16 BLOCKS

Det fanns en tid i världen när Bruce Willis var snygg.

Det fanns en tid i världen då Michael Madsen gjorde sitt bästa för att i alla lägen härma Willis rörelseschema och bli den nya Bruce. Jag tror inte han gör det längre. Jag tror han mer än gärna låter Bruce vara ensam Bruce på täppan för den täppan nuförtiden är både låg, ensam och ganska oansad.

I filmen 16 blocks visar Bruce Willis alla sina sämsta sidor – samtidigt. Han spelar polisen Jack Mosley som är alkad, har fjunig mustasch, fiskögon, dålig hållning och tycker livet är alldeles på tok för långt. Allt det där SKA han spela, det står i manus men det som OCKSÅ går fram genom rutan är hur jävla tråkigt han tycker det är. Han bryr sig inte ett skit om varken rollen eller filmen, han vill nog mest bara få sin lön och gå hem.

Jag tänker filmen igenom på hur det hade varit om Sean Penn spelat hans roll. Eller Michael Madsen för den delen, eller någon annan man som fortfarande ser skådespeleriet som ett riktigt yrke. För Bruce Willis som person drar ner den här filmen bra långt ner i gyttjan – men han är inte ensam om det.

Dom två andra huvudrollsinnehavarna är Mos Def som spelar fängelsekunden Eddie som ska vittna mot en hel hög av New Yorks korrumperade poliser och David Morse som, precis som vanligt, spelar just en av dom osympatiska vidriga poliserna.

Om Bruce Willis är isberget som får hela 16 blocks-produktionen att sakta sjunga mot havsbotten så är David Morse kaptenen som skiter i alla förvarningar och Mos Def är ankaret som simmar hundsim mot botten för att få hela skiten att sjunka snabbare.

Bruce Willis ser ut som om han är utklädd och ska gå på en illa planerad maskerad, David Morse ser ut som Sandra Bullocks ex-man Jesse James i ansiktet, med blekt bockskägg och svullna kinder och Mos Def, herregud, Mos Def låter som om han sugit i sig något han trott var en helium men både Dr Jekyll och Mr Hyde var framme och mixtrade med gasen. Han har en röst från helvetet! Han har en röst så vidrig att lyssna på att jag ett tag sitter med muteknappen under pekfingret för att slippa höra den.

På pappret borde 16 blocks vara en ordinär och fungerande actionrulle, en sån man ser, tycker är okej för stunden och glömmer medans eftertexterna rullar.

Det är den inte.

CADILLAC RECORDS

Leonard Chess (Adrien Brody) har hittat värsta tjejen. Han är jättekär, hon vill gifta sig med honom men han tvekar, han har inga pengar. När Leonard pratar med tjejens pappa om sina framtidsplaner och pappan strör salt i såret genom att håna honom för sin fattigdom och sina polska rötter bestämmer han sig: han ska bli nåt. Han ska tjäna pengar och han ska banne mig se till att han (blivande) fru kan köra en Cadillac.

Lenard Chess startar skivbolaget Chess records och snubblar över en otrolig gitarrtalang vid namn Muddy Waters (Jeffrey Wright). Resten är en framgångssaga med kända namn som Chuck Berry (Mos Def), Willie Dixon (Cedric The Entertainer) och Etta James (Beyoncé Knowles).

Filmen utspelar sig i 50-och 60-talets Chicago där rasmotsättningarna frodas och rock´n´roll är en livsstil. Man behöver knappt vara vid liv för att hänga med i handlingen, men gillar man snygga bilar, 50-talsmusik och Adrien Brody är den absolut värd att se – men kanske bara en gång.