THE INTERN

En 70-årig änkeman och pensionär (Robert De Niro) får jobb som praktikant på ett företag som säljer modekläder på nätet.

Ja du hör ju, bara DÄR tappar filmen mig. Troligt hörrö, trooooligt!?! Det spelar ingen roll om chefen Jules (Anne Hathaway) anlitar praktikanter för att få ner lönekostnaden på företaget, hur i helvete skulle en gammal man som knappt kan hantera en dator, än mindre har koll på dagens modeindustri, få jobb på ett sådant ställe?

Jag satt och eldade upp mig så till den milda grad i soffan att jag faktiskt tänkte stänga av. Jag förstår manusförfattaren och regissörens Nancy Meyers baktanke med filmen, att göra nåt nyskapande som funkar över åldersgränserna och kanske även över könsbarriärerna då den unga kvinnan är chef och den gamle gubben anställd men vafan, kom igen, något bättre än detta går det väl att knåpa ihop, typ. Eller?

Anne Hathaway är en klippa som vanligt, Robert De Niro är det inte, birollsinnehavarna sköter sig väl men manuset är så ytligt skrivet att det mesta bara känns banalt. Nä, det här var inget för mig. Filmen gör mig bara sur. Todilooo, nu gör jag nåt annat. Kollar På spåret-finalen till exempel.