SAW VI

Jag skrev om den här filmen redan i april 2010 och jag undrar om jag inte ska ta och kopiera den texten rätt av. Jag tror faktiskt det, jag tycker nämligen precis samma sak nu vid en omtitt.

Jag jämför helt sonika filmen Saw VI med Donatella Versace.

Precis som att jag önskar att nån nära vän till Donatella sagt ”Nu är det fanimej NOG!” om hennes otaliga plastikoperationer så önskar jag att någon väl insatt i Saw-filmserien skulle sätta ner foten, slå näven i bordet och vråla för full hals ”ENOUGH! Nu slutar vi, det här funkar inte längre!”

Det går inte att mjölka en sinande kossa mer än såhär, det går bara inte och om detta manus är det bästa som går att åstadkomma in the name of Saw, då tackar jag för mig hur mycket jag än tycker om dessa filmer. Tack och adjö säger jag, jag har betydligt bättre saker för mig än att titta på dravel.

Manuset till Saw VI är så krystat att det inte skulle vara ett dugg konstigare att packa BB-väskan och åka till sjukhuset för att lägga sig på britsen, kräva epidural och sen ta i utav bara helvete för att få ut barnet – fast jag vet att jag inte är gravid.

Nej säger jag. Nej. Enough!

Fast det är ju EN film kvar….

 

Originaltitel: Saw VI

Produktionsår: 2009

Regissör: Kevin Greutert

Manus: Marcus Dunstan och Patrick Melton

Budget: Ca 11 miljoner dollar

Bodycount: 12 döda

Mest kreativa scen: Skämtar du med mig?

.

 

 

.

Katastroffilmstisdag: Katastroflarm Los Angeles

Till Rutger Hauer:

Förlåt Rutger, du vet att jag tycker du är en alldeles förträfflig snubbe och du kan spela allt från psykopatisk liftare till smutsig hobo men när du spelar USA´s president på film, alltså, nej, förlåt men det funkar bara inte.

Jag är alltför medveten om att amerikaner kan rösta fram både västernhjältar, ekorrar och terminators till höga maktpositioner men en Rutger Hauer med snedbena och välkammad synthlugg som landsfader i världens mäktigaste land, nej, det spelar ingen roll att du grävt i kartongen märkt ”Goggles from the 80´s” för att se intellektuell ut, speciellt inte när kostymören gett dig ett tvåmannatält till kostymöverdel att försöka vara mänsklig galge till.

Jag hoppas du fick bra betalt, vilket jag egentligen inte tror, men jag hoppas du kunde bjuda din familj på Hutspot och Jenever i alla fall nån vecka efter inspelningen. Personligen är jag glad att du var med i filmen för du var min enda behållning. Det var mina längsta 91 minuter i livet och då låg jag ändå fastspänd med värkavstannande dropp och kramp på en kall sjukhusbrits  i sex timmar innan min son skulle födas med kejsarsnitt.

Nu ska jag se om Split Second. Tack för mig och kram på´rej / Fiffi

 

(Skulle du mot förmodan vara det minsta nyfiken på vad filmen handlar om så är här en kort resumé:

Det är dåligt filmade vulkanutbrott, larviga jordbävningar och explosioner, jorden går under om 36 timmar och en kärnvapenladdning ska borras ner mitt i Los Angeles och det är skådespelare som Gud glömde i nån repetitionskällare nånstans (Josef Frizls?) ja, till och med John Rhys-Davis är en av dom. Jösses människa vad dålig han är här! Hela den här globala skiten är nåt som kineserna (?) tydligen är ansvariga för. Och som att inte det räckte så tycker en brännskadad pyromanmördargalning att det är jättespännande att spruta bensin på unga ensamma tjejer. Sådär ja. Nu går jag vidare med mitt liv och glömmer den här skiten.)

 

 

Här finns filmen.