Tre om en: Indiana Jones


Indiana Jones och jakten på den försvunna skatten (1981)

Jag var för liten för att se den första Indiana Jones på bio. Jag var nio år när den kom och hade inte fått se den även om jag hotat med att hugga mig i ögat med en sax. Det var på håret att jag ens fick se E.T på bio året därpå eftersom jag då bara var tio och min mamma inte ruckade på regler i onödan. Men tjat fungerar, kanske inte fem i fyra vid en bardisk på krogen, men med mammor gör det det.

Nåväl. Indiana Jones och jakten på den försvunna skatten kom helt enkelt till mig några år för sent. Jag stod i den lilla videobutiken i byhålan och hade redan sett allt spännande som fanns – trodde jag – tills jag hittade fodralet till denna lite bakom Ur dödlig synvinkel och Flykten från New York. Indiana Jones! Fan va coolt! DEN tar vi!

Det tog exakt en minut av filmen innan jag var fast. Jag hade aldrig sett en film med detta tempo förut. Direkt sögs jag in i handlingen, det hände grej på grej på grej och det lugnade aldrig ner sig. Det var action, det var äventyr från första scen till den sist och det var Harrison Ford i runda manliga plugghästglasögon.

Själva historien, att Indiana Jones ska stoppa nazisterna från att få tag i förbundsarken och därigenom vara ett steg på vägen mot världsherravälde är visserligen välskriven och fiffig men det är inte den som är viktig, det är inte den jag minns. Jag minns smådjuren och jag minns ormarna. Det var något alldeles nytt för mig och med min redan då rätt kraftigt utvecklade ormfobi så var det sjuuuuukt läskigt.

Annars passar Karen Allen perfekt som den kvinnliga motvikten till Indiana, John Rhys-Davies är Sallah, Indianas sidekick (och en väl fungerande sådan) och Paul Freeman är precis så kall och klinisk som Dr René Belloq ska vara.

Som actionäventyr tycker jag denna film är svårslagen än i dessa dagar. Det hade jag kanske inte tyckt om jag var 37 när jag såg den första gången, eller så hade jag det. Det är svårt att spekulera om.


 

 

 

Indiana Jones och de fördömdas tempel (1984)

Det tog tre år för Spielberg att göra en uppföljare till Jakten på den försvunna skatten, men för mig gjorde det inte det. Jag var ju lite bakom och hade missat den första så för mig tog det väl bara nån vecka eller två innan jag kom hem med nästa färgglada Indy-VHS.

De fördömdas tempel är liksom första filmen skriven av George Lucas och redan då hade han en förkärlek för att bryta den kronologiska ordningen (för den oinvigde så syftar jag på Star Wars där episod 4-6 kom skitmånga år före 1-3). Denna är alltså egentligen den första filmen om man ser till handlingen.

Kate Capshaw står för den kvinnliga fägringen (?) och lyckades inte bara släta av Harrison Ford utan inledde även ett förhållande med filmens regissör Steven Spielberg och dom är gifta än idag. Indys sidekick i den här filmen heter Short Round (Jonathan Ke Quan) och är en 11-årig asiatisk liten kille och en riktig Björn Waldegård bakom ratten.

De fördömdas tempel är stilmässigt väldigt annorlunda från första filmen. Den är mycket mörkare, mycket eländigare och läskigare och handlar om slaveri och ockultism med en släng av både rasism och sexism som grädde på moset.

Det är fortfarande action och definitivt äventyr men tempot är lugnare, färgerna mörkare och känslan jag fick var inte riktigt samma ”WOWTJOHOOOO” i magen. Men spännande är det och välgjort sett till 1984-års effektstandard och det jag minns mest från första gången jag såg filmen är tomheten jag kände i magen när eftertexterna rullade. Nu fanns det inga fler gömda Indiana Jones-fodral i videoaffären. Nu var det slut på riktigt.


 

 

 

Indiana Jones och det sista korståget (1989)

Nu är jag 17 år och överlycklig. Indiana Jones kom visst tillbaka och SOM jag väntat, längtat och undrat om han någonsin skulle göra det.

Jag har biobiljett till premiären, fjärde raden i mitten (det är en vana som aldrig försvinner), och tänk, jag får se Indy på stor duk!
Precis som med föregångarna är det George Lucas som ligger bakom manus och Steven Spielberg som regisserar och allas förväntningar är skyhöga. Men vad skulle kunna gå fel?

Nu får vi se en ung Indiana Jones (River Phoenix) stjäla ett värdefullt guldkors från några gravplundrare, vi får se hur han får tag i sin kära piska, var han fått sin fascination för arkeologi ifrån, varför han kallas Indiana och hur förhållandet har varit med hans pappa vilket inte var så vidare värst känns det som.
Allt Indiana gjort han han gjort för att bli sedd av sin far, den store professorn Henry Jones (Sean Connery). Allt sonen vill är att få bekräftelse och kärlek. Har det gått bra? Njääää. Blir det bra på slutet? Såklart!

Überkvinnan i Det sista korståget heter Alison Doody och Indys sidekick är återigen Sallah, John Rhys-Davies, men filmens stora behållning är Sean Connery.
Åren innan hade han gjort Rosens namn och De omutbara och var sjukt stor som skådespelare men att casta honom som Indiana Jones pappa var ett riktigt lyckokast för alla inblandade. Hela hans uppenbarelse hjälpte till att återinföra myskänslan från första filmen. Till och med känslan av det kärleksfulla gnabbandet mellan Indiana och Marion Ravenwood (Karen Allen) som funkade så bra i första filmen (och som mest blev tradigt med Kate Capshaw i tvåan) lyckades Sean Connery hjälpa till att återskapa.

Jag gick ifrån bion med ett leende på läpparna trots att jag nu VISSTE att det var sista gången jag fick se Indiana Jones i en ny film.


 

 

 

Indiana Jones och kristalldödskallens rike (2008)

Att Indiana Jones skulle komma tillbaka ännu en gång det var för mig lika stort som om jag skulle få en tur och retur-biljett till Månen.

19 år efter förra filmen och 27 år efter första samlas järngänget igen: Ford, Lucas och Spielberg och jag kan redan nu säga att jag förbannar den dagen dom kom på den idén.

Jag fattar det inte. Jag fattar inte att två av världens bästa sagoberättare (Spielberg och Lucas), en av världens ballaste skådisar (Ford), ett samlat gäng av
högklassiga birollsaktörer (Cate Blanchett, Shia LaBeouf, Jim Broadbent, John Hurt) i kombination med världens i särklass mest ypperliga effektmakare – ILM – inte kan få till det bättre än såhär. Det är för mig helt absurt!

Det finns uppenbarligen pengar, det finns bevisligen fantasti och kreativitet men det som inte finns och som fanns mängder av i alla tre föregångarna är: HJÄRTA.

Indiana Jones och kristalldödskallens rike är ett hafsverk. Det är en undermålig historia, det är taffligt skådespeleri, det är rent KEKKIGA effekter och jag kan inte bli annat än rosenrasande över detta avslut. Harrison Ford är 66 år gammal och jag är fan rädd när han springer. Det luktar lårbensbrott lång väg och ingenting i hans rörelsemönster ser behagligt och naturligt ut.

Helt ärligt, jag önskar att jag aldrig sett den här filmen. Jag önskar att jag kunde leva mitt liv med en god Indiana Jones-smak i munnen och en svag fundering då och då på hur den sista filmen egentligen var. Men gjort är gjort, både för mig, Harrison Ford, Steven Spielberg och George Lucas och jag tror inte någon av dom sistnämna männen är särskilt stolta över detta magplask i filmhistorien.

Jag tror även denna gång att det här är den sista filmen. Enda skillnaden nu är att jag inte bara tror, jag HOPPAS att jag har rätt.

23 svar på ”Tre om en: Indiana Jones”

  1. Nice!Som jag skrivit på annat ställe tycker jag inte fyran är riktigt så usel. Här är mina betyg.

    Nr 1 en femma
    Nr 2 en tvåa
    Nr 3 en femma
    nr 4 en trea

    ettan och trean behöver man inte diskutera de är odödliga mästerverk. 2 är svårare, jag vill gilla den för att han låter det bli en mörkare ton, tyvärr tycker jag bara det är ganska trist och odynamiskt och då funkar det inte trots att man har en bra grundkaraktär. Alla biroller i den här är också sämre än dom i de andra filmerna.

    Jag minns när jag såg 4:an på bio att jag tänkte som du… va f*n har dom gjort!?!?!

    När jag såg om den på bluray kunde jag verkligen uppskatta den på ett annat sätt!

    SPOILER SPOILER SPOILER

    SLUTA LÄS OM DU INTE SETT INDIANA JONES OCH KRISTALLDÖDSKALLENS RIKE!!!

    SÄKE ATT DU VILL FORTSÄTTA?

    Ok skyll inte på mig om du läste vidare… Visst det är kanske inte så smart att slänga in en UFO plot i en Indy film, men det jag tar med mig är tempot, klippningen och jag tycker faktiskt att Marion och Indy fortfarande har väldigt bra kemi sen har jag svårt för Shia Lebouf som är en träskalle. Långt ifrån ett mästerverk men definitivt en habil äventyrs film. Jag tror till skillnad ifrån dig att de säkert kommer göra fler filmer för så som jag minns det gick den här rätt bra…

  2. Såg först nu att du gett 3:an en 4!?!? WHY????
    Tycker det är ett hån att sätta samma betyg på tvåan och trean tycker dessutom att din text inte ger uttryck för att de ska ha samma betyg.

  3. jodokast:
    Vi tycker lika om ettan i alla fall 😉
    Men ett hån att ge både 2:an och 3:an en 4:a? Varför skulle det vara ett hån?

    Tvåan och trean är väldigt olika men som känsla i magen betraktad tycker jag dom är likvärdiga.

  4. Jag tycker det är ett hån för 3:an är likvärdig med ettan, jag har svårt att skilja dem åt överhuvutaget.

    2an känns bara seg och mörk som jag skrivit två gånger tidigare. Den har inte samma tempo eller konflikt för den delen.
    Den handlar väl mest om överlevnad om jag minns rätt?
    Det blir offantligt mycket bättre när det står något på spel likt arken i ettan eller kalken i trean.

  5. jodokast:
    Du tycker att ettan och trean är likvärdiga, men jag tycker inte det. Jag tycker tvåan och trean är det, men det tycker inte du.
    Smaken är som baken, precis som det ska va 😀

  6. Tyvärr har du fel Fiffi. En femte film ÄR på gång. En story finns redan och man håller på med manuset. Den här gången skall Indy till Bermudatriangeln. Så säger källorna. Är du intresserad så har jag själv skrivit en del om kommande Indy, men inläggen är nog inte importerade till min nya blogg än.

    Tycker också att ettan och tredje Indy är i stort sett likvärdiga. Trean är kanske inte lika inovativ, men en klart bättre helhet än tvåan.

  7. D-RL:
    Därserman. Synd tycker jag. Eller, om man vänder på det, femman kan fantamej inte bli sämre än fyran.

  8. Det kan den visst det med tanke på att 4:an var helt ok. Om femman däremot är lite mer som 2an då är vi illa ute. Sorry, kunde inte låta bli!

    Jag gillar ideen med bermuda triangeln.

  9. Jonathan Ke Quan och Kate Capshaw gör att jag ogärna ser 2:an som är riktigt spännande. Tyvärr är fanskapen med i nästan varenda scen.
    4:an saknar hjärta men är ok som äventyrsfilm.
    1:an och 3:an är mästerverk.

  10. Attans, här har jag ägnat helgen åt att _titta_ på film och så missar jag fortsättningen på århundradets Indydiskussion…

    Mitt omdöme kvarstår:
    1=5
    2=1
    3=4
    4=1,5/2

    Som redan påpekats, tvåan sänks av förnumstiga ungar och Capshaw (man får hoppas att hon varit en bättre fru än skådis). Trean har lite för många krystade, uppenbart putslustiga, oneliners för att komma upp i ettans nivå. Fyran ett alldeles för skamlöst försök att skrapa ihop lite stålar med ett koncept som borde ha fått kvarstå som något bra.

    Se där, my two cents, två dagar för sent — story of my life 😉

  11. Sofia:
    Äsch. Du var inte för sen. Ju.
    Det här är nog en diskussion som lär fortgå länge i många svenska hem. Lite i samma dignitet som vem mördade Palme?

  12. Läste här och var tvungen att bara lägga in ett inlägg, ett år senare 🙂

    1:an ÄR världens bästa äventyrsfilm.

    2:an får knappt godkänt. Håller med ”filmitch” att Jonathan Ke Quan och Kate Capshaw (förstår med facit i hand varför hon fick rollen) förstör och efter Indy 1 så blir filmerna mer ”äventyrs komedi”. Raiders höll en mer seriös ton även om det fanns massvis med komiska inslag.

    3:an kunde varit en 5:a om man bl.a hade haft ett annorlunda slut. Var inte så förstjust med den överlevande riddaren vid slutet. Dessutom kanske de skulle haft en annan ”nassebov” än Michael Byrne som jag tyckte kändes något för gammal.

    4:an tycker jag får en stark 2:a. Möjligtvis en väldigt svag 3:a. Det finns mycket att klaga på här…aporna som deltar i biljakten, Cate Blanchett som fortfarande håller i bilratten efter det stora vattenfallet, att dom ska dra upp Indy med hjälp av en orm mm. Det blir mer Disney för barn, och skådespeleriet (som du skrev) har aldrig varit så dåligt för en Spielbergfilm. Jag tror den stora ”boven” i dramat är trots allt Lucas. Om jag förstått rätt så var Spielberg och Lucas oense rätt länge om manuset, t.e.x. så ville inte Spielberg ha med utomjordingarna i storyn/filmen (?) . Skulle ju varit ett under om dom gjorde en lika bra film som för trettio år sedan.

    1 = 5,0
    2 = 3,0
    3 = 4,2
    4 = 2,9

    Ville bara tycka till 🙂

    1. Torso:
      Kul att du tycker till! 🙂
      Fördelen med både filmer och recensioner är ju att dom inte bli gamla, inte på samma sätt som rostbiff eller bananer, så hittar du nån recension du vill kommentera så strunt samma när den skrevs 😉
      Gillar dessutom ditt betygssystem. Det kanske vore nåt att ta över, köra med decimaler skulle göra det hela aningens enklare faktiskt. Det är ett ganska stort spann i ”braighet” till exempel mellan 3,0 och 3,9.

      Jag är lite förvånad att du gillar 4:an så pass mycket som du gör. Jag förstår mig inte på den alls. Tycker den är vansinnigt onödig.

  13. Om jag skulle se om fyran igen kanske den skulle sjunka ytterligare. Jag hade inte så höga förväntningar på den eftersom flesta inblandade är så pass mycket äldre och den konstnärliga ådran sinat med åldern. Även John Williams musik känns rätt medioker jämfört med hans mästerliga Raiders… 3 är väl godkänt, och den kanske hade fått det om det inte vore för en massa Benny Hill humor. Trots allt så händer mycket i filmen och den väldigt bra gjord, rent tekniskt. Skulle jag ha sett 1:an och 4:an under samma kväll på 80-talet i min nuvarande ålder. Hade jag antagligen tyckt samma sak, men att specialeffekterna i 4:an var fenomenala.

    1. Torso:
      Det där sista du skrev var väldans intressant för när jag såg hela filmserien med ungarna så ville dom se om ettan så fort den var slut, tvåan och trean var helt okej men dom tyckte båda att 4:an var helkass. Verkligen superdålig. Och egentligen borde det väl ha varit tvärtom om man enbart ser till effekterna men inte till storyn och nostalgin och så.

  14. Ok, men vad tycker dina barn om Star Wars filmerna? Jag antar att den äldre generationen gillar just den äldre och vise verse… även om de nya Star Wars filmerna inte är katastrofalt dåliga så är dom ju totalt överfyllda med massvis av onödiga effekter. Storyn och karaktärerna är inte lika intressanta som förr. Även här har ju ”barnhumorn” (Lucas) fått alltför stor roll. Men det är ju en annan topic.

    1. Torso:
      Sonen tycker om alla sex Star Wars-filmerna men får han välja själv tittar han oftare på dom tre nyare. Dottern gillar ingen av dom.

      Men tycker du dom nya är såååå dåliga?

Lämna ett svar till jodokast Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.