Jag har sett en sisådär 290 filmer i år. Det här är den i särklass sämsta av dom alla.
Dog Eat Dog är en såndär film som ska vara provocerande med grafiskt over-the-top-underhållningsvåld men det enda sättet den provocerar mig på är att den är så fruktansvärt otydlig, att manuset är obegripligt, att Nicolas Cage och Willem Dafoe kämpar som rabiessmittande hundar för att göra sitt bästa med dessa två illa skrivna rollfigurer (och faktiskt till viss del lyckas, så mycket kan jag ge dom) och att INGENTING i filmen får mig att reagera som jag antar att regissören Paul Schrader vill att den ska göra.
Jag är SÅ uttråkad att dom redan ostoppade fåtöljerna på biografen Park får rumpan att kännas som att den sitter på träbänkar ihopsnickrade av lackad furu i nån gammal ovädrad gympasal. Jag vänder och vrider på mig sådär som mördarsniglar i en saltfylld plasthink. Försöker till och med sova men musiken i filmen gör mig så irriterad att jag inte kan slappna av och blunda. Men va fan, den är bara 93 minuter tänker jag, en kortfilm, det här fixar jag. Men 93 minuter har aldrig känts längre. Aldrig. Faktiskt. Fi fan alltså.
Jag såg filmen på Stockholms filmfestival tillsammans med några filmspanande vänner och här är deras tankar om filmen:
Rörliga bilder och tryckta ord
Movies-Noir
Jojjenito