Mike Waters (River Phoenix) somnar stående vid en vägkant. Via en inzoomad ordbokssida ser vi ordet narkolepsi och vi förstår att det är en sjukdom som yttrar sig i plötslig sömn. Typ. Vi förstår också att Mike lider av detta.
Jag tror att även jag kan ha fått en släng av narkolepsi-sleven. Kroppen ville liksom trycka på OFF under varje minut av hela den här 104-minuters maratonfilmen. Ärligt talat stängde jag faktiskt av efter sextio minuter, gick ut på balkongen och ångestskrek rätt ner i blomlådan men då jag inte är en människa som ger upp vid första bästa motgång (undantag sysselsättningar som inkluderar mjölksyra) satte jag mig i soffan igen och tryckte på play. Det här är vad jag genomled i korta drag.
Mike blir avsugen av en tjock gubbe.
Mike får pengar.
Mike går hem med en skinntorr pedantiskt gubbe med motvindsfrilla.
Snubben går uppenbarligen igång sexuellt på unga män som städar frenetiskt.
Mike skrubbar skinntorr gubbe.
Mike får pengar.
Mike träffar rikisen Scott (Keanu Reeves).
En tant raggar på Mike.
Mike somnar.
Aha! Narkolepsin!
Mike träffar Hans (Udo Kier).
Hans säljer bildelar och gillar Mike. Mike gillar inte Hans. Hans är ”pervers”.
Mike somnar och vaknar i Scotts armar sittandes vid en fontän med texten The coming of the white man (jag vet inte om texten har ett dugg men nånting annat att göra men jag tvivlar på att regissören Gus Van Sant jobbar med slumpen).
Mike somnar i täckplast.
.
(hoppar lite här för snart kommer filmens enda roliga scen)
Mike och Scott träffar Hans.
Hans får feeling, tar tag i en gigantisk bordslampa som han släpar runt på samtidigt som han mimar till en tysk….”låt” (bifogar länk till detta klipp här för hugade spekulanter att ta del av).
Scott skrattar. Mike sitter och tittar med korslagda nakna ben.
Hans åker iväg på en motorcykel. Stoppas av en polis. Hans smeker motorcykeln.
.
Det kommer mer gottigheter, massor med mer, speciellt om man gillar kastanjer, ledsen tysk flicka, Keanu med trasiga jeans och landsbygden. Jag klarar mig alldeles fint utan allt det där och säger helt enkelt tack för mig med denna sammanfattning: den förr i tiden mycket mer pretto-Fiffi tyckte betydligt bättre om filmen än vad den moderna Fiffi gör. Jag tycker verkligen inte om den alls. Ingen skugga på Keanu dock. Han är Keanu. Han är kung.
Nästa vecka kommer en film som är betyyyydligt bättre än detta dravel.
