TERMINATOR SALVATION

Jag gillade första Termintor, jag älskade tvåan. Trean var ett jahaja, varken bra eller anus och nu kommer fyran och man behöver inte heta Saida för att förutspå att det inte är den sista filmen i serien om John Connor, hans mamma, deffade stålrobotar och Skynet.

Terminator Salvation börjar i ett skönt tempo. Marcus (Sam Worthington) har blivit dömd till döden för mordet på sin bror och två polismän. Under hans sista timmar/dagar kommer en läkare (Helena Bonham Carter) och ber honom donera sin kropp till forskningen. Efter många om, men – och en kyss – skriver han på blanketten.

Sen kör det igång. Motståndsrörelsens frontman John Connor (Christian Bale, en av få människor på jorden med alldeles autentiska vampyrgaddar) kör ett stenhårt arbetspass på 1 tim och 40 min för att ta död på Skynets allehanda terminators, både springande, på två hjul, fyra hjul, under vatten och i luften och samtidigt ska han försöka genomskåda den nye snubben – Marcus.

Terminator Salvation är en mörk film. Den går i samma färgskala som insidan på tunnelbanetunnlar. Bara. Enbart. Det blir lite segt för ögonen. Men, för tusan, jag ska inte klaga. Det är trevlig action som man glömmer ganska direkt efteråt och ibland behöver man inte mer än just det. Hjärndöd underhållning för stunden.