Katastroffilmstisdag: Dante´s peak

Harry Dalton (Pierce Brosnan) jobbar som något så tufft som vulkanolog. I den lilla byn Dante´s Peak finns en stor och till synes sovande vulkan som Harry märker är allt annat än trött.

Han försöker få uppsatt folk, affärsmän och politiker att inse faran i detta men ingen lyssnar på honom – såklart – för tänk om folk skulle få för sig att flytta gud förbjude, hur skulle det då bli med skatter och huspriser och vem skulle handla och hur skulle byn klara sig utan turister?

Harry umgås en hel del med byns heta och ensamstående borgmästare Rachel Wando (Linda Hamilton) och kemin mellan dom två går direkt genom rutan. Det är liksom A och O i denna typ av film, att det finns ett persongalleri som jag faktiskt bryr mig om och som jag vill se överleva. Det finns mängder av filmer där denna parameter inte existerar och då blir det betyg därefter också. DISCH! Men som sagt, Dante´s peak är en film som klarar sig på rätt sida alla fallgropar. Vulkanen får självklart ett utbrott och det är Harry, borgmästaren, hennes barn och hund vi får följa under färden mot säkerhet.

Det är mörkt, det är varmt, det ryker och är sotigt, det är spännande och läskigt och trots att det nästan går att se blue-screen-konturer på vissa effekter så köper jag det för filmen är så satans charmig! Min åsikt är att katastroffilmseffekter SKA vara överdrivna, det eggar min fantasi och får mig att tänka i överlevnadsstrategier OM jag skulle åka uppför ett berg och INBILLA mig att det är en vulkan vilket ofta händer, i alla fall inbillningen. Få filmgenres kan på samma sätt som katastroffilmer överföras till verklighet i min hjärna, på gott och ont. Det är lätt att bli paranojjig.

Det här är i mina ögon en perfekt regnig-söndag-familjefilm, i alla fall om det yngsta barnet inte är mindre än….11.