THE DIRT

Ett av dom banden jag lyssnade allra mest på som barn var Mötley Crüe. Jag var ett stort och idogt fan och jag stod upp för sångaren Vince Neil i alla lägen. Tidningen Okej fick både en och två och tre insändare med mig som avsändare d(”Inte MIN Vince!!”) är jag protesterade mot tidningens uthängande av Vince Neil som nån form av kriminell, lufs och mördare men jag tror bara det var en av insändarna blev publicerade.

Nu finns The Dirt på Netflix, filmen som är baserad på Neil Strauss biografibok om gruppen, boken som heter just The Dirt. Alla fans av en härlig biografisk läsupplevelse bör ta sig an denna bok, den är i sanning en av dom mest underhållande, välskrivna OCH snabblästa tegelstenar jag någonsin läst.

Redan i filmens första sekunder har den mig fast. 80-talet, mitt älskade årtionde, det räcker med lite frisyrer och axelvaddar så är jag inne i rätt stämning. Sen radas dom upp, killarna. Nikki Sixx (Douglas Booth) och hans minst sagt stökiga barndom, sparrisen Tommy Lee (Machine Gun Kelly), åldermannen i sammanhanget, Mick Mars (Iwan Rheon) och hans sjukdom samt det blonda bombnedslaget Vince Neil (Daniel Webber).

För att vara en Netflix-original-film andas filmen väldigt mycket HBO. Det är så mycket bröst, så mycket sex, droger, kiss-och-andra-underlivs-skvätt att jag inte sett lika mycket sammantaget på ALLA Netflix produktioner sammantaget. Det är vågat men samtidigt, går det att göra på något annat sätt när det är denna grupp som står i fokus? Dom var ju såhär. DET var ju såhär.

Jag älskar den här filmen! Jag kommer se om den flera gånger! Jag fick gåshud när dom sjöng Live Wire första gången, ja, alla dessa låtar som jag lyssnat på på repeat, det är en del av mitt liv. Filmen må vara ytlig as fuck, i alla fall vid en första anblick, men se den är inte bara det. Det finns en svärta, ett mörker i alla dessa mäns liv och filmen ryggar inte för något av det. Samtidigt är filmen befriande kul i vissa sekvenser, snyggt och smart filmat när personerna bryter den fjärde väggen och pratar direkt till oss som tittar. Det är frejdigt och färgglatt och underhållande som FAN! Kantboll på full pott betygsmässigt.

LOL

Det här med att prata om skådespelare med någon ur en annan – yngre – generation kan vara riktigt intressant.

Dotter: Det är ju HAN!

Jag: Vem?

Dotter: Han!

Jag: Bruce Willis?

Dotter: Ja, han i Vänner.

Jag: Mmmmm….Vänner? Eller kanske Die Hard, Sjätte sinnet, Armageddon, Femte elementet, Par i brott, Den siste sc….

Dotter: Ja. Och Vänner. Han är ju Ross flickväns pappa. Hon….studenten!

 

 

Eller…


Dotter: Där är ju HAN!

Jag: Vem? Tom Selleck?

Dotter: Ja….han i Vänner!

Jag: Eller…

Dotter: Vänner!

Jag: Menkomigennuvaaa…. Du pratar om MAGNUM!

Dotter: Han är Monicas pojkvän.

Jag: Mmmm. Och MAGNUM!

Dotter: Fast inte för mig.

 

Eller…

 

Dotter: Jag känner igen henne!

Jag: Demi Moore?

Dotter: Det kanske hon heter. Hon  är Miley Cyrus mamma.

Jag: Vadå??

Dotter: Jaaa. I LOL.

Jag: LOL… Vilken värdelös filmtitel.

Dotter: ???

Jag: Du tycker möjligtvis inte att Demi Moore är den där ”äldre kvinnan” som var gift med Ashton Kutcher?

Dotter: Hahaha. Neeeej. Vadå, var dom gifta?

Jag: Ja.

Dotter: Men vadå? Var han gift med Miley Cyrus MAMMA? På riktigt alltså?

Jag: Mmmm….Dom var gifta på riktigt.

Dotter: Men Miley Cirus mamma borde väl vara jättegammal?

Jag: Jättegammal vet jag inte men äldre än Ashton i alla fall.

Dotter: Så han var typ Mileys plastpappa?

Jag: Nämennejvadå… Mileys mamma i LOL var gift med Ashton Kutcher.

Dotter: Demi Moore?

Jag: Ja.

Dotter: Jahaaaaa. Men säg det då!

Jag. Vet du vem Demi Moore var gift med innan Ashton?

Dotter: Säkert nån cool snubbe.

Jag: Bruce Willis.

Dotter: Studentens pappa?!?

.

 

.

[Filmen LOL var inte hälften så keckig som jag trodde. Jag trodde den skulle vara barbierosa och supertöntig. Det var den inte. Framförallt var Miley Cyrus riktigt bra. Jag har bara sett henne sittandes på en rivningskula förut.]