SAULS SON

Det är 1944 och den judisk-ungerske mannen Saul (Géza Röhrig) är fånge i Auschwitz. Han jobbar i ett sk sonderkommando, föser in sina jämlikar i gaskammaren, städar bort kropparna efteråt och kremerar liken. Han har samma kläder dag ut och dag in och det röda krysset på ryggen känns självlysande i de för övrigt smutsbruna omgivningarna.

En dag när dörrarna till gaskammaren öppnas och högen med kroppar ska avlägsnas ser Saul en liten pojke. Han hajar till. Är det hans son? Saul fixar inte att kremera pojken bland alla dom andra utan bestämmer sig för att försöka leta upp en rabbi och ge sonen en värdig begravning.

Sauls son vann Juryns stora pris i Cannes och är nominerad till Bästa Utländska Film på Oscarsgalan. Visst är det en bra film men jag känner mest att det är ett ganska spretigt koncentrationslägerdrama i Instagramformat. Filmens storhet är nämligen formatet.

Bilden är kvadratisk och man får hela tiden se Saul i närbild men med kort skärpedjup. Bakgrunden är alltså ALLTID suddig. Suddigheten gör att det är ganska jobbigt för ögonen att titta på filmen MEN det tillför också en känsla av att befinna sig i en ”bubbla” och i detta fall en jävligt obehaglig sådan. Dom suddiga döda kropparna blir bara ett sammelsurium av hemskheter som man anar runt omkring och jag kan tänka mig att det är precis så dessa judar uppfattade situationen.

Så…även om jag sett filmer från koncentrationsläger som jag tyckt varit manusmässigt och filmiskt bättre så har jag nog aldrig känt mig så närvarande och ”på plats” som under visningen av Sauls son. Antagligen är det just därför som jag efter halva filmen ”stänger av”. Hjärnan vill inte vara med, hjärtat säger byebye, magkänslan snoozar och jag kan inte göra ett skit åt det. Jag inbillar mig att det beror på att filmen går lite på tomgång MEN det kan ju också bero på att jag inte kan ta in mer. Det känns….mänskligt…..på nåt sätt ändå, att inte orka. Och att inte orka och att blunda är inte samma sak.

Sauls son har biopremiär 12 februari. Jag såg filmen på Stockholm Filmdagar tillsammans med några filmspanarvänner. Länkar till deras recensioner finns här nedanför  när dom är publicerade.
Rörliga bilder och tryckta ord
Jojjenito
Har du inte sett den?
The Nerd Bird