Skräckfilmsvecka: HOUSEBOUND

Skräck-komedi är en lurig genre. Tanken verkar vara att skratt är så pass förlösande att kroppen liksom är ”lös och ledig” och inte riktigt beredd på att bli rädd och då blir man ännu räddare.

Om denna baktanke inte stämmer förstår jag mig inte på genren alls, vilket jag i ärlighetens namn sällan gör. Skräck-komedier är således som lakritschoklad. Oftast rätt äckligt men när det görs bra är det rätt schysst. Död Snö och Död Snö 2 är god lakritschoklad, Scary movie-filmerna, not so much.

Housebound är en film som jag på förhand trodde var en ”vanlig” skräckis. Jag trodde att det var en ”vanlig” skräckis av en enda anledning: jag tyckte till en början att den var läskig. Till och med riktigt läskig. Bara läskig. Men sen kom några scener jag inte riktigt fick ihop, knasiga scener. Jag log och undrade om jag var i Sydkorea. Det var rätt kul. Också. Och sen otäckt. En jävla nalle som vägrade dö. Jumpscares högt och lågt. Snyggt filmat. Mörkt. Jobbigt. Sen roligt knasigt igen.

Housebound är skriven och regisserad av Gerard Johnstone, en nya zeeländare som med denna film gav sig fan på en sak som endast 10% av filmerna från den gröna ön lyckas med: gå med vinst. Det känns som att han kommer lyckas, om inte annat för att filmen förra året nominerats till hela sjutton filmpriser runt om i världen och vann sju! Det känns också som att han kommer lyckas i och med att filmen är riktigt bra. Den pendlar mellan en trea och en fyra men magkänslan säger att det får bli en trea den här gången. Vid en omtitt kanske den säger nåt annat.

Idag skriver Sofia om Def by Temptation och Filmitch har letat upp en annan film. Kan man hoppas på en skogsskräckis kanske? Vem vet vad det blir? Vet Filmitch?