THE LONGEST WEEK

Tre bra skådespelare, ett välskrivet manus, New York-vyer och Woody Allen-jazz i bakgrunden, vad mer behöver man en vardagkväll framför TV:n? För egen del är svaret: ingenting. The Longest Week är film som gör mig tillfredsställd på alla plan, i alla fall när det pratas om romcomdrama.

Conrad Valmont (Jason Bateman) är enda arvingen till ett hysteriskt emperium och trots att båda hans föräldrar är i livet behöver han inte lyfta ett finger för att få sin veckopeng som vida överskrider vilken normal årslön som helst. Han bor på det mycket luxuösa Manhattan-hotellet som pappan äger, har typ en helt egen våning – och han lever från hand ur mun eller vad det nu heter.

Vackra damer frotteras i hans svindyra sidenlakan, det är fester, glamour, materiell lyx av alla de slag och det enda han inte riktigt får kläm på är det här med kärleken. Kvinnor som attraherar honom är alltid upptagna och kvinnor som blir attraherade av honom är inga han egentligen vill ha, annat än några timmar eller nån dag eller så. Men så ser han Beatrice (Olivia Wilde) på tunnebanan med långa lösögonfransar läsande Sense and sensibility och han blir blixtbetuttad, så betuttad att när det visar sig att hans bästa (och enda?) vän Dylan (Billy Crudup) dejtar just denna Beatrice så kan han inte hålla tassarna borta. Det kan å andra sidan inte hon heller och det är starten på en hel del…oreda. Att föräldrarna dessutom beslutar sig för att inte ge Conrad ett öre mer är ett annat gruskorn i maskineriet och början på en väldigt lång vecka för Conrad Valmont.

Jag tycker om den här filmen, jag tycker den är underhållande och snyggt gjord på alla sätt OCH det gör inte saken bättre än att det är tre av mina favoriter i huvudrollerna. Ett sevärt filmtips i höstmörkret!