ADVENTURELAND

1 januari, 2011

James (Jesse Eisenberg) hade tänkt åka på en efter-studenten-resa till Europa över sommaren men då hans pappa blev nedgraderad på jobbet fanns det inga pengar i föräldrarnas plånbok för resesponsring och James måste istället ta ett jobb för att tjäna egna pengar.

Ett jobb. Ett jobb! Ett jobb? Hur fixar man ett jobb om man inte pluggát annat än litteratur i skolan, klippt grannens gräsmatta och läser poesi inte för att man måste utan för att man gillar det?

James knallar till stadens lokala nöjesfält Adventureland och lyckas inte få det lite mer tuffa jobbet som “åkturskille” utan som det aningens töntigare “spelkille”. Han träffar en hel del nya vänner i samma ålder som han själv, däribland Em (Kristen Stewart) som han givetvis förälskar sig i. Den lite äldre gifte killen Connell (Ryan Reynolds) jobbar som nån slags vaktmästare/allt-i-allo-fixare på nöjesparken och han sätter i hemlighet på Em men blir samtidigt polare med James.

Det är lite fint med en film som kretsar kring en kille som verkligen tror på kärleken och lever efter det. Han är en nörd (Hey! Det är Jesse Eisenberg, what else is new??) men han är en nörd med både patos, ryggrad och gott hjärta.

Adventureland utspelar sig 1987 med allt vad det innebär. Jag kan inte säga att jag får värsta 80-talsvajbsen av filmens utseende men soundtracket är helt perfekt i sammanhanget och till skillnad från filmens James kan jag aldrig få för mycket av Falco´s Rock me Amadeus.

Jesse Eisenberg går från klarhet till klarhet även om han (fortfarande) håller sig till/enbart blir castad som osäkra-killar-karaktärer. Kristen Stewart visar att hon faktiskt KAN stänga munnen (vilket är det stora irritationsmomentet med just henne i Twilight, bortsett från att filmen suger babianröv). Annars tycker jag Matt Bush som idiotjäveln Frigo gör en toppenbra insats, även om han är våldsamt irriterande med sitt pungslagande och fönsterkissande.

Jag tycker om den här filmen. Den gör mig glad. Hela insidan av magen känns som en microuppvärmd vetekudde och är inte det ett jättebra betyg för en film så vet jag inte vad.

{ 25 comments… read them below or add one }

addepladde januari 2, 2011 kl. 00:57

Låter som en film precis i min smak. Är svag för både Eisenberg och Stewart (hey, hon är ju snygg!).

Svara

Nathalie januari 2, 2011 kl. 01:43

Finns en filmlista här att fylla i om du inte har något annat för dig.
http://bloodydisgusting.blogg.se/2011/january/stora-filmlistan.html#comment

Svara

RJ januari 2, 2011 kl. 09:25

Låter bra! Filmen verkar rolig. 🙂

Svara

f i f f i januari 2, 2011 kl. 09:44

addepladde:
Tror den faller dig i smaken som handen på läppen eller vad det nu heter 😉

Svara

f i f f i januari 2, 2011 kl. 09:45

Nathalie:
Ska kolla in den 🙂

Svara

f i f f i januari 2, 2011 kl. 09:45

RJ:
Det är den. Men framförallt mysig.

Svara

Hanna januari 2, 2011 kl. 10:20

Hej! Jag tänkte passa på att önska gott nytt år och tipsa om min blogg som du hittar på http://wordsbyme.se. Där kan du läsa om mitt 2010, mina senaste shoppingfynd, vad som hänt i bloggvärlden under året osv.. Ha en trevlig kväll!

Svara

Sara januari 2, 2011 kl. 11:10

fiffi – Åh, jag gillade den också! Recension kommer snart på Filmmedia!

Svara

filmitch januari 2, 2011 kl. 19:20

Säger som Adde: Verkar vara en film precis i min smak men Rock me Amadeus?!? Det finns värre låtar men hu så hemsk.

Svara

f i f f i januari 2, 2011 kl. 20:45

Sara:
Ska bli kul att läsa den! 😀

Svara

f i f f i januari 2, 2011 kl. 20:45

filmitch:
Rock me Amadeus är så himla mycket tonår för mig så jag kan liksom inte tycka illa om den. Precis som Maria Magdalena med Sandra och Samurai med Michael Cretu 😉

Svara

Anonymous januari 2, 2011 kl. 20:56

Den här filmen är skitbra. Bra betyg fick den också. Både jag och sambon älskar den. Riktigt skön film!

Svara

f i f f i januari 2, 2011 kl. 21:50

Anonym:
Visst är det! 😀

Svara

filmitch januari 2, 2011 kl. 22:14

fiffi: Oj oj oj det var tider det. Vi kan väl slänga in Da Da Da och Life is live när vi ändå är i farten. Men jag kan definitivt förstå nostalgikänslan. På den tiden var musik blodigt allvar, nuförtiden är jag nöjd om jag hör en bra låt.

Svara

f i f f i januari 3, 2011 kl. 07:25

filmitch:
Är det så för dig? För mig är musik fortfarande jätteviktigt, det kanske är därför jag fortfarande lyssnar på Alphaville och Depeche Mode? ;D

Svara

filmitch januari 4, 2011 kl. 01:31

Har nu sett filmen. Recension kommer snart men nu blev jag riktigt sugen på Lou Reed och 80 tals musik 🙂
DM lyssnar jag på fortfarande men de senaste två skivorna hör nog inte till det bättre i deras kollektion 🙁

Svara

f i f f i januari 4, 2011 kl. 07:33

filmitch:
Du ser! 80-tals musik funkar alltid! ;D

Vad gäller DM så håller jag delvis med dig. Men även i deras sämre stunder så är dom så otroligt mycket bättre än mycket annat så jag har svårt att klassa något dom gjort som "dåligt".

Svara

Sofia januari 4, 2011 kl. 08:52

Jag har inte sett filmen men lyssnat på soundtracket. Trevligt, men tyvärr inte så jättehög igenkänningsfaktor för min del 🙁

Är lite konservatiov (va, jag???) när det gäller DM, gillar bara fram till Violator.

Svara

f i f f i januari 4, 2011 kl. 10:46

Sofia:
Vi är ju lika gamla, hur kommer det sig att du inte fick till nån igenkänningsfaktor med filmmusiken? Inte ens med Rock med Amadeus? ;D

Svara

filmitch januari 4, 2011 kl. 12:06

Sofia: Exciter hör till deras bättre plattor tycker åtminstone jag.

Svara

f i f f i januari 4, 2011 kl. 19:24

filmitch:
Jag håller med!

Svara

Sofia januari 6, 2011 kl. 09:12

Mjna, visst har Depeche gjort helt ok grejor på senare tiden men ändå: mjna…

@Fiffi: Visst fick jag lite igenkänningsfaktor av soundtracket (Bowie, Falco, Outfield) men det var inte varenda låt som satt som en smäck var väl mer det jag skulle säga 🙂

Svara

Sofia januari 24, 2011 kl. 19:07

Totalt OT: Tack för att du visade mig den helt fenomenala OKEJ-skivan på Spotify. Där kan vi snacka igenkänningsfaktor! Fullkomligt underbar 🙂

Svara

f i f f i januari 24, 2011 kl. 19:58

Sofia:
Visst är det en helt fantastisk liten pärla! Bara "fodralet" är ju underbart 😀

Svara

Sofia januari 25, 2011 kl. 05:15

Absolut, det känns som sockerdricka i hela kroppen. Helt plötsligt blir arbetsveckans tiotimmarsdagar inte lika tunga 🙂

Svara

Leave a Comment

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: