ZOMBIE HONEYMOON

Jag tänker ”för satan, vad håller jag på med” ganska så direkt när filmen kör igång. Jag tänker samma tanke ungefär femtio gånger till innan filmen är slut.

Ett nygift par, störtkära, pussiga och puttinuttgulliga, tvingas vara med om det som är alla nygifta pars största fasa: den ene blir en zombie.

Oftast brukar det ta några år och några inpruttade mysbrallor senare men här går det undan. Filmen är bara 83 minuter och förtexterna så söliga att det känns som tio totalt bortkastade minutrar så det finns ingen tid för karaktärsfördjupning. Vad snackar jag om förresten? Karaktärsfördjupning? Vem behöver sånt? En sånhär film ser man bara om man längtar efter slafs. Mycket slafs.

Paret Danny (Graham Sibley) och Denise (Tracy Coogan) gifter sig *schvipp* den nyblivna frugan försöker suga av den nyblivna maken i bilen *schvipp* det badas på stranden *schvipp* det dyker upp en halvdöd människa som spyr svart jox på den nyblivne maken *schvipp* maken typ….”dör” *schvipp* maken är zombie *schvipp* det är inte så kul att vara nygift brud längre *schvipp**schvipp**schvipp*

Zombie Honeymoon är en usel film på många sätt men det är ingen etta. Den har effekter som är värda att vänta på även om dom är ganska få och sett till slutresultatet så ligger filmens speltid på pluskontot.

Jag orkade 83 minuter, jag hade inte pallat 85.