DIGGERS

Det känns som att en av Paul Rudds specialiteter har blivit att karaktärisera killar med  annorlunda yrken. I Prince Avalanche till exempel, där målade han trafiklinjefärg som vägarbetare och här är han musselfiskare eller vad det nu kan heta. Han fiskar upp musslor i alla fall, han har en båt, han har överdragsbyxor och höga gummistövlar.

Diggers har en hel del gemensamt med lördagens recenserade film We don´t live here anymore. Båda filmerna var godkända under själva tittningen men det finns ingenting med filmerna som direkt fastnar. Inte tusan kan det bli ett okej betyg om hela filmen är som bortblåst såhär nära inpå?

Å andra sidan, Diggers är en film som borde vara julafton för alla som gillade Prince Avalanche, vilket mig veterligen var EN person i Sverige (*host* Henke).

WANDERLUST

Då så. Nu kan jag likt Gert Fylking men utan rosa träningsoverall utbrista ett hjärtligt  ÄNTLIGEN!

Wanderlust är efter många om och men äntligen sedd och SOM jag har väntat på detta. Paul Rudd och Jennifer Aniston i samma film, kan det bli bättre? Ja tänk för att det kan det och det kan jag skriva utan minsta ledsamhet i tangenttryckningarna.

Bara åsynen av Rudd och Aniston i filmer gör mig glad, resultatet kan vara i stort sett hur ruttet som helst men jag är ändå nöjd efteråt. Vissa människor har den inverkan på mig. Som han som ligger bredvid mig när jag vaknar (även när han ser ut som Plupp), som barnen även när den ena tjatar om att jag ska trycka ut varet ur nageltrånget med en nål och den andra undermedvetet får mig att memorera namnen på alla fem killarna i One Direction och sen blir arg när jag rabblar upp namnen på dessa fem som enligt ett ihärdigt rykte fått klamydia av en koala (hur fan man nu lyckas med det), som en del skådespelare som nästan känns lika familjära som klasskamrater från förr, som Jennifer Aniston från Vänner, som Paul Rudd från Vänner och som Alan Alda som har filmvärldens mysigaste mansröst.

Det som är bra med Wanderlust är att dessa tre favoriter är med, det som är sämre är att manuset inte håller. Det håller inte hela vägen, det håller inte ens långa stunder, det håller sporadiskt, jag skrattar ibland men jag skrattar inte åt handlingen i sig, jag skrattar åt att Rudd är så dråplig. Aniston får inte chans att vara komedienne på det sätt hon behärskar så bra, här är hon mest en sidekick med snyggt och korrekt balsamerat hår och hon sover med BH och korta fransiga jeansshorts. Vem gör sånt?

Om jag ska försöka beskriva Wanderlust genom att jämföra den med en annan film så känns den som en amerikansk version av Tillsammans, fast i nutid. Det låter kanske luddigt men det är det inte. George och Linda flyr i panik New York när George förlorar sitt jobb och på väg till Georges svinjobbiga bror i Atlanta övernattar dom i ett hippiekollektiv – och blir kvar. Det röks gräs och flummas och blir veganer och praktiseras fri sex och bajsas med öppen toadörr. Eller öppen förresten, det finns inga dörrar. Kollektivet tror inte på dörrar. Skillnaden mellan deras liv i stan och livet på landet bland nudister och druvtrampare är såklart jättestor och tankarna börjar virvla runt i skallen. Vad vill vi med vårt liv? Vad vill JAG med MITT?

Trots att filmen försvinner från mitt medvetande i ett otroligt tempo, till eftertexterna minns jag knappt hur den började, så är jag konstigt nog inte besviken. Jag fick ingenting mer än nittio minuter tillsammans med två mysiga skådisar men ibland räcker det. Inte för ett godkänt betyg men åtminstone för en helt okej eftersmak i munnen.

Filmen finns att hyra på Headweb.

 

THE OTHER WOMAN

Natalie Portman, du är så himla bra och så jättefin och jag tycker om ditt sätt att skådespela så himla himla mycket men det här var en jättekonstig upplevelse för du pratade som om du praoat på Dramaaaaten under Ingmar Bergmans ledning men missat att det är ett sätt att prata som enbart funkar på fiiiina teaterscener och inte när man ska spela en vanlig tjej med normalborstat hår som ska försöka få vardagen att funka som bonusmamma till en bortskämd jävla skitunge, en unge som ger mig klåda och detta inte för att han är en dålig skådis utan snarare tvärtom och jag förstår dig, fy tusan vad jag förstår dig men du är inte så jävla trevlig själv heller faktiskt, om du hade varit min bonusmamma hade jag klappat till dig med en arg finsk duschborste rakt över näsroten för du känns som en riktig falskråtta, en lismare som gör vad som helst för att behaga mannen, advokaten, skitungens pappa och pappan till den nyfödda bebisen som dog tre dagar gammal – bara sådär – och du ska spela ledsen, förstörd, missförstådd men det enda du blir är dum, dum och elak och självisk och sa jag dum?

*andas*

The other woman handlar om att vara den andra kvinnan (nähäääää?) men frågan är vem som är den andra kvinnan, Natalie Portman som den som får snubben (Scott Cohen) att vara otrogen och som sedan skiljer sig från frugan (Lisa Kudrow) som sedan blir den som är den andra kvinnan, kvinnan i perfierin, mamman till skitungen och hon är inte trevlig hon heller, ordet vuxenego står stämplat i pannan och jag suckar, jag känner att det här tröttar ut mig och trots att jag filmen igenom känner att det här är banne mig inte bra så somnar jag inte, jag tittar, hänger med och står ut för historien är allmängiltig och som sådan rätt intressant för vi är många som varit både i Natalie Portmans och Lisa Kudrows kläder men jag undrar om deras beteende är så vanligt egentligen, det känns inte så och det är det som gör att filmen inte funkar för mig, för att skildra vanliga liv på ett vanligt sätt är oftast gott nog och det här är inte gott nog.

*nu är jag blå i ansiktet och ska andas igen*

Här finns filmen.