BEFORE MIDNIGHT

19 september, 2013

Det blev inte bara en natt i Wien för Jesse (Ethan Hawke) och Céline (Julie Delpy). Då, 1995, var dom unga, naiva och oförstörda precis som undertecknad som inte gjorde annat än att plugga på konstskola, titta på film och planera för sommarens bröllop.

2004 träffades dom igen i Paris. Jesse hade skrivit en bok och Céline letade upp honom. Samtalet som började för nio år sedan tar vid och återigen känner jag att dom åldrats i takt med mig själv. Jesse och Céline är inte bara det finaste av alla fina kärlekspar i filmhistorien, jag känner dom ju! Det är mina vänner jag tittar på och lyssnar till, jag får höra om deras tankar, känslor och liv, komma innanför skinnet, krafsa med nageln på båda deras hjärnhalvor, klappa lite på det bultande hjärtat. Ännu en härlig bioupplevelse och precis lika ekande tomt denna gång när filmen tog slut. Jag visste ju inte då att jag skulle få se dom igen. Men det fick jag!

Nu är det 2013, nio år till har gått och den här speciella kärlekshistorien går vidare i ännu ett mysigt kapitel. Nu befinner sig Céline och Jesse i Grekland och vad som hänt i deras liv tänker jag inte berätta, det får dom helt enkelt göra själva.

Manuset bjussar på fler ord per minut än i en Woody Allen-film under hans högglansdagar och det gäller att hänga med. Det sägs nämligen viktiga saker, tänkvärda saker, smarta grejer och jag vill inte missa nåt. Dom pratar med ett tempo som känns helt naturligt och precis lika snabbt som orden flödar lika långsamt filmas det. Det är långa tagningar och få klipp och det sättet att filma har regissören Richard Linklater använt sig av i alla tre filmerna. Städerna är kulisser, Jesse och Céline är verktygen för att orden – huvudrollen – ska få tillräckligt med utrymme.

Att ha sett och tyckt om dom första två filmerna kanske ses som ett måste när det kommer en tredje film men mitt biosällskap hade inte sett någon av föregångarna men tyckte ändå väldigt mycket om filmen. Det förvånade mig lite eftersom jag själv har huvudpersonerna så kära men det säger också en hel del om hur välskrivet manuset är.

Linklater, Delpy och Hawke har tillsammans skrivit manus till denna film och jag skulle vilja uppmana till en stor varm gruppkram med dom alla tre. Jag är mycket nöjd med filmen, jag får mersmak. Jesse och Céline, ses vi igen 2022?

Jag såg filmen på Malmö Filmdagar tillsammans med ett gäng filmspanare. Klicka på deras namn för att läsa vad dom tyckte om filmen. Har du inte sett den, Jojjenito, Fripps filmrevyer och Rörliga bilder och tryckta ord.

{ 3 comments… read them below or add one }

Henke september 19, 2013 kl. 07:14

Japp, bra. Hoppas att de kommer tillbaka en gång till. Det vore najs.

Svara

Fiffi september 19, 2013 kl. 20:12

Henke:
Ja det vore det. Med eller utan rullator.

Svara

Sofia september 20, 2013 kl. 05:06

Jag undrar om den lite intimare miljön den här gången ska understryka filmens fokus på parförhållandet, mer än stora diskussioner om världsläget?

Svara

Leave a Comment

{ 2 trackbacks }

Previous post:

Next post: