga. Colin Farrell som Bullseye lyckas med konststycket att spela över när han är en karaktär som lever på att spela just över och Michael Clarke Duncan som Kingpin är en av serievärldens mest underliga bad guys. Dessutom har han inga övermänskliga krafter mer än att han är stor vilket bara är larv i sammanhanget. Jennifer Garner är söt men inte ens hennes Elektra är trovärdig. När hon fajtas skrattar vi och vi skrattar kanske lite för hårt och lite för elakt men ack så skönt det är att skratta på det viset ibland.

För att vara en ”påkostad” film med mängder av ”effekter” är det sällsynt dåligt. Dom har lyckats med att misslyckas med nåt så fundamentalt som perspektiven vilket gör att man ibland faktiskt inte kan se om Daredevil hoppar eller glider eller om det är tio meter ner till backen eller hundra. Tänk om samma miss hade gjorts i Spider-man, snacka om att det aldrig hade kommit en tvåa.

Jag hoppas att Ben och Jennifer sa ”det här blir nåt att visa barnbarnen” för allt annat med denna film är totalt bortkastat. Alltså, T-O-T-A-L-T!

7 svar på ”Veckans serietidningshjälte på film: DAREDEVIL”

  1. Ja vilket dravel. Jag som älskar serier såg verkligen fram mot filmen för likt Green Lantern tänkte jag de kan verkligen inte misslyckas. Ngt de gjorde med besked. Det ryktas dock om en nyinspelning.
    Med DD skulle man göra som med Nolans Batmanfilmer – satsa på realismen (och ninjor).
    F.ö är jag andre man på bollen igen 😉 då DD dyker upp på en lista hos mig idag eller imorgon.

    1. filmitch:
      En nyinspelning har jag verkligen ingenting emot, Daredevil som figur är det inget större fel på men gestaltad av nån med utstrålning som ett williamspäron så blir det illa, väldigt illa.

      DD på din lista, Måste ju handla om världens värsta filmscener, finns inget annat 😉

  2. Det är verkligen synd på så rara ärtor, i likhet med filmitch är jag väldigt förtjust i serien men inte ens den förförståelsen gjorde något för filmen. Den blev bara dum. Frågan är om inte Elektra tom är lite lite bättre, den hade i alla fall inga ambitioner?

    1. Sofia:
      Jag tycker Elektra är en bättre film, helt klart. Eller så var det mina förväntningar som var så hemskans låga när jag såg den (efter att ha sett denna) som hjälpte till på traven.

      1. Jag skulle nog satsa på ”lika usla” men på olika sätt. I Elektra kändes det inte som den ansträngt sig särskilt mycket för att komma på en sammanhängande historia.

Lämna ett svar till Sofia Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.