Skräckfilmsvecka: THE POSSESSION OF MICHAEL KING

Idag börjar skräckfilmsveckan här på bloggen. Sju dagar på raken med bara skräck och får du inte nog av mina inlägg kan du alltid klicka dig in till min partner-in-horror Filmitch som fokuserar på precis samma sak denna vecka.

Det är ingenting att vänta på, det är bara att rivstarta direkt och försöka skära loss kudden jag satt och kramade i soffan när jag såg dagens film. Eller kramade förresten, jag bet fan sönder den!

The possession of Michael King. Ojoj. Jag känner mig lite lyrisk här för jag kan inte tänka mig en mer perfekt start på skräckfilmsveckan. Det här är en film för alla oss som på nåt sjukt sätt älskar att bli rädda. Det här är en film för oss som njuter av att ”hoppa till” (som Filmitch skulle uttrycka det) eller ”bajsa på sig” (som jag skulle säga).

Michael King (Shane Johnson) känns som en logisk man, en praktisk man och en solklar agnostiker. Han tror inte på nåt man inte kan förklara, han tror alltså inte på Gud, inte på Djävulen och inte på nåt däremellan. När hans fru dör i en olycka får han en idé, han vill göra en film om övernaturligheter och han vill göra det för att en gång för alla bevisa att sånt inte existerar. Så han riggar kameror i hela huset och har en specialkamera runt halsen när han besöker exorcister, djävulsdyrkare, ockulta personer av alla de slag.

Här kommer ett liiitet tips som är långt mycket häftigare än alla 3D-biografer i världen när det gäller denna typ av film: se den med hörlurar och dra på ljudet ordentligt. Du får maxpuls jag lovar och det är av en helt annan anledning än ett spinningpass. En mysigare anledning om nån frågar mig.

Filmitch har också sett filmen. Klicka här för att se om han bajsad….f´låt….hoppade till.