BERÄTTELSEN OM PI

26 december, 2012

Alla förutsättningar var helt perfekta.

Förbokade platser, salongens bästa stolar. Julglada barn som sällskap. Inga måsten som låg och gnagde i bakhuvudet, alla julbestyr har varit klara sedan flera dagar och det var söndag, dagen före dopparedagen och efter visningen väntade ett lyxigt julbord. Varken jag eller barnen hade läst något om filmen, inte tittat på trailern, inte skapat oss förväntningar, åh detta gissel med förväntningar. Allt var liksom så perfekt som ett förväntanslöst biobesök kan vara men ändå med känslan i magen att det vi skulle få se var något extraordinärt.

Tyvärr var detta inte något som alla föräldrar ville känna just precis då. Två barn släntrade nämligen in precis innan filmen skulle börja med varsin papplåda popcorn modell den-största-som-finns och fyra påsar Malacogodis VAR i andra handen, snacks som tydligen skulle fungera som “muta” från julstressad förälder. Tyvärr nummer två fick dessa barn platserna precis intill oss. Det funkade i ganska precis tio minuter innan min hjärna exploderade.

Människor oavsett ålder som tuggar med öppen mun är det absolut värsta jag vet. Människor oavsett ålder som tuggar crunchy saker med öppen mun är snäppet ännu värre. Människor som har ungefär två miljoner crunchy prylar VAR som ska ätas upp och som sitter fem centimeter ifrån mig och tuggar åtta gånger på varje popcorn kan en dålig dag göra mig så förbannad att jag blir arg på riktigt men jag ville inte bli det. Jag ville behålla min glada julkänsla och min positiva energi så vi löste problemet, vi bytte helt enkelt plats. Vi flyttade oss så långt vi kunde med hopp om att det skulle vara nog för att slippa höra. Det var det inte. Det fanns inte en besökare i salongen som inte hörde detta tuggande och prasslande och det var helt klart gotteprylarna som var dessa barns fokus, inte filmen. Jag orkar inte gå in på den här skiten mer men det är banne mig inte schysst mot någon att föräldrar struntar i att lära sina ungar hur man beter sig bland folk. Basta!

Vad handlar då filmen om? Den handlar om den indiske pojken Piscine, döpt efter en vacker fransk simbassäng. Säkert som amen i kyrkan blir han kallad Pissing i skolan och bestämmer sig därför att han vill kallas Pi. Ingen lyssnar på det heller, inte förrän han lär sig alla decimaler som finns på talet Pi – då sitter namnet!

Pi, hans bror och föräldrar befinner sig på en båt som kapsejsar och Pi överlever. Han är ensam i en livbåt mitt ute på Stilla havet, eller ensam, nej det är han ju inte. Ombord finns en hyena, en zebra, en orangutang och en bengalisk tiger som heter Richard Parker. Mer än så behöver man inte veta om filmen. Ingenting spelar egentligen någon roll, ingenting mer än att du sätter dig väl tillrätta med öppna ögon och upplåst sinne och släpper in detta märkvärdiga äventyr i hjärtat.

Ang Lee har regisserat den här otroligt färgstarka historien som är baserad på Yann Martels bok Life of Pi. Ang Lee, jag säger bara det. Vilken hjälte! Här är en snubbe som vägrar fastna i ett fack. Cruching tiger hidden dragon, Brokeback Mountain, Hulk, Förnuft och känsla, The Ice Storm och nu Berättelsen om Pi, det är alla otroligt vackra filmer inom helt olika genres men Pi är den vackraste av dom alla. Jag häpnar! Jag sitter med öppen mun under flera scener i filmen, ibland kippande efter andan, ibland med ett ååååååååååå som smyger sig ut genom mungipan. Jag märker att Pis livsöde når fram till barnen mer än det gör till mig men det spelar inte så stor roll. Det här är en riktigt skön, spännande och fascinerande filmuppevelse och 3D:n funkar hur fint som helst. Texten är inte ens suddig och skakig.

Om Steven Spielberg fick mig att tro att jag sett dinosaurier på riktigt med Jurassic Park så fick Ang Lee mig att tro på en hel del annat med den här filmen. Jag säger inte vad, inte mer än att det är balla grejer.

(Vi gav den samma betyg alla tre.)

{ 10 comments… read them below or add one }

dan december 26, 2012 kl. 14:24

Hmm. Kommer förmodligen att se den här inom de närmsta dagarna. Kan det kanske bli så att jag får ändra min årsbästa lista för år 2012 efter det? Får se. Gjorde den i alla fall idag på bloggen 🙂 Kommer det någon liknande från din sida?

Svara

Fiffi december 26, 2012 kl. 15:03

dan:
Vad kul med en årsbästalista. Jag ska läsa med detsamma.

Min årsbästalista brukar dyka upp nångång i mars, först då brukar jag ha sett alla filmer som jag borde se innan jag kan bedöma 2012 som helhet. Men på nyårsafton kommer mitt mitt årliga Årets filmbloggsfilmer-inlägg, då blir det en variant till sammanfattning i alla fall 🙂

Svara

Sofia december 26, 2012 kl. 15:08

Synd på popcornsmaskandet, vår egen dopparedagsfilm var faktiskt riktigt tystlåten. Men jättekul att Ang Lee lyckats överföra denna märkliga berättelse till ett visuellt medium — nu blev jag allt lite biosugen…

Svara

Fiffi december 27, 2012 kl. 08:04

Sofia:
Vad skönt att ni slapp slafsandet på er visning. Det hade ju varit en timme till 😉

Vad gäller Pi så har jag inte läst boken men jag inser att det inte kan ha varit lätt att göra om den här historien från skriven form till bilder. Ang Lee har verkligen utnyttjat all form av effektteknik till sitt yttersta.

Svara

Movies - Noir december 27, 2012 kl. 18:38

Tror inte på denna. Hoppar ändå att läsa vad du skriver eftersom du ger den ett så pass högt betyg. Av vad jag sett så verkar det vara en kalkon, men alla verkar hylla den. Får ta och se den helt enkelt, bara för att den kommer vara Oscarsnominerad. Den kan bara överraska positivt då jag alltså tror den inte är bra 😀

Svara

Fiffi december 27, 2012 kl. 18:48

Movies-Noir:
Innan jag såg filmen var jag egentligen inte sugen på den alls. Jag ville gå och se en julfilm med barnen som inte var en av dom mest uppenbara/självklara och då blev det denna.

Jag hade nån liten fördomsdjävul på axel som sa att det fanns en risk att det här var nåt Paulo Coelho-blaj, att det enbart skulle vara flummigt och konstigt. Men jag får ta tillbaka det mesta av mina tankar. Filmen var visserligen till en del som jag trodde men den var också så mycket mer. Framförallt är den oootroligt vacker, det är scener och händelser som jag aldrig förut sett på film och det var inga problem att dras in i den visuella sagan, även om jag inte tog åt mig/till mig av historien som sådan.

Jag tycker absolut att du ska ge den en chans, men OM du ska se den så försök se den på bio. Jag tror inte det går att göra filmen rättvisa på en hemma-TV, hur stor den än är.

Svara

Movies - Noir december 29, 2012 kl. 14:41

Mmm, det är det som är grejen – jag vill verkligen inte gå och se den på bio, haha. Men jag ska verkligen försöka om någon annan jag känner vill se den vill säga 😉

Svara

Fiffi december 29, 2012 kl. 21:54

Movies-Noir:
Eller så travar du iväg själv. Medtag ICKE den gigantiska pappkartongen med baconchips bara. Det är inte en högljudd film direkt. 😉

Svara

filmitch december 30, 2012 kl. 00:56

Har denna på min ska se filmer lista. Roligt att du gillade filmen 🙂 Personligen så väntar jag lite till julruschen på bio lagt sig. Hatar att trängas med folk på bio.
Snaskandet-jag bli galen. Under Dark shadows skedde detta. Hela salongen prasslade slafsade och sörplade så jag höll på att bli galen. Men det är på godiset SF tjänar sina pengar………..

Svara

Fiffi december 30, 2012 kl. 17:36

filmitch:
Berättelsen om Pi är en film som man med fördel skulle se ensam i en VIP-salong, eller ensam i vilken salong som helst. Nånstans långt fram med nyputsade glasögon. Hoppas du får chans att se filmen under bättre omständigheter än jag.

Svara

Leave a Comment

Previous post:

Next post: